urklipp

En härlig natt, som tog slut alldeles för fort.

http://open.spotify.com/track/3gOfjTg7CVBC0iGRSPnJxC

Att vakna upp och inse att den sköna stunden är över - inte kul.
Att vakna upp och inte känna sig riktigt utvilad, utan man snosar en ca: 40 minuter extra än planerat och sedan får brått med att göra sig iordning... Det ligger inte på Camillas pluskonto.

Att åka tåg.
Att åka tåg med inställningen att man ska vara duktig och plugga under resan - det kan man ju glömma. När tåget rullar ut från Stockholm Central och tågvärden tittat på biljetten, då är det inte lätt att hålla ögonen öppna.
Man vaknar till av att tåget stannar till vid någon station och blir så där en lagom irriterad på att man inte har läst det man skulle. Man slår upp boken i knät, bläddrar lite förstrött bland sidorna, läser lite - och förstår ingenting.
Hjärnan är helt bortkopplad, urkopplad och det är inte bästa utgångspunkten när man ska förstå den kära fransmannen som tycker på tok för mycket om på tok för tråkiga saker. Happ! Då kan man lika gärna slumra lite till...
Och DET gör man!

RING - telefonsamtal 1... RING - telefonsamtal 2... Tja, man kan ju alltid gnaga på en hamburgare för att förströ sig medan den andra pratar på...

Trött och dåsig av tågresan kliver Camilla slutligen efter ett antal timmar av tåget vid Växjöstation och med väskan slängd över högra axeln börjar hon kryssa sig fram mellan gamla pensionärer, damer med barnvagnar och övrigt patrask... Efter tre sekunder är hon arg som ett bi!
Alla dessa människor som STÅR I VÄGEN för henne. Och VARFÖR går människor så himla sakta? Alla ska minsann stanna till var och varannan minut och titta åt vilket håll de ska gå, kanske leta lite i väskan och sedan börja tulta på i snigelfart igen. Innan de åter stannar till och tittar och tittar... 

GAAAH...  Försvinn ur min väg... Ni är inte på guidad rundtur precis!!

Man ser väl sådär lagom stressad ut när man kryssar sig fram i folkhopen i betydligt snabbare takt än övriga. Tror knappt Växjöborna vet vad stress är. Det måste vara något sånt där konstigt påhitt, som de hittat på där uppe i Stockholm...

Sätter sig äntligen på rätt buss till Universitetsplatsen och då finally får Camilla sitt första leende för dagen; det är ett trevligt samtal från Uplands. Mmmm... Hon vill oxå helst av allt krypa ner i en mysig säng i en lägenhet, titta på film, gosa och äta godis. Mmm, Camilla drömmer om hur gott det vore om hon åt på sura colanappar - hon kan göra nästan vad som helst för att få äta sura colanappar...

Ja, om hon kunde sätta sig på tåget tillbaka till Uppsala igen - det är ju ändå hennes vecka som pågår just nu. Och hon är inte där... :(
Hon förklarar i alla fall ljudligt i telefonen att hon minsann inte tänker flytta till Växjö och hånar kanske de små kyrktornen lite väl mycket i brist på annat... Det är dessutom mycket möjligt att de övriga studenterna på bussen tittar lite extra åt hennes håll och tänker: Men du rå... Vi har väl inte bett dig komma hit heller... Nåväl, Växjö bjuder iallafall på solsken och visar sig från sin bästa sida [Nja, fattas bara annat...]

Bussen stannar. Hoppa av. Ut i friska luften... och så måste hon in i ett grått bibliotek och tvingas avsluta sitt samtal. Men där... ååå där... JA!!! Take-away-kaffe... Nu är humöret räddat!!!

Följer med lite kort på Emelies basgruppsmöte. Blir galet irriterad på en av Ems kursare för att hon inte förstår någonting... Men är du trög på riktigt?? HUR SVÅRT KAN DET VARA, LÄS ARTIKELN BARA!! Ojoj, humöret är en aning instabilt känner Camilla och bestämmer sig för att bästa sättet att kurera det, är att sjunka djupare ned i sin pappersmugg.

Äntligen promenad till studentrummet.

Vila?? Eller inte. En smörgås i magen, ett avsnitt av SATC, och sedan byta om till träningskläder och fuff iväg till Olympen, studentträningområdet.
Där tränar Camilla i en sal där polisstudenterna under dagen haft träning och övning med pepparsprej, och luften är därmed otroligt torr och irriterande och skapar rethosta hos aerobicmänniskorna...

SÅ. Klar, stretch. Emelie stannar kvar och Camilla knatar hem till den lilla studentlyan, och får äntligen dra av sig träningskläderna och halvt om halvt slänga sig in i en varm dusch... Ååå, man blir som en alldeles nyfrälst människa i de heta ångorna, som sköljer bort allt svett och resdamm.

Rena kläder!!! Micrad mat!! Lite musik på det...

http://open.spotify.com/track/6wb2lSlROA3HYro4zKVt02

Nu vill Camilla bara lägga sig i soffan, dricka mängdvis med vatten och sova...
... och nynna på "Isn't she lovely"...

MEN hon kanske måste gå iväg och se på invigningen av Ekonomhelgen på Olympen. Ekonomerna ska tävla i spökboll. Utklädda. Happ.

Eller så kan hon ta och ringa kära kära 1q...
Kanske borde messa Alex om tid och plats att träffas och äta lunch? Kanske borde läsa igenom sina texter, som hon inte gjorde på tåget. Kanske borde läsa övriga distanskursares dikter? Kanske borde dricka vatten och få bort huvudvärken? Kanske skulle ringa 1q i alla fall....
--- Eller gå ned till Emelie, för det är det mest passande att göra...

Så där ja, träff m Alex bestämt, check!
Nu - fylla på vattenflaskan, nysa, och ringa Uppsala!!!

och sen.... dra på jeansen och traska ned till Em... Eller stanna kvar...

Tricky!