___
Det spelar lixom ingen roll. Midsommarafton har passerat, juni är i princip redan slut.
Och vad finns det för jävla mening med någonting överhuvudtaget?
allting är egentligen bara värdelöst.
Torsdag, födelsedagsfika
Jag fick ledigt i 5 dagar och jag inleder min ledighet med att bli matförgiftat.
Nästkommande dagar har jag fruktansvärt ont i magen och går på värktabletter. Känns som om tarmarna ska dra sönder sig själva så fort jag går eller står upp.
Mår lite bättre idag, orkar vara uppe mycket mer. Det är Annikas 27årsdag, så jag och Lina tar bilen och åker dit och har tårt-och paketkalas.
Första riktigta maten jag äter på två dagar, förutom blåbärssoppa, marängtårta med färska jordgubbar.
Är inte riktigt mitt rätta jag, är trött och orkar inte med särskilt mycket. Jag hoppas det blir bättre till imorgon och till på lördag då släkten ska träffas.
Nästkommande dagar har jag fruktansvärt ont i magen och går på värktabletter. Känns som om tarmarna ska dra sönder sig själva så fort jag går eller står upp.
Mår lite bättre idag, orkar vara uppe mycket mer. Det är Annikas 27årsdag, så jag och Lina tar bilen och åker dit och har tårt-och paketkalas.
Första riktigta maten jag äter på två dagar, förutom blåbärssoppa, marängtårta med färska jordgubbar.
Är inte riktigt mitt rätta jag, är trött och orkar inte med särskilt mycket. Jag hoppas det blir bättre till imorgon och till på lördag då släkten ska träffas.
Kusinbarn
I söndags fick man så äntligen hålla i den lilla. Höll Wilma i famnen och hon sov så otroligt gulligt med ena handen mot kinden.
Man kan smälta inombords för mindre... :)
För drygt två år sedan hade jag en annan liten bebis i famnen, lilla kusinbarnet Alvin.
Barnsugen...
Bröllopsyra och bebisdoft
Vaknar upp på min minst uppskattade sida. Trött till tusen och har ca:45 min på mig att packa ned mina finkläder, klä på mig och springa ned till tåget.
Stress och ingen frukost... blodsockret nere vid fötterna och humöret följer tätt efter.
Jag vet, mitt eget fel. Men måste människor krångla till det ännu mer för mig? Kände mig litegrann som bitchen från det varma stället när jag kom i kontakt med människor via telefon eller verkliga livet.
Men lunch fick jag i mig, tätt följd av den "officiella bröllopstårtan" som säljs på de flesta konditorier landet över.
Sedan följer ett par fina och stressiga 45 minuter då man ska göra sig respektabel för att närvara vid bröllop. Plommonlila cocktailklänning och lockar i håret. Är förstås överkänslig mot minsta ljud och ryter till alltför ofta mot jobbiga frågor som kräver att jag svarar.
Kombination tidsbrist och sömnbrist gör mig inte särskilt ödmjuk och snäll, utan lockar fram mitt värsta jag. Men den sidan får mig i alla fall respektabel och festsnygg, så jag bryr mig inte värst mycket om vems tår jag råkade trampa på under tiden.
Lyckligtvis blir mitt humör betydligt bättre när vi - jag, Anna och Clara, väl kommer fram till kyrkan.
15.00-16.00 Madde och Anton blir gifta och sedan far de iväg med häst och vagn till festlokalen. Champagne med jordgubbar som fördrink ute i solen på gårdsplanen. Lagga visar sig verkligen från sin finaste sida. Vi tjejer från högstadietiden får trevliga platser ihop vid middagsbordet, och passande nog blir vi bordsdamer till Antons vänner från högstadie- och gymnasietiden. Mycket trevliga och konverserbara.
Tydligen lyckades jag vända mitt hemska jag till att vara mitt mest charmerande jag och skrattade och konverserade de flesta personer/män vid mitt bord. Och tydligen gav det resultatet att jag fick en Linköpingsstudent att bli väldigt intresserade av mig. Vart jag än satt, satte han sig bredvid och om jag inte var i närheten frågade han ut mina vänner om mig.
När brudparet skulle ge sig av vid 23.30 fick jag mina misstankar bekräftade - eller det var egentligen inte så svårt att lista ut när denne student tyckte att han och jag i alla fall måste få en till dans tillsammans - vi lyckades få en vals fixad åt oss, då Anton "diskret" skriker åt sin bror att byta musik till en vals när Jon vill dansa med mig - att vi tjejer inte borde åka hem så tidigt och därefter försöker övertala Clara att fördröja vår skjuts hem. Anyhow...
Jag kramar om Madde och sedan Anton, och då viskar han - diskret? - att "Jon gillar dig, bara så att du vet... men har du pojkvän så har du..." Ja, så lätt fick man det bekräftat.
Men trevliga kommentarer flöt fint under den tidiga kvällen oxå, exempelvis vid pausen under middagen.
Det är alltid lika skojigt med äldre herrar, som fått i sig ett glas vin eller två och då får modet att ge komplimanger; "Åh, titta du, här kommer det en... Ja, vi äldre herrar får ju vara glada att vi i alla fall får titta på så vackra flickor som ni..."
Jag minns bröllopet i våras på Uplands. Äldre man stannar mig i trappan: "Jag ska säga dig det, att av alla kvinnor som varit här ikväll, är du den snyggaste." När han gått frågar jag PC vem den där mannen i trappan var? "Jo, det där var brudens far..."
En mycket trevlig kväll, då vi tjejer från högstadiet fick en liten reunion. Och där bestämdes även att vi alla borde åka och hälsa på Anna i Norge. Det ska bli trevligt.
---
Idag var det tidig morgon, eller den kändes tidig. Mamma, pappa och jag åker - sedan vi klätt på oss - till Tierp för att hälsa på kusin Helena och hennes Johan i deras nyrenoverade hus, där jag inte varit tidigare, för att besöka släktens minsting, mitt 14 dagar gamla kusinbarn Wilma.
Åååååå toksöt var hon! En liten Wilmabeeebis med bebisdoft. Små händer och fötter och mjuk och go hela hon. Nog blir man sugen... När hon somnar i ens famn och man sitter i en fåtölj och känner den lilla tyngden på armen...
Stress och ingen frukost... blodsockret nere vid fötterna och humöret följer tätt efter.
Jag vet, mitt eget fel. Men måste människor krångla till det ännu mer för mig? Kände mig litegrann som bitchen från det varma stället när jag kom i kontakt med människor via telefon eller verkliga livet.
Men lunch fick jag i mig, tätt följd av den "officiella bröllopstårtan" som säljs på de flesta konditorier landet över.
Sedan följer ett par fina och stressiga 45 minuter då man ska göra sig respektabel för att närvara vid bröllop. Plommonlila cocktailklänning och lockar i håret. Är förstås överkänslig mot minsta ljud och ryter till alltför ofta mot jobbiga frågor som kräver att jag svarar.
