urklipp

Ok, detta får gärna kommenteras med bra kritiska kommentarer, för jag kräks lite på den själv!!
Men men, here we go....


"Ljud i tystnaden.

En början tar vid,

där något annat slutade.

Första september sömndrucket vaknar till liv,

ser sensommaren krypa till ro.

Med sömngrus kvar i ögonvrån, september skapar lite förstrött

ett eldsprakande hav i naturen, i både brandgult, brunt och rött.

Tänk er att, av sorlet från ett singlande lövregn vara arbetsackompanjerad,

och som bildkonstnär september kröner sin natur med en nymålad himmel, disgråmelerad.

Lekande lätt nordanvindens fläkt flödar fritt över hav och ängar,

och vyssjar ömt ett ”god natt” till augusti och dess månsken,

som snällt ligga nedbäddade i sina sängar.

Gula lövtunna båtar flyter sakta

nedströms för varje åskådare fritt att betrakta.

Spegelblank och grann ligger vattenytan stilla.

En ljuvlig syn, dock flyktig som en synvilla.

Mitten på september kan erbjuda det allra bästa;

äppelkinder och halsduksgarn,

nygräddad äppelpaj och snorkråksbarn.

Människor samlas i stugvärmen på café,

för att där träffa kära vänner över en stor kopp kryddigt te.

I hett badvatten bara ligga stilla,

badskumsdofta vanilj, honung, apelsin, och nöjt

veta att man har flera njutningsfulla timmar kvar att förspilla.

Tända lyktor i fönstret och en puttrande mustig gryta på spisen,

lojt sjunka ned i soffan, ta fram semesterbilder och återminnas den salta havsbrisen.

Sorgset är då sista september med sin färgmagi är förbi.

Höstens vackra tid försvann och lämnade bara kvar sin långsamma elegi.

Avklädda träd avtecknas nattsvart mot sin granitgrå himmel.

Murkna vilsna löv dansar över gräsmattorna i ett sista vindvalsvimmel.

Snarligen är det tid att slumra in i månvarvsdvala.

Man har gjort sitt för året, med den äran förgyllt trettio dagar, och

nu är det slutligen bara epilogen kvar på denna höstsaga.

Ljud som tystnade.

En början tog vid,

där något annat slutade."

Ännu en dag i paradiset, man vaknar med blodsockret nere vid fotknölarna och vill aldrig lämna sängen...

                  http://open.spotify.com/track/0CxEgpoFt7IhWr40Ekpf0k

Igår var jag på reccegasque, mycket trevlig afton med kärt folk runt omkring en. Efterrätten var fullkomligt gudomlig och smälte på tungan, som bara vaniljparfait med honungsrostade mandlar kan göra. 
     Men ordet auktoritär fick den kvällen en helt ny betydelse för mig. En ovan känsla; hur kan en person man annars brukar umgås med, helt plötsligt verka så främmande? Som representant kan vi inte få någon som är bättre lämpad; the pretty frontman med goda ledaregenskaper - men jag blev oerhört osäker och visste plötsligen inte hur jag skulle bete mig... Det finns så oerhört många föreskrifter och traditioner om hur man ska agera, och avståndet mellan dig och oss andra var total.
Nog för att främlingskänslan minskade ju längre kvällen led mot sitt slut. Men det var egentligen inte förrän taklampan släcktes som jag kände att jag blev helt bekväm igen.  


     


Idag däremot är det en fullständigt trött dag. Kom knappt ur sängen, lyckades dock boka in en fika på Uplands med Emma, och fick därav en anledning att stiga upp. Pluggade mellan halv fyra och sju på kvällen. Och nu är jag så fullkomligt trött, att jag knappt vet vart jag ska ta vägen...  

Ja, tråkigt nog fajtas jag den här veckan med min återkommande förb*****e urinvägsinfektion...Den här gången kom jag inte undan - 3 gången på 3 månader, 12:e gången allt som allt! Och jo, jag vet att jag har det ungefär en gång i månaden, det är inget jag behöver upplysas om kära sjuksköterska. Och ja, det är väl klart som attan att det är jobbigt att ha det så ofta, knappast något jag väljer frivilligt. Sure, jag ska prata med läkaren om en remiss till vårdcentralen, tråkigt bara att han mest är intresserad av att ge mig antibiotika, tipsa om att p-pillernas effekt kan minska och sen vifta iväg mig. Men vad ska jag göra? Jag är mest bara glad över att få springa till apoteket så att jag kan få sätta igång kuren och få det här jäkla smärtproblemet ur vägen - ja, för den här gången i alla fall. Men jag är inte bitter!
     
