När dimman har lättat


http://open.spotify.com/track/5pMPTeSybRwRKXuL1X0UrA

Ibland stöter man på dagar då allt bara känns rätt. Även om natten kanske var en aning arg - och tårfylld, ja, i tysthet förstås - kan saker ändå redas upp på morgonen efter. Jag älskar sådana morgnar.

Lång sovmorgon och sedan bara mys och gos tills man blir alldeles trygg igen. Då inser man att det här är en helt annan människa jag är tillsammans med. En lugnare, tryggare, vuxnare person. En person som inte trycker ned, som inte förminskar med flit och som inte ser en fördel med att ta fram det mest osäkra och rädda i mig. 
Det gör inte du. Du är annorlunda, omtänksam, bättre.

Jag gjorde ett misstag, som drog liknelserna för långt igår. Blev panikorolig, när orden "har lätt att tröttna på den, som tycker om en" fälldes och sedan slocknar människan bredvid och lämnar mig med en miljoner tankar...  

Jag andas tungt, du sover lugnt.

"Har jag inte redan upplevt det där?" 
     
Det här är inte samma sak. Jag vet det. Han är en annan. Han växer och växer alltmer i mina ögon, motbevisar mina teorier varje gång.  
 
Men tyvärr lever det svartaste i mig kvar, de kalla och slingrande ormarna som bosatt sig i min mage, de är svåra att arbeta bort, tar så otroligt lång tid. Det bor en hämndlysten satan i mitt hjärta, en brutal djävul i mitt bröst, som aldrig slutar skrika och som hånar, misstror, gör mig elak och kall.   

Gudarna ska veta att jag har varit så mycket värre. Skrikit, stormat, gråtit, bönat, förminskat mig till inget. Pendlat från att vara arg och temperamentsfull till att ha nerverna ständigt skakandes på utsidan.

Det är inte så längre. Här finns någon, någon som vill värma upp hjärtat, får mig att släppa garden, att öppna upp, att falla. Jag är kär i denna underbara person, jag släpper garden, jag faller - och du tar emot.

(dock mörknar det lite inombords när jag ändå innerst inne dras med en liten skyldig take, som hoppas på att jag inte öppnar upp förtidigt, att jag inte låter mig förblindas av ack så varma, fina betryggande ord, som dock är sagda av en mycket retoriskt begåvad person.)
   
Men jag vill inte tro att det är så. Det är inte så. Dimman har lättat.  

Jag tycker om någon, som tycker om mig tillbaka. Det gör mig varm. Det gör mig lycklig. 

Underbara morgon. en bra dag.

Igår.

"Älskling" 

Det blev sagt. Du gav mig ett nytt smeknamn.
 ---

din älskling, din flicka.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0