Kombination tidsbrist och sömnbrist gör mig inte särskilt ödmjuk och snäll, utan lockar fram mitt värsta jag. Men den sidan får mig i alla fall respektabel och festsnygg, så jag bryr mig inte värst mycket om vems tår jag råkade trampa på under tiden.
Lyckligtvis blir mitt humör betydligt bättre när vi - jag, Anna och Clara, väl kommer fram till kyrkan.
15.00-16.00 Madde och Anton blir gifta och sedan far de iväg med häst och vagn till festlokalen. Champagne med jordgubbar som fördrink ute i solen på gårdsplanen. Lagga visar sig verkligen från sin finaste sida. Vi tjejer från högstadietiden får trevliga platser ihop vid middagsbordet, och passande nog blir vi bordsdamer till Antons vänner från högstadie- och gymnasietiden. Mycket trevliga och konverserbara.
Tydligen lyckades jag vända mitt hemska jag till att vara mitt mest charmerande jag och skrattade och konverserade de flesta personer/män vid mitt bord. Och tydligen gav det resultatet att jag fick en Linköpingsstudent att bli väldigt intresserade av mig. Vart jag än satt, satte han sig bredvid och om jag inte var i närheten frågade han ut mina vänner om mig.
När brudparet skulle ge sig av vid 23.30 fick jag mina misstankar bekräftade - eller det var egentligen inte så svårt att lista ut när denne student tyckte att han och jag i alla fall måste få en till dans tillsammans - vi lyckades få en vals fixad åt oss, då Anton "diskret" skriker åt sin bror att byta musik till en vals när Jon vill dansa med mig - att vi tjejer inte borde åka hem så tidigt och därefter försöker övertala Clara att fördröja vår skjuts hem. Anyhow...
Jag kramar om Madde och sedan Anton, och då viskar han - diskret? - att "Jon gillar dig, bara så att du vet... men har du pojkvän så har du..." Ja, så lätt fick man det bekräftat.
Men trevliga kommentarer flöt fint under den tidiga kvällen oxå, exempelvis vid pausen under middagen.
Det är alltid lika skojigt med äldre herrar, som fått i sig ett glas vin eller två och då får modet att ge komplimanger; "Åh, titta du, här kommer det en... Ja, vi äldre herrar får ju vara glada att vi i alla fall får titta på så vackra flickor som ni..."
Jag minns bröllopet i våras på Uplands. Äldre man stannar mig i trappan: "Jag ska säga dig det, att av alla kvinnor som varit här ikväll, är du den snyggaste." När han gått frågar jag PC vem den där mannen i trappan var? "Jo, det där var brudens far..."
En mycket trevlig kväll, då vi tjejer från högstadiet fick en liten reunion. Och där bestämdes även att vi alla borde åka och hälsa på Anna i Norge. Det ska bli trevligt.
---
Idag var det tidig morgon, eller den kändes tidig. Mamma, pappa och jag åker - sedan vi klätt på oss - till Tierp för att hälsa på kusin Helena och hennes Johan i deras nyrenoverade hus, där jag inte varit tidigare, för att besöka släktens minsting, mitt 14 dagar gamla kusinbarn Wilma.
Åååååå toksöt var hon! En liten Wilmabeeebis med bebisdoft. Små händer och fötter och mjuk och go hela hon. Nog blir man sugen... När hon somnar i ens famn och man sitter i en fåtölj och känner den lilla tyngden på armen...
Vad ska jag säga?
Jag vet inte riktigt var jag har mig själv just nu...
Jag har inte sagt något, jag har stängt igen och fokuserat på att arbeta. Jag har inte orken att prata, det är för mycket som snurrar, så mycket att ta itu med att jag inte orkar ta upp allt. Bättre att bara ignorera frågor och säga: Vi skiter i det, jag orkar inte prata om det.
Huvudet känns splittrat och jag vet inte riktigt alls vad jag tycker och tänker.
Jag orkar inte med.
Imorgon är det bröllop, Madeleines och Antons bröllop. Och jag har inte planerat något alls.
Imorgon skulle jag ha träffat mina vänner tidigt för att fixa iordning med allt. Men jag valde att skjuta upp det, jag orkar inte ta någon konfrontation utan beslutar kort och gott att vi får ses så sent det bara går, ungefär när vi ska stiga i bilen för att åka iväg. Respons? Starkt ogillande. Men jag orkar inte riktigt bry mig.
Istället väljer jag att vara ute tillräckligt sent ikväll på en "nästandejt/lära-känna-dig-bättre-ölkväll" för att... ja varför? för att bli riktigt trött och kunna sova med ro utan att jag vaknar upp varannan timme, som jag gjort de senaste nätterna.
Nog för att killen var trevlig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag egentligen tyckte eller tänkte. Jag orkade inte riktigt med hela den här situationen med att "nu ska jag vara mitt mest charmerande jag".
Huvudet var frånvarande och jag kände att jag gick lite från det ena stället till det andra, lite på måfå strosade jag runt och höll inte riktigt koll på vad han höll hus eller inte. Jag letade med blicken efter något helt annat.
Kanske var det inte bästa starten på kvällen att försöka åteberätta allt som hänt i mitt liv i Uppsala för Alva det senaste månaderna... Jag har tryckt ned och lagt på locket, för det är väl vad jag borde göra. Och sen att börja lyfta på locket ... Explosiva utbrott, gråten i halsen, känslan av att känna sig ganska liten och nere. Och så trycka ned och stänga locket igen. Bita ihop. Sluta tänka och sedan en dryg halvtimme senare försöka socialkallprata med en person du knappt känner, men som man borde försöka lära känna, det är inte jättelyckat...
Tankarna far på annat håll. Vad jag gör, varför gör jag det? Vad jag helst vill, varför kan jag inte sluta vilja det?
Alexandra Burke – Hallelujah
Jag har inte sagt något, jag har stängt igen och fokuserat på att arbeta. Jag har inte orken att prata, det är för mycket som snurrar, så mycket att ta itu med att jag inte orkar ta upp allt. Bättre att bara ignorera frågor och säga: Vi skiter i det, jag orkar inte prata om det.
Huvudet känns splittrat och jag vet inte riktigt alls vad jag tycker och tänker.
Jag orkar inte med.
Imorgon är det bröllop, Madeleines och Antons bröllop. Och jag har inte planerat något alls.
Imorgon skulle jag ha träffat mina vänner tidigt för att fixa iordning med allt. Men jag valde att skjuta upp det, jag orkar inte ta någon konfrontation utan beslutar kort och gott att vi får ses så sent det bara går, ungefär när vi ska stiga i bilen för att åka iväg. Respons? Starkt ogillande. Men jag orkar inte riktigt bry mig.
