Tusen bitar

Allting kan gå itu...

Att jag aldrig aldrig lär mig.

...

Hur kan jag bli så förbittrad? Hur kan jag bli så förhärdad? Hur kan man bli så jäkla kall?

Jag orkar inte gå igenom med vännerna vad som var fel. Jag orkar en gång inte se dem, det är fullt tillräckligt som det är.

Tids nog kommer de och säger att livet måste ha sin gång, att nya möjligheter väntar, att det är fel att se sig om.

Min tro på livet återvänder... på vilket jävla vis som helst.

Men just nu måste jag bekänna,

det är mycket ensamt här ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0