Onsdag

Ibland händer det att... nä, nu jag får börja om.

Jag har insett en del saker. Saker börjar klarna och det gör att jag vet hur jag ska agera kring detta. Dåså, inte svårare än så, inte mer än så. Ibland får man bara se krasst på situationen, för det hjälper en att veta vad man ska göra. 

...hmm jag är ganska nyfiken på hur jag kunnat få dessa blåmärken på min överarm... 
 
När jag väl vaknat till liv imorse och fått en trevligt frukost i mig, kunde jag faktiskt trivas med att promenera ut en sväng, möta en ny dag med strålande sol, klar luft och vackra lövträd längs med vägen klädd i höstfärger.

A New Day Has Come

Visst, jag må göra saker jag inte riktigt planerat att göra, men för den sakens skull behöver jag väl inte gå och bekymra mig över en massa saker i förväg? Jag kan t.ex. i detta fall bara ta och hälla i mig mängder med citronvatten eller tranbärsjuice och hoppas på det bästa... Det kan faktiskt gå vägen den här gången oxå... 

Nå, resten av dagen spenderades med att göra vettiga saker. Plugga och sedan gå och förbi och klappa snällt på Johanna, som är sjuk och ge henne glass.

Senare ikväll måste jag nog träffa Johan för att låta honom prata av sig och förmodligen klappa snällt på honom och få honom att inse att det här är den bästa lösningen får oss båda. Inte höjdpunkten på dagen direkt. Jag gillar inte känslan av att vara boven i dramat. Men ibland är sanningen inte bättre än så.

Nå, sedan väntar förmodligen Evy nere på Uplands med ett stort öra om jag behöver ventilera. och så kanske kanske... förmodligen inte, men ändå... kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0