Istället väljer jag att vara ute tillräckligt sent ikväll på en "nästandejt/lära-känna-dig-bättre-ölkväll" för att... ja varför? för att bli riktigt trött och kunna sova med ro utan att jag vaknar upp varannan timme, som jag gjort de senaste nätterna.
Nog för att killen var trevlig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag egentligen tyckte eller tänkte. Jag orkade inte riktigt med hela den här situationen med att "nu ska jag vara mitt mest charmerande jag".
Huvudet var frånvarande och jag kände att jag gick lite från det ena stället till det andra, lite på måfå strosade jag runt och höll inte riktigt koll på vad han höll hus eller inte. Jag letade med blicken efter något helt annat.
Kanske var det inte bästa starten på kvällen att försöka åteberätta allt som hänt i mitt liv i Uppsala för Alva det senaste månaderna... Jag har tryckt ned och lagt på locket, för det är väl vad jag borde göra. Och sen att börja lyfta på locket ... Explosiva utbrott, gråten i halsen, känslan av att känna sig ganska liten och nere. Och så trycka ned och stänga locket igen. Bita ihop. Sluta tänka och sedan en dryg halvtimme senare försöka socialkallprata med en person du knappt känner, men som man borde försöka lära känna, det är inte jättelyckat...
Tankarna far på annat håll. Vad jag gör, varför gör jag det? Vad jag helst vill, varför kan jag inte sluta vilja det?
Alexandra Burke – Hallelujah
Torsdag
En mycket bra arbetsdag, mycket som faller på plats vilket känns jätteskönt och jag tror dessutom att våra boende tycker om mig :) Jag gör mig omåttligt populär ;P
Slutar jobbet 21.00. Handla mat till jobbet, hem och packa väskan, ned och äta sen middag på Svantes med Vera.
Imorgon är det tidig arbetsdag, ska var på plats 06.45. Huuuuuuuva.
Jaha, näsblod mitt i alltihop, ett tydligt tecken på att jag borde gå och sova. Godnatt.
Slutar jobbet 21.00. Handla mat till jobbet, hem och packa väskan, ned och äta sen middag på Svantes med Vera.
Imorgon är det tidig arbetsdag, ska var på plats 06.45. Huuuuuuuva.
Jaha, näsblod mitt i alltihop, ett tydligt tecken på att jag borde gå och sova. Godnatt.
Bra, dåligt, bra, dåligt...
...bra, dåligt, bra, dåligt, bra... ungefär så skulle man kunna beskriva min dag i största allmänhet.
Positivt: Träffa Clara och vi fixar äntligen bröllopspresenten till Bröllopet på lördag.
Negativt: En gaffel flisar upp min ena tand och nu känns den en aning ostabil.
Postivt: Jag handlar två par nya skor, bl.a. ett par toksköna som jag kan ha på jobbet. Inga skavsår här inne.
Negativt: Lyckas sova bort två timmar mitt på dagen och missar mkt av den fina solen.
Positivt: Får middagsällskap av Hampus, eller han äter och jag konsummerar vin.
Negativt: Vi kommer alltid in på en massa jobbiga händelser och minnen, som jag helst bara vill förtränga - eller mera precist: jag vill glömma att jag någonsin varit tillsammans med honom. Han känner inte likadant och tycker att det faktiskt var bra under mestadelen av vårt förhållande. Det var dock i slutet av sommaren och resterande höst som saker började fucka upp sig. Och det är just sådana saker som jag helst bara vill förtränga. För det blev så jäkla mycket skit av det där, så mycket som gick käpprätt åt helvete. Att då varje gång bli påmind om en sådan period.... Det gör bara ont.
Och det river upp så mycket och jag känner mig mest... ledsen tror jag är rätt ord. Varför träffar jag då honom? För att jag tycker om honom, han är en snäll liten pojke innerst inne och jag är inte tillsammans med honom och befinner mig inte i samma underläge som då. Och han har växt till sig på 1,5 år - och för att jag vet hur mycket han betydde för mig då.
Positivt: Drack öl med Vera senare och blev på bättre humör när jag kom ifrån allt ett tag. Sedan kom Evy och livade upp stämningen och jag mådde mycket bättre tills det var dags att lägga sig.
Negativt: Går och lägger mig på tok för sent, med tanke på att jag ska upp och jobba imorgon.
Positivt: Träffa Clara och vi fixar äntligen bröllopspresenten till Bröllopet på lördag.
Negativt: En gaffel flisar upp min ena tand och nu känns den en aning ostabil.
Postivt: Jag handlar två par nya skor, bl.a. ett par toksköna som jag kan ha på jobbet. Inga skavsår här inne.
Negativt: Lyckas sova bort två timmar mitt på dagen och missar mkt av den fina solen.
Positivt: Får middagsällskap av Hampus, eller han äter och jag konsummerar vin.
Negativt: Vi kommer alltid in på en massa jobbiga händelser och minnen, som jag helst bara vill förtränga - eller mera precist: jag vill glömma att jag någonsin varit tillsammans med honom. Han känner inte likadant och tycker att det faktiskt var bra under mestadelen av vårt förhållande. Det var dock i slutet av sommaren och resterande höst som saker började fucka upp sig. Och det är just sådana saker som jag helst bara vill förtränga. För det blev så jäkla mycket skit av det där, så mycket som gick käpprätt åt helvete. Att då varje gång bli påmind om en sådan period.... Det gör bara ont.
Och det river upp så mycket och jag känner mig mest... ledsen tror jag är rätt ord. Varför träffar jag då honom? För att jag tycker om honom, han är en snäll liten pojke innerst inne och jag är inte tillsammans med honom och befinner mig inte i samma underläge som då. Och han har växt till sig på 1,5 år - och för att jag vet hur mycket han betydde för mig då.
Positivt: Drack öl med Vera senare och blev på bättre humör när jag kom ifrån allt ett tag. Sedan kom Evy och livade upp stämningen och jag mådde mycket bättre tills det var dags att lägga sig.
Negativt: Går och lägger mig på tok för sent, med tanke på att jag ska upp och jobba imorgon.
Moln i stan och sol på landet
Måndag och lååååååååång första arbetsdag. Från 07.30 - 21.00 och efteråt känner man litegrann som om man vill bada sig i sprit. Eller duscha i 95 gradigt vatten. Men i övrigt ett väldigt bra första intryck, mycket trevlig personal.
Tisdag och kurs i förflyttningsteknik idag, instruerad av en väldigt trevlig sjukgymnast... man kanske skulle ta och bli... nej, har ju redan varit inne på den banan en gång. Och hur bra blev det?
Nåja, jag är inte ensam sommarvikarie på mitt jobb, vi är några stycken som delar den härliga känslan av att vara ny på jobbet.