This time var jag t o m duktig och väntade en hel dag innan jag sprang iväg till mitt stamställe. Hade trott att jag kanske skulle kunna lösa saken på egen hand, typ dricka en massa sur tranbärdricka och c-vitaminberikat vatten - det har faktiskt hjälpt några gånger. Man tror att man är duktig när man väntar och ser hur det kommer utveckla sig. Tråkigt bara - som tack för hjälpen för trogen väntan - att urinvägarna istället blir så fruktansvärt mer irriterade att det bara blir mycket värre... blod och smärta som om någon skar upp en inifrån med ett rakblad - ja, så får man bita i det sura äpplet och veta att det kanske inte varit så illa om jag sprungit iväg redan dagen innan... 

Suck, det är så himla tröttsamt att gå med en sån här infektion i kroppen. Man är inte riktigt i form, är mest trött och orkar inte vara så alert, kreativ och effektiv som man hade önskat. Dessutom måste man komma ihåg att äta mat tillsammans med den här nya kuren - måste vara en starkare sort än tidigare - annars kan man må illa. Men om man nu inte orkar äta frukost utan passar på att kombinera lunch och frukost på Uplandsfikat, en baguette och en muffins, måste man prompt gå runt med en illamåendekänsla hela eftermiddagen sen bara för att man puffade lite på reglerna? Känns ju väldigt ovärt! Är det här någon typ av straff, som om det inte vore illa nog ändå?
Men det är väl sant som min bordsgranne sa igår: "Om det nu finns regler, finns väl ingen orsak till att inte följa dem" En intressant syn tycker jag, brukar alltid vara tvärtom. 

Idag fick jag i alla fall mestadelen av mitt läsande klart, dock sket sig all typ av kreativt skrivande,  jag har även varit duktig o kommit ihåg att pimpla vatten med citron i, och ändå känner jag mig så himla oproduktiv och slarvig... 

Förstår inte, varför kan man inte bara få känna sig duktig över att man faktiskt har satt sig ned och pluggat? Men det är väl tyvärr så livet är för en student. Som studerande är man nästan alltid ledig [läs ingen schemalagd tid i skolan] och ändå inte. Man kan alltid göra lite mer, läsa igenom sina texter några fler gånger, göra sig lite mer förberedd. Det finns alltid något att göra. 

Och så har vi helg, och jag har roliga saker att se fram emot, men den kunde ha varit lite bättre, men jag får se det som en bra chans att få tid till att plugga. 

Ååå vad jag låter negativ, har jag på något sätt fått ett slag i huvudet och mist förmågan att se positivt på saker?

- Nej, dåså, sluta gnäll!!!

Får skylla på att det är höst. Jag blir alltid mer vresig under hösten. Solen skymtar allt färre gånger fram under dagen, det blir kyligare och gråare i luften. Löven faller av och lämnar träden kala, gräset blir frostbitet, dagarna blir kortare och kvällarna allt längre och längre. Huva - känner redan hur tungt det kommer att bli när september slår om till oktober och sen till november...

Tur ändå att det finns vissa höjdpunkter att se fram emot under hösten. Det är tanken på dem som får hålla en uppe när humöret tryter. 

För tryta kommer humöret onekligen att göra. För sjutton gubbar, bli måndag någon gång och låt mig då ha gjort bort ett antal av mina uppgifter, så att jag slipper den här mentala pressen.

... och egentligen är väl inte detta allt, men det ska inte skrivas ned nu.

En annan gång, en annan dag. En annan dag i adagio.

Precis en sån dag är det. Just så!

En trevlig måndagmorgon, då man faktiskt vaknar på allra bästa sätt och - för en gångs skull - inte vill gömma sig under täcket och låtsas som om man är en liten mullvad som trivs allra bäst nere i sitt bo/gryt/krypin. Det är nämligen den "bra veckan" den här veckan =)

Hur sent man än kommer i säng - och tro mig, det kan bli sent, väldigt sent - vet man ändå att den här veckan kommer erbjuda behagliga kvällar och dagar med sköna mornar som man väcks till, och jag fullkomligt högnjuter av den!!!!
      Dock kan detta resultera i att man kan bli några minuter sen till sitt avtalade frukostmöte med en kursare, men det kan lixom inte hjälpas. Så bra är det! 