Efter två tidiga mornar känner man sig ordentligt trött idag. Åkte hem till syster och somnade nästan på hennes soffa på eftermiddagen. Hade tänkt sortera bland semesterbilder och diverse festkort och göra ett snyggt kollage till henne, har nämligen satt igång med projektet hemma i Alsike med att ta ut lite nya kort på familjen och sätta i ramar och sätta upp på väggar eller bord, men idag fanns orken inte riktigt där. Vad gör man då när man är för trött för att ta sig för med något?
Man tar sig givetvis ut på landet. Där doftar det starkt av syren på altanen och det serveras pannkaka med jordgubbssylt till middag. Det till och med spricker upp i molntäcket och blir solsken. Kan man tänka sig, allting är möjligt på landet.
Man ska aldrig ångra det man gjort, men hoppet slocknar fort.
Varje sekund kan lyckan vända, kärleken förgå.
Vad ska det bli av den här sommaren? Jag vill inte vara kvar, jag vill inte vara med. Jag vill bort, komma ifrån men vet inte riktigt vart. Bara det ligger långt bort någonstans.
Jag vill känna att det verkligen är sommar, att den där perioden som man drömde och längtade sig sjuk efter under den mest bittra och bistra av årstider äntligen är här - här och nu - men tyvärr överskuggas den känslan av miserabelt väder och olustig sinnesstämning. Morgondag, du lär mig snart att glömma, annars ta din sol och dra någon annastans.
Kanske är det tröttheten som talar? Kanske är det vädrets makter som påverkar? Vad det än må vara hoppas jag att det lättar under natten och att saker och ting kommer att kännas bättre när jag vaknar imorgon. Solen kommer att skina in genom fönstret i mitt gamla flickrum och jag kommer att vakna och tycka att dagen känns meningsfull att vakna upp till.
Om jag är optimist? Absolut!
Man är väl så illa tvungen.
Tisdag och kurs i förflyttningsteknik idag, instruerad av en väldigt trevlig sjukgymnast... man kanske skulle ta och bli... nej, har ju redan varit inne på den banan en gång. Och hur bra blev det?
Nåja, jag är inte ensam sommarvikarie på mitt jobb, vi är några stycken som delar den härliga känslan av att vara ny på jobbet.
Efter två tidiga mornar känner man sig ordentligt trött idag. Åkte hem till syster och somnade nästan på hennes soffa på eftermiddagen. Hade tänkt sortera bland semesterbilder och diverse festkort och göra ett snyggt kollage till henne, har nämligen satt igång med projektet hemma i Alsike med att ta ut lite nya kort på familjen och sätta i ramar och sätta upp på väggar eller bord, men idag fanns orken inte riktigt där. Vad gör man då när man är för trött för att ta sig för med något?
Man tar sig givetvis ut på landet. Där doftar det starkt av syren på altanen och det serveras pannkaka med jordgubbssylt till middag. Det till och med spricker upp i molntäcket och blir solsken. Kan man tänka sig, allting är möjligt på landet.
Man ska aldrig ångra det man gjort, men hoppet slocknar fort.
Varje sekund kan lyckan vända, kärleken förgå.
Vad ska det bli av den här sommaren? Jag vill inte vara kvar, jag vill inte vara med. Jag vill bort, komma ifrån men vet inte riktigt vart. Bara det ligger långt bort någonstans.
Jag vill känna att det verkligen är sommar, att den där perioden som man drömde och längtade sig sjuk efter under den mest bittra och bistra av årstider äntligen är här - här och nu - men tyvärr överskuggas den känslan av miserabelt väder och olustig sinnesstämning. Morgondag, du lär mig snart att glömma, annars ta din sol och dra någon annastans.
Kanske är det tröttheten som talar? Kanske är det vädrets makter som påverkar? Vad det än må vara hoppas jag att det lättar under natten och att saker och ting kommer att kännas bättre när jag vaknar imorgon. Solen kommer att skina in genom fönstret i mitt gamla flickrum och jag kommer att vakna och tycka att dagen känns meningsfull att vakna upp till.
Om jag är optimist? Absolut!
Man är väl så illa tvungen.
På landet igen
Regn och rusk, på landet såväl som i stan.
Tommy Körberg – Jag vill ha dig här - (When I Close My Eyes)
Men på landet kan man strosa runt på grusvägar med ett paraply i handen och titta på lummig natur, känna doften av kaprifol, klappa på förbipasserande katter och höra göken gala. Se en hare skutta omkring på en äng och en rådjursmamma som spatserar över en gräsmatta, tätt följd av tre korta, otroligt söta små rådjurskid, bara några veckor gamla.
Det må vara grå himmel och regnskurar, som faller lite titt som tätt, men det är ändå sådana stunder, som man förmodligen kommer att tänka tillbaka på i höst. Hur man gick där på paraplypromenad i varmt sommarregn och tittade på sommarblommorna som växte i dikesgrenen; midsommarblomster, akvileja, nattochdag, lupiner, smörblommor m.m.
Vad ska det bli av den här sommaren? Ska den vara så här, gråmulen och regnig? Kommer det att bli bättre? Kommer jag att få tillbaka mitt gamla jag? När kommer jag sluta tänka på allt?
Ibland önskar jag att man kunde få skriva upp några veckor då allt bara ska vara bra. Inga jobbiga tankar, ingen saknad, inget tänk om eller hur kunde.
Men när det ekar tomt av ensamhet, förtvivlan och rus, tills dagen kommer med ljus...
Men man kommer inte kunna få tre veckor av lycka i streck. "Det är de små stunderna av lycka, som man får ta tillvara på istället." Jag har en väldigt klok mamma, som sitter inne på väldigt många goda råd.
Det var en harmonisk dag idag. Undrar när jag sist kände så?
Jag fick vara ute i naturen, se på vyer över ängar och trädgårdar. Plocka en kvist med kaprifol och känna friskt sommarregn mot ansiktet.
Imorgon är det tidig morgon på nya jobbet i Uppsala. Jag hoppas att det kommer kännas mycket bättre än på förra stället. Det får morgondagen utvisa.
Godnatt.
En lördag som hette duga
Cirque du Soleil – Journey of Man - Instrumental
Vilda vindar på landet. Sockerkaksbak och prat om husförsäljning. En ganska grå lördag med moln och molokna tankar i största allmänhet.
Mot sena kvällningen åker jag in till stan och träffar Johanna och äter ostbågar och tittar på film. Sedan blir det en liten tripp hem till Arash och hans fest. En hel kvart gästade vi festen innan suget efter vin och vitlöksbröd blev för överväldigande. Mot Svantes.
Där träffar vi på de mest... udda par vi någonsin träffat tror jag. Det hela börjar väldigt bra, de frågar ifall de får slå sig ned vid vårt bord och visst, för all del, inte för att det finns några lediga stolar vid vårt bord, men man ska väl inte vara den som är den. Absolut. slå er ned...