Lotta är en otroligt trevlig prick. Lotta är min kursare. Lotta är min nyblivna lunch- och pluggpartner, som tipsar om braiga saker: allt från goda - och prisvärda vegetariska luncher på "Fröjas Sal", bra fikaställen [Cappucino på grund av sina bra och långa öppetider, Fågelsången på grund av sin otrevliga personal (?) eller kanske var det på grund av sitt soliga läge? I denna fråga tvista de lärde] Pelle Svanslös-vandringar, stipendiesökningar m.m

Jag fick i mig 2 koppar kaffe, en bulle, en god portion korvstroganoff med ris, och hann med att lägga upp vår redovisning som hon och jag har imorgon: "Den svenska parnassens 'demokratisering' och de folkliga bildningsvägarna". Otroooligt fascinerade, inte sant så säg?

Fick även klarsignal av Linis att jag får rota i hennes "vakta klänningen-utrymme" vilket gör mig väldigt ekonomisk och förutseende. Jojo minsann, sån kan jag vara!!

Promenerad hem i eftermiddagsolen. Försökte plugga, gick väldigt bra tills jag blev bortnappad till Flogsta för att bli sällskapsbadad. Tråkigt nog att "vattenmakarna"  stängt av varmvattnet just idag, men det som inte dödar härdar...eller? Men jag ser det positivt, slapp bada och dränkas av för mycket vattendroppar i ansiktet, så jag är väl bara tacksam - I guess.  

         http://open.spotify.com/track/4breQy5E1xYPOHUAdJ8Yon

Efter att ha sett en förvandling från sliten tröttmössa till människa, blev det bussresa från "floggan" till verkligheten. Fick mig tilldelad en rätt så annorlunda komplimang: Som en Oscar Berger-ask som visar sig innehålla gräddkola" [?] Hmm jag tror att det ska föreställa en komplimang, helt säker är jag dock inte...
    En bussresa med rätt sällskap, kan det verkligen vara så trevligt? börjar sakta men säkert tro det... 
 
Back in the Business

Ska nu försöka mig på att skriva det sista jag kan om Sigge Stark - pseudonym för Signe Björnberg, en liten trasig stackare som utnyttjades å det grövsta av sitt bokförlag. Dumma dumma förlag.

Plötsligt verkade bloggen mycket mer lockande och facebook har väl aldrig varit så spännande...

Fokus!! 

Jag trivs fullständigt med den utveckling min dag tagit!! Ljumma vindar, höstsol, timmar precis så långa som man vill ha dem...

Summa Summarum:
En härlig morgon, trevligt lunchsällskap, en ljuvlig eftermiddag; ekvationen pekar mot att det blir en soft kväll och en mysig natt. 

Let me put it this way..
Jag ser oavkortat fram emot att dagen ska gå mot sitt slut och kvällen ta sin början... 


over and out

//Camilla

Kvällen tog en liten vändning som jag inte väntat mig eller önskat mig. Idag hade jag hellre velat skriva om hur jag tog min första salsalektion för terminen, hur förkylningen 'still going strong, hur sugen jag är på morotskaka och faktiskt överväger att gå iväg och handla ingredienser. Är det söndag, så är det!! 

Men icke sa nicke.

Jaha... då var det dags igen. Eller? Kan hända att jag bara inbillar mig. Chansen till det är i och för sig väldigt minimal, inte för att skryta om min förmåga att utläsa rätt diagnos, men eftersom jag nu haft det en si så där 11 ggr på 2 år, borde jag vara lite av en expert på området. Kan jag själv tycka.   
      Samma känsla varje gång, och än så länge har det aldrig slagit fel.

Nu är klockan 19.51, det ger mig två valmöjligheter: 

Möjliget 1: 
Denna metod har jag vackert döpt till "Vänta och se". Denna metod är dessutom väldigt populär hos sjukvårdsrådgivningens telefonpersonal, och borde då vara mest förnuftigt?
      I alla fall, det innebär att jag snällt stannar hemma och ser åt vilket håll det verkar gå. Det kan hända att detta bara är allmänt obehag, och då är det bara att vänta ut kvällen och natten, och har det då inte gått över - utan kanske till och med blivit värre - till imorgon, kan jag springa iväg till mitt kära stamställe vid kl. 07.00 när de öppnar. 

Möjlighet 2:
Det här är något jag själv föredrar, eftersom jag får hjälp omgående och slipper dras med eländet flera onda timmar mer än nödvändigt. 
     Denna metod innebär att jag går iväg redan ikväll till Uppsala Närakut [läs stamställe] eftersom de faktiskt har öppetider fram till kl. 23.00, observera även på helger!!! Sedan är det bara att vänta på att cirkusen drar igång. Träffa sjuksköterskor och läkare, som alltid är lika trevliga och förstående. Nästan så att jag är igenkänd där, vilket kanske inte är så bra rent hälsomässigt dock... Sedan får man en trevlig bedömning = antibiotika. Klart och Betalt. Ikväll kommer dessutom alternativ 2 innebära en regnig promenad till akademiska, då det är enda kvällsöppna apoteket vid den här tiden på dygnet.

Hmm klurigt val...

[Och varför gick det fel den här gången? Jag vet exakt vad jag ska göra för att förhindra detta, ändå slog det fel.]

Ska jag då behöva traska dit? Det här kan vara rent falskt alarm, och då har jag gått ute i regnet, blivit kall och våt och förvärrat förkylningen i onödan. Men jag vill inte dra på mig någon lättare form av njurbäckeninflammation heller.

              Varför kan jag inte bara få gå till ICA och handla kakingredienser istället?

Mmm, det får nog bli morotskaka ändå, det kanske kan vara värt det i slutänden!
- eller ja, fråga mig imorgon om detta visade sig var ett klokt val...

Idag ska det vara lördag.

Det är lördag. Det är en solig, småkylig lördag som visar september från sin bästa sida, om man bortser från avsaknaden av gyllenröda löv på träden och icke-existerande lövhögar på marken, vilket annars skulle ha fullbordat idyllen.

Har köpt mig en vinröd stickad klänning och investerat i en ny vinterjacka som är ljusgrå. Lyckades även läsa igenom de uppsatser jag ska ha läst till på tisdag. Dessutom har jag trevliga middagsplaner till ikväll.  

Kan tyckas som en mycket behaglig lördag, nu när jag ser det i skrift. 

8 saker som dock kunde göra denna dag en aning bättre är:
      
  1. En stor kopp te med honung och mjölk. 
  2. nygräddad morotskaka med ett enormt täcke av glasyr. [nygräddat av vad som helst går bra, inte kräsen] 
  3. Levande ljus på en ljusbricka och lyktor i mitt fönster.
  4. Citrusfrukter i mängder.
  5. C-vitamin i mängder om frukten - på något mystiskt sätt - inte går att tillgå.
  6. Myskläder och en enorm halsduk att svepa in sig i. 
  7. En gosig 1q med en stor varm famn att krypa ihop i.
  8. En dunderkur av något som gör att denna fördömda förkylning, som smög sig på mig under natten, ska försvinna.

 Jag är inget stort fan av höst, eftersom man oundvikligen blir sjuk. Eller drabbas av svininfluensa, vilket verkar vara populärt i år.
     
Nåväl, det verkar inte som om någon av dessa 8 punkter går att få till idag. Får väl nöja mig med att jag skrev listan.

 over and out

//Ett snörvligt jag

Packat färdigt, äta lunch, packa matsäck, sen åka tåg, byta tåg, gå av tåg - förhoppningsvis har jag då, någon gång runt 19.00, landat i metropolen Växjö!!

För alla er oinvigda, ska jag alltså plugga på distans från Växjö universitet i höst, Kreativt Skrivande. Dock kräver distanskursen 4 st små resor till denna stad, för obligatoriska föreläsningar. Det här med att ladda upp föreläsningar på nätet, så att studenter kan ladda ner och titta själva, nej så jobbar vi tydligen inte.

Men jag är inte bitter, jag får faktiskt chans att träffa min gymnasiekompis Emelie under hösten, ska få bo hos henne, vilket är väldigt trevligt och generöst - och dessutom är jag lovad pizza när jag kommer ned :D
+ att jag får chansen att träffa Alex, som jag pluggade med under förra året och som nu går på samma kurs som jag. Nice, då kan hon och jag vara vilsna tillsammans första dagen - underbart!!

Men nu ska ja alltså enligt min planering äta lunch, och gissa vem som var såå duktig och kokade pasta redan igårkväll?? Mmm menar det, tänka ett steg längre än näsan är lång, duktigt!!!

Nu är det bara ett litet problem kvar, jag vill kela lite med 1q innan jag åker... 
och han som tydligen blivit sjuk och ligger och hostar - säkert svininfluensan - uppe i flogsta.
    Ååå jag vill, vill, vill...