Och sedan följer den mest konstiga konversation jag varit med om. Människor som märker ord och som inte tycker att kallprata är något man gör med främlingar... nehe.. vad ska vi då ta upp? Vilka är för eller emot blodsex?
Nåja, några fina citat glänste till under kvällen och fick mig att skratta som aldrig förr och vägde upp resterande konversation.
"Jag vill inte prata om mitt jobb, vad jag pluggar... Jag tycker det är min ensak och tycker ni ska respektera det. Men jag förstår inte varför folk tycker att jag är svårkonverserad. "
- Bodde ni hos vänner eller på hotell? " Ja!"
"Du är sötast, så då förstår man ju direkt att du gillar cider..." Vilken slutledningsförmåga!
I alla fall, Johanna och jag fick oss en rejäl dos av skratt och fniss mot de sena kvällstimmarna. Men vi fick i alla fall se soluppgången... eller det blev ljust i alla fall.
---
Söndag.
Inga riktiga planer. En ganska seg dag då jag gick upp på tok för sent och därmed officiellt vänt på min dygnsrytm... Toppen, inte det bästa att göra när jag ska vara på jobbet 07.30 imorgon.
Det bästa verkar vara att promenera en stund och sedan ta sig ut på landet igen. Det kan nog motverka min känsla av vissenhet litegrann. Eller där ute finns i alla fall en nästintill nybakad sockerkaka - egenhändigt gjord - som jag kan nafsa på ute i trädgården och dofta på blommor och se på utsikt av träd och hagar.
Men först, ICA-promenad med Texas.
Vilda vindar på landet. Sockerkaksbak och prat om husförsäljning. En ganska grå lördag med moln och molokna tankar i största allmänhet.
Mot sena kvällningen åker jag in till stan och träffar Johanna och äter ostbågar och tittar på film. Sedan blir det en liten tripp hem till Arash och hans fest. En hel kvart gästade vi festen innan suget efter vin och vitlöksbröd blev för överväldigande. Mot Svantes.
Där träffar vi på de mest... udda par vi någonsin träffat tror jag. Det hela börjar väldigt bra, de frågar ifall de får slå sig ned vid vårt bord och visst, för all del, inte för att det finns några lediga stolar vid vårt bord, men man ska väl inte vara den som är den. Absolut. slå er ned...
Och sedan följer den mest konstiga konversation jag varit med om. Människor som märker ord och som inte tycker att kallprata är något man gör med främlingar... nehe.. vad ska vi då ta upp? Vilka är för eller emot blodsex?
Nåja, några fina citat glänste till under kvällen och fick mig att skratta som aldrig förr och vägde upp resterande konversation.
"Jag vill inte prata om mitt jobb, vad jag pluggar... Jag tycker det är min ensak och tycker ni ska respektera det. Men jag förstår inte varför folk tycker att jag är svårkonverserad. "
- Bodde ni hos vänner eller på hotell? " Ja!"
"Du är sötast, så då förstår man ju direkt att du gillar cider..." Vilken slutledningsförmåga!
I alla fall, Johanna och jag fick oss en rejäl dos av skratt och fniss mot de sena kvällstimmarna. Men vi fick i alla fall se soluppgången... eller det blev ljust i alla fall.
---
Söndag.
Inga riktiga planer. En ganska seg dag då jag gick upp på tok för sent och därmed officiellt vänt på min dygnsrytm... Toppen, inte det bästa att göra när jag ska vara på jobbet 07.30 imorgon.
Det bästa verkar vara att promenera en stund och sedan ta sig ut på landet igen. Det kan nog motverka min känsla av vissenhet litegrann. Eller där ute finns i alla fall en nästintill nybakad sockerkaka - egenhändigt gjord - som jag kan nafsa på ute i trädgården och dofta på blommor och se på utsikt av träd och hagar.
Men först, ICA-promenad med Texas.
Gott sällskap en småregnig dag
Solig Torsdag:
Drinkar och jordgubbar och premiärinviga systers balkong.
Regnig Fredag:
Heldag med systrarna.
Då kan man få lite info om vad som händer i Alsike, exempelvis att man lägger ut en viss villa på Hemnet.
Sovrum 3 är mitt:
http://www.hemnet.se/beskrivning/708963?r=3
Drinkar och jordgubbar och premiärinviga systers balkong.
Regnig Fredag:
Heldag med systrarna.
Då kan man få lite info om vad som händer i Alsike, exempelvis att man lägger ut en viss villa på Hemnet.
Sovrum 3 är mitt:
http://www.hemnet.se/beskrivning/708963?r=3
Fait accomplit
Ingen återvändo, dagen är här.
Jag måste ge mig för en stenhård överman. Det är ett fullbordat faktum.
Allt jag kan göra är att bita ihop och hålla mig så långt borta jag bara kan.
Kalla slingrande ormar ringlar i magen och jag förmår inte att vara kvar hemma.
Jag ska ut, bort, härifrån.
Vårt haveri, fait accomplit.
Slagen i spillror, ligger min värld.
Hopplöst för alltid, försvunnen förbrunnen av lågor förtärd.
Ur askan går du, pånyttfödd på nytt.
Flyger du ut, fågel fenix till flytt.
Nu är du fri...
Det är fait accomplit.
Alsike, en junikväll
Kvällspromenad i de gröna välbekanta hagarna, känna den friska doften av lantluft och hästar. Se på midsommarblomster och hundkex som växer vid vägkanten.
Lugn i själen och bli lagom trött för att kunna somna gott, med öppet fönster och med visor strömmande ur högtalarna.
Sissel – Molde Canticle - US Album
Nu, hemma i Uppsala igen. Solen skiner och jag borde gå ut och lägga mig i en park och försöka fokusera på allt annat som inte gör mig ledsen.
Sömnbrist ger dåligt humör
Är på mitt allra värsta och fruktansvärda humör idag. För att detta inte ska drabba oskyldiga, eller ännu ej skyldiga, åker jag ut till landet och tittar på gröna träd, doftar på liljekonvalj och mördar mygg.
Kort och gott:
Idag är en ren jävla Helvetes dag!
Kort och gott:
Idag är en ren jävla Helvetes dag!
Sömnbrist
Igår blev det måndagshäng med Johanna och Evy. Mot kvällningen blev det även cupcakesbakning med Johanna, då vi prövade några roliga förslag med maräng och jordnötter inför Stockens 30års fest.
Går hem runt tolv. Sover fruktansvärt dåligt. Ont i magen och vrider och vänder på mig varannan minut.
Min natt består av att jag vaknar, går upp och öppnar fönstret, går och lägger mig, försöker sova... vänder på mig och rättar till kudden, försöker sova, vänder på mig på andra sidan, försöker somna och misslyckas.
Vid sjusnåret är det något galet glaskrossmonster som låter utanför på gatan... och då går det verkligen inte att sova.
Somnar till någon gång och sover fruktansvärt oroligt, magen gör fortfarande ont.