Ja, allt hade väl varit lugnt om det nu inte varit så, att när jag kommer hem på fredag, så har veckan plötsligt gått och blivit annan vecka, vilket innebär att jag knappt får se honom på väldigt många långa dagar...
- Trumpen? just a tad.

Inget går dock att göra åt saken; det är som det är, växjö går inte att ändra på. 

NU blev jag plötsligt fruktansvärt hungrig = matdags för moi - och där med pasta!!!


 over and out

//Camilla

Hur hittar man till ett café, som ingen vet om och som dessutom inte ens har någon skylt?

Ja, det är inte mitt problem så jag behöver då inte oroa mig för att inte hitta. Jag tänkte bara på den stackars tjej som frågade oss om vägen. Och vem döper egentligen ett café till Orm???

Nåja, till saken - jag har överlevt min första seminariedag för terminen... wöhöj!!!
     Eller överlevt och överlevt, så fruktansvärt jobbigt var det inte, mer än att jag var tvungen att ställa klockan på halv åtta och - för att vara jag - gå upp tidigt. 
     
Dock litade jag tydligen inte riktigt på att min alarmklocka skulle ringa och väcka mig, utan jag vaknade upp flera gånger under natten för att kontrollera att jag verkligen inte försovit mig. Det hade kanske varit ok, om jag bara inte hade behövt vakna nästan varje timme och kontrollera detta: 01.11, 03.11, 05.11 och 06.11, 07.15. 
     Av någon mystisk anledning, lyckades jag dessutom nästan alltid pricka in att vakna precis 11 minuter över. 

Men men....
Nya lärare har jag fått; en troligtvis kanonbra lärare - Anna Williams och en annan "tant" ( 40+) som ska hålla i min C-delkurs här i Uppsala: Litteratursociologi. Hela nio elever är vi på kursen, alla av diverse olika åldersgrupper och bakgrunder och min spontana reaktion är att det här kommer att bli jättebra.
Den som lever - och inte får svininfluensan - får garanterat se.

Sedan eftermiddagen tog vid - och jag försökt mig på konstgreppet att packa en lätt och behändig liten weekendväska ned till Växjö - har jag hunnit med att ta en liten snabbfika - bara på 2,5 timme - på Linné med Emma, en fd littvet. kursare till mig.  Vi hann till och med att planera nästa års midsommarfirande, som då -  enligt planerna - kommer ske uppe i Leksand. Mer klassiskt midsommarfirande än i dalarna får man väl leta efter?   

"De är som samma sida av olika mynt!"
Mina bevingade ord från vårterminen, som nu när vi blickade bakåt och mindes alla roligheter under våren, fick sin "minnenas television"

Denna beskrivning passade - tyckte jag då - alldeles utmärkt in på våra söta kursare under förra terminen; Erik och Erica, som borde varit syskon - och nu när de inte var det - i alla fall borde vara tillsammans. De var ju så lika och såg ut att passa perfekt för varann. 
     Sånt där äktenskapsmakeri ägnade vi oss gärna åt under våra berömda långluncher i Matikum, när vi - hmm mest kanske jag och Matilda då - inte tokspanade på alla intressanta människor i matsalskön. 

Ett annat hett diskussionsämne vi gärna frossade oss i under de där luncherna, var att fantisera ihop olika vidriga scenarium om hur livet skulle tett sig om någon av oss varit tvungna gifta sig med "Gotlänningen". Denna gotlänningen var en helt ofarlig manlig kursare till oss, som tyvärr hade en väldigt gubbaktig attityd och skumt beteende.  
     
Favorittanken som dök upp ett flertal ggr, hämtade stor inspiration ur en av Victoria Benedictssons noveller; där en ung oskuldsfull 1800-tals flicka - i detta fall föll lotten på Matilda - skulle ha blivit tvångsgift med denne gotlänning, utan minsta vetskap om vad som väntade henne på bröllopsnatten... 
 
Ja, stackarn, tänk om han bara visste hur långa stunder vi kunde sitta o skratta åt denna - för oss - horribla tanke. Snällt? kanske inte, men otroligt underhållande...

Nå, nu sitter jag och ska försöka få ordning på min packning... går ju jätte jättebra. 
Dessutom måste jag laga middag! Man kan tyvärr inte bara leva på kaffe, äpplen och morotskaka - dock kan man ju alltid försöka... 

... ååå dumma dumma mat som inte lagar sig själv!
... och dumma dumma packning som inte packar sig själv!
... och dumma dumma 1Q att bli sjuk just nu... :(
... och dumma dumma...

      "Åååh, en banan!!!" :D