Vaknar upp vid kl. ett och känner mig inte ett dugg utvilad och magen har någon slags molande värk som tydligen inte vill ge vika.
Går hem runt tolv. Sover fruktansvärt dåligt. Ont i magen och vrider och vänder på mig varannan minut.
Min natt består av att jag vaknar, går upp och öppnar fönstret, går och lägger mig, försöker sova... vänder på mig och rättar till kudden, försöker sova, vänder på mig på andra sidan, försöker somna och misslyckas.
Vid sjusnåret är det något galet glaskrossmonster som låter utanför på gatan... och då går det verkligen inte att sova.
Somnar till någon gång och sover fruktansvärt oroligt, magen gör fortfarande ont.
Vaknar upp vid kl. ett och känner mig inte ett dugg utvilad och magen har någon slags molande värk som tydligen inte vill ge vika.
Nationaldag i sol o regn
Vaknar av sms om att jag har fått ett litet kusinbarn, en liten bedårande flicka är det nya tillskottet i släkten :)
Därefter god lunch/frukost bestående av baguette med tomat, potatissallad och brieost med apelsinjuice.
Smög ned till Uplands och dekorerade deras bord med rosor och ljuslyktor inför deras personalfest med tema revolution.
16.00 traskade jag upp till Rackarberget där det hölls Korriodorsfest i hus nr 17. Margeritas, Mousserande, kaffelikördrinkar, någon äcklig romrussinsprit och övrigt drickbart.
Jag mötte några soulmates... underbara Rosita och Angelika!!
Dansgolv i köket innan jag drog vidare på personalfest på Uplands. DANSGOLV!!!!!
En trevlig nationaldag, men nu får det nog vara en paus på drickandet för ett litet tag.
Därefter god lunch/frukost bestående av baguette med tomat, potatissallad och brieost med apelsinjuice.
Smög ned till Uplands och dekorerade deras bord med rosor och ljuslyktor inför deras personalfest med tema revolution.
16.00 traskade jag upp till Rackarberget där det hölls Korriodorsfest i hus nr 17. Margeritas, Mousserande, kaffelikördrinkar, någon äcklig romrussinsprit och övrigt drickbart.
Jag mötte några soulmates... underbara Rosita och Angelika!!
Dansgolv i köket innan jag drog vidare på personalfest på Uplands. DANSGOLV!!!!!
En trevlig nationaldag, men nu får det nog vara en paus på drickandet för ett litet tag.
Ute i min cirkusbelysta trädgård
Fredagen visade sig bli bra ändå.
På kvällskvisten blev det rosévin med Manon ute i Svantes, min cirkusbelysta trädgård. Vit chokladmousse med limemarinerade jordgubbar blev middagsmenyn. Mycket prat och skratt. Ett dansgolv öppnades och min lycka var som gjord!!
Vad kan göra kvällen bättre?
Den blev bättre. Jag fick prata med och krama om den vacka fina människa som betyder så innerligt mycket för mig. Han verkade inte arg, utan log och var helt nöjd och glad.
Kvällen var väldigt trevlig, jag kände mig i mitt esse, grönklädd och solbränd! Dock efter mycket dansande var mina fötter väldigt trötta, så vid halvtvå tiden blev det läggdags för mig.
Knack knack knack... Vem är det som knackar på min dörr vid tretiden?
En trött man som frågar om han får sova hos mig inatt. Klart han får. Och vi pratar och pratar och pratar.
"Jag var så otroligt kär i dig när vi var tillsammans... Hur kan du tro att jag hade något annat vid sidan av dig? Jag smet upp till dig på all min lediga tid. Jag åt inte lunch för att jag tänkte att jag skulle få spendera mer tid med dig."
"Du känner mig bäst av alla på nationen. Och ändå tror du på något som någon du knappt ens känner säger och sen vågar du inte skicka ett sms och konfrontera mig om det är sant... jag blir så arg på dig ibland... "
"Du litar fortfarande inte på mig..."
Älskade fina rara.... Och du hade så rätt i att vara arg på mig. Jag borde ha litat på min instinktiva känsla, jag vet hur bra och fin du är, och ändå låter jag mig övertalas till att börja tvivla. Jag litade inte på dig. Jag vet att du inte är någon dålig person, jag vet hur bra du är och hur fel alla andra har.
Ännu en gång har jag tvivlat och ännu en gång får jag det bekräftat hur fel jag har haft í mina tvivel.
Hur ska jag då sluta vara kär, när jag vet hur fin du är?
På kvällskvisten blev det rosévin med Manon ute i Svantes, min cirkusbelysta trädgård. Vit chokladmousse med limemarinerade jordgubbar blev middagsmenyn. Mycket prat och skratt. Ett dansgolv öppnades och min lycka var som gjord!!
Vad kan göra kvällen bättre?
Den blev bättre. Jag fick prata med och krama om den vacka fina människa som betyder så innerligt mycket för mig. Han verkade inte arg, utan log och var helt nöjd och glad.
Kvällen var väldigt trevlig, jag kände mig i mitt esse, grönklädd och solbränd! Dock efter mycket dansande var mina fötter väldigt trötta, så vid halvtvå tiden blev det läggdags för mig.
Knack knack knack... Vem är det som knackar på min dörr vid tretiden?
En trött man som frågar om han får sova hos mig inatt. Klart han får. Och vi pratar och pratar och pratar.
"Jag var så otroligt kär i dig när vi var tillsammans... Hur kan du tro att jag hade något annat vid sidan av dig? Jag smet upp till dig på all min lediga tid. Jag åt inte lunch för att jag tänkte att jag skulle få spendera mer tid med dig."
"Du känner mig bäst av alla på nationen. Och ändå tror du på något som någon du knappt ens känner säger och sen vågar du inte skicka ett sms och konfrontera mig om det är sant... jag blir så arg på dig ibland... "
"Du litar fortfarande inte på mig..."
Älskade fina rara.... Och du hade så rätt i att vara arg på mig. Jag borde ha litat på min instinktiva känsla, jag vet hur bra och fin du är, och ändå låter jag mig övertalas till att börja tvivla. Jag litade inte på dig. Jag vet att du inte är någon dålig person, jag vet hur bra du är och hur fel alla andra har.
Ännu en gång har jag tvivlat och ännu en gång får jag det bekräftat hur fel jag har haft í mina tvivel.
Hur ska jag då sluta vara kär, när jag vet hur fin du är?
Fredag
Kaostorsdag. Inget vill flyta på utan ett problem föder nya problem och nästan allt vill krångla.
Fredag. Dålig sömn. Jobb. Inte äta på 9 timmar...
Mitt huvud tänker inte speciellt bra nu. Den kan endast formulera korta meningar. Komma hem. Läsa mail. Hungrig. Gå ned och äta.
Kanske hjärnan mår lite bättre när den får lite energi att jobba med...?
Fredag. Dålig sömn. Jobb. Inte äta på 9 timmar...
Mitt huvud tänker inte speciellt bra nu. Den kan endast formulera korta meningar. Komma hem. Läsa mail. Hungrig. Gå ned och äta.
Kanske hjärnan mår lite bättre när den får lite energi att jobba med...?
Onsdag 2 juni
Glass med Emma och Matilda på bryggan. Le, titta mot solen och prata sommarplaner.
Mötte upp syster och vi drog oss mot vasaparken och solade på en filt, innan vi åkte hem till henne och lagade middag och drack te på hennes balkong.
Tiotiden, Svantes med Johanna och dansgolv i Stolpen med Arash och Vera.
Bästa tipset från oväntat håll: Var lite försiktig bara med vem du litar på, undvik konflikter du inte behöver ta. Låt dig själv vila och ta en liten paus från personer du känner att du inte orkar träffa...
Slutet av kvällen toppades med en lite annorlunda komplimang, levererad av GH:s barmästare.
"Jag tycker du är väldigt söt... du påminner mig om en sån där klasskamrat som man gick tillsammans med under gymnasiet, men som man blev kär i först efteråt när man slutat, och man insåg hur bra det var - då man tänker tillbaka... "
Ja... vad svarar man på det?
Mötte upp syster och vi drog oss mot vasaparken och solade på en filt, innan vi åkte hem till henne och lagade middag och drack te på hennes balkong.
Tiotiden, Svantes med Johanna och dansgolv i Stolpen med Arash och Vera.
Bästa tipset från oväntat håll: Var lite försiktig bara med vem du litar på, undvik konflikter du inte behöver ta. Låt dig själv vila och ta en liten paus från personer du känner att du inte orkar träffa...
Slutet av kvällen toppades med en lite annorlunda komplimang, levererad av GH:s barmästare.
"Jag tycker du är väldigt söt... du påminner mig om en sån där klasskamrat som man gick tillsammans med under gymnasiet, men som man blev kär i först efteråt när man slutat, och man insåg hur bra det var - då man tänker tillbaka... "
Ja... vad svarar man på det?
Så anlände Juni
Måste jag vakna? Tydligen. Det här ska uppenbarligen vara en sådan dag då man faktiskt måste vakna.
Happ... klockan är 12.53. Dock har jag faktiskt lyckats att sova mig igenom ett fruktansvärt buller från någon lastbil utanför på gatan, men det är svårt att somna om nu när jag faktiskt har vaknat.
Har även lyckats drömma om att jag låg och sov på en filt i solen och blev väckt av två spralliga barn, som kom och studsade på mig. Sedan fick jag agera högläsare och läsa ur någon av Narniaböckerna.
Happ... givetvis låter inte hjärnan mig ta någon paus från någonting, inte ens när jag sover...
Kort därefter ringer syster och vi ska tydligen bege oss hem till systeryster 2 och bestämma vilken destination vår sommarsemester ska gå till; Madrid, Barcelona... ?
Beslutet blir sisådär, det är tre olika personers planer, sommarjobb, inbokade resor som det ska tas hänsyn till, vilket krånglar till datumen en aning.
Än så länge har vi ingen reseplan bestämd. Dock har vi en massa småplaner som vi vill genomföra i sommar. Systrarna vill fira sina födelsedagar tillsammans och ha 50års fest, 23år och 27år = 50. Dessutom vill vi gå ut på en riktigt bra restaurang någon sommarkväll i våra finaste sommarklänningar och dricka drinkar och äta trerätters. Eller åka båt ut till Skokloster och ha picknick.
---
Idag är det premiär för Sommarsvantes. Hade velat gå ned, men nu känns det ganska meningslöst. Vet inte riktigt varför jag skulle gå ned dit själv...
1, För att jag någonstans tycker om min nation? Det gör jag, ibland hyser jag dock någon slags hatkärlek till allt jag sätter i samband med den, men deep inside tycker jag om huset och trivs att vara där. Det blir bara lite fel ibland och då blir jag rädd och vågar inte gå ner. Men det rår inte huset för.
2, För att jag med alla säkerhet kommer att träffa på någon jag känner och kan hänga med?
Eller så går jag inte ned dit för att jag vet vilka som kommer vara där och jag inte riktigt vet vilket humör jag är på, för att fixa att möta någon av dem.
Nog lockar det oneklingen, jag hör musiken genom väggarna, och det kommer att finnas vit chokladmousse med honungsmarinerade jordgubbar på menyn...
Eller så går jag ut. Eller så går jag och lägger mig. Eller så fortsätter jag att tänka, titta ut genom mitt fönster och lyssna till Wicked - the musical.
Idina Menzel – I'm Not That Girl - Original Cast Recording/2003
Idina Menzel – As Long As You're Mine - Original Cast Recording/2003
Vilka jäkla alternativ...
---
Alexandre Desplat – New Moon [The Meadow] - Soundtrack Album Version
Imorgon ska det tydligen oxå bli en sån där dag då man faktiskt måste vakna.
Jag måste köpa biljetter åt mamma till "Fyra lyckliga män" på Regina. Jag ska träffar Matilda och Emma och antagligen äta mat eller glass - beroende på väder.
Jag måste förmodligen gå upp till skolan och se om det går att ordna att jag kan fortsätta plugga i Uppsala i höst. Om det nu är vad jag vill... Vad jag vill... vad jag vill är att ha en egen lägenhet
--- Jag är så förbannad trött på dessa gråa instängande väggar, på dessa 13 kvadratmeter som man inte kan bjuda hem någon till, på denna gråa korridor med ickelevande personer som tassar runt i smyg utan att man ser dem. På denna lilla yta där allt bara är kaos och oordning ---
Jag måste nog ta och gå ut. Det är en nattfjäril som dras till mitt lampsken i fönstret och jag får en liten tanke om att jag vill slänga ut den ut i kylan och mörkret igen.
Ikväll är det en sommarkväll. Det är mörkt och kallt utomhus, men officiellt sommar. De kanske har tända lyktor på svantes? Eller varma filtar? De erbjuder säkerligen inte te. Jag kanske bara skulle ta och tassa förbi? Eller bara sticka in huvudet genom grinden och sedan fortsätta min väg utanför murarna?
Eller... eller ska jag bara gå och sova? Sova och drömma om skrattande barn och en sagostund på en filt...
200...
... inlägg senare sedan jag påbörjade detta lilla projekt. 200 inlägg skiljer idag från den tiden då jag började fundera på att skriva blogg. Vad har inte hänt sedan dess, från den sensommaren då jag funderade på passande bloggnamn och tilltalades av urklipp - små klipp ur min vardag, små bitar av mitt liv.
Min idé med hela bloggen var att den skulle bestå av korta och roliga betraktelser och iakttagelser från min vardag. Men någonstans på vägen slutade den innehålla dessa små kvickheter och roliga anekdoter och började mer och mer likna min privata dagbok.
Varför då fortsätta skriva i ett så offentligt forum och inte skriva i ett word-dokument? Varför ens publicera dessa texter, som visar sig bli så personliga och låta de vara tillgängliga för vem som helst som har vägarna förbi?
Jag vet inte riktigt... På ett sätt är det väldigt praktiskt, ens vänner kan lätt få en uppdatering om vad som händer i ens liv. Här blir det en text istället för en massa separata mail.
Det har även fördelen med att jag måste anstränga mig lite när jag skriver, exempelvis tänka på rättstavning, ordföljd och upprepningar, för att jag vet att det finns någon typ av läsare därute, som faktiskt ska orka ta sig igenom texten. Jag skärper till mig för "Den tänkta läsaren" som det så vackert heter inom litteraturvetenskapen.
Nackdelen är förstås att jag vet att någon kan läsa den, så nog finns det censur. Men jag tänker mig att det nog är säkrast att den finns där, budskapet når säkerligen fram ändå.
Sedan gillar jag tanken att jag har min egna lilla sida, där mina synpunkter och tankar får ta plats, där jag kan skriva fritt utan att det finns någon direkt motkanal som bryter in med åsikter eller kritik. Det här är min monolog.
Nog pratat om detta.
Jag bosatte mig hemma hos Evy, med te och trevliga vänner i lördags efter allt som kommit upp och hänt under fredagen och lördagmorgonen... Det är en mycket trevlig miljö att samla tankarna i och samtidigt undvika den farliga ensamhetsfällan, då ens tankar kan ta en hur djupt och lågt ned som helst om man inte ser upp.
Det känns alltid bättre efteråt. Huvudet fick vila, utan att alltför mycket tankar bröt in och störde sömnen.
Söndag 30 maj - morsdag. Syster och jag köpte en vacker bordsduk och så plockade vi en enorm bukett med ängsblommor; Liljekonvalj, humleblomster, midsommarblomster, smörblommor, förgätmigej, hundkex, syren m.m. Middag hemma i Alsike med jordgubbar till efterrätt!
Sov över och sov fruktansvärt dåligt. Trots tystnaden utifrån trädgården - undantag fågelkvitter - och öppet fönster där frisk nattluft fick vädra ut värmen, kunde jag ändå inte somna.
Tankar snurrar. Även om jag fått bekräftat att historien var uppdiktad kan jag inte riktigt släppa det. Varför ens berätta? Varför ens göra sig omaket att ljuga ihop en sådan absurd historia?
Varför, varför, varför?
Ingen rök utan eld? Överdriven dock med ett korn av sanning? Ren och skär lögn? Jag andas naturligtvis lättare av tanken att jag tror på rätt människor och att jag tyvärr råkade stöta på en person i fredags med svårigheter att skilja rätt från fel.
Men varför?
Dessutom har jag en rädsla som börjar gro inombords... Om hon varit så hemskt svartsjuk på mig, och väljer att ta chansen att bl.a. hämnas på mig ett halvår senare... Kan jag komma att bli likadan? Jag vet hur fruktansvärd jag kan vara, hur jag mister rim och reson och häver ur mig diverse hemskheter. Hur jag kan känna mig så arg och illvillig mot den person som jag, förtillfället, hyser mest agg emot.
Jag är fullt medveten om att det är bra människor jag är svartsjuk på. Ingen torterar kaniner eller stjäl ballonger från små barn. Ändå kan jag hata så starkt att jag önskar att de bara försvann... på ett eller annat sätt.
Men nej, jag tror inte, hoppas inte att jag är kapabel att ljuga för att förstöra för andra. Nej, jag vet känslan den skapade hos mig och jag blev så fruktansvärt ledsen och tappade hoppet ett tag.
Nej, jag ska försöka motverka den här svarta känslan på ett eller annat sätt. För det enda den faktiskt gör är att förstöra för mig själv, den får mig att må helt galet dåligt och den har sönder relationsband, som inte hade behövt gå sönder.
Men nu är nu, 200 inlägg senare...
Nu ska jag istället öppna mitt fönster på andra våningen, släcka lampan, höra onyktra studenter som passerar utanför nere på gatan - och lyssna till deras högljudda monologer eller dialoger om efterfest, bästa fyllekäk eller vilken nation de varit på, ska till eller precis passerar - och försöka somna till tonerna av Amy Macdonald.
Amy Macdonald – My Only One
Min idé med hela bloggen var att den skulle bestå av korta och roliga betraktelser och iakttagelser från min vardag. Men någonstans på vägen slutade den innehålla dessa små kvickheter och roliga anekdoter och började mer och mer likna min privata dagbok.
Varför då fortsätta skriva i ett så offentligt forum och inte skriva i ett word-dokument? Varför ens publicera dessa texter, som visar sig bli så personliga och låta de vara tillgängliga för vem som helst som har vägarna förbi?
Jag vet inte riktigt... På ett sätt är det väldigt praktiskt, ens vänner kan lätt få en uppdatering om vad som händer i ens liv. Här blir det en text istället för en massa separata mail.
Det har även fördelen med att jag måste anstränga mig lite när jag skriver, exempelvis tänka på rättstavning, ordföljd och upprepningar, för att jag vet att det finns någon typ av läsare därute, som faktiskt ska orka ta sig igenom texten. Jag skärper till mig för "Den tänkta läsaren" som det så vackert heter inom litteraturvetenskapen.
Nackdelen är förstås att jag vet att någon kan läsa den, så nog finns det censur. Men jag tänker mig att det nog är säkrast att den finns där, budskapet når säkerligen fram ändå.
Sedan gillar jag tanken att jag har min egna lilla sida, där mina synpunkter och tankar får ta plats, där jag kan skriva fritt utan att det finns någon direkt motkanal som bryter in med åsikter eller kritik. Det här är min monolog.
Nog pratat om detta.
Jag bosatte mig hemma hos Evy, med te och trevliga vänner i lördags efter allt som kommit upp och hänt under fredagen och lördagmorgonen... Det är en mycket trevlig miljö att samla tankarna i och samtidigt undvika den farliga ensamhetsfällan, då ens tankar kan ta en hur djupt och lågt ned som helst om man inte ser upp.
Det känns alltid bättre efteråt. Huvudet fick vila, utan att alltför mycket tankar bröt in och störde sömnen.
Söndag 30 maj - morsdag. Syster och jag köpte en vacker bordsduk och så plockade vi en enorm bukett med ängsblommor; Liljekonvalj, humleblomster, midsommarblomster, smörblommor, förgätmigej, hundkex, syren m.m. Middag hemma i Alsike med jordgubbar till efterrätt!
Sov över och sov fruktansvärt dåligt. Trots tystnaden utifrån trädgården - undantag fågelkvitter - och öppet fönster där frisk nattluft fick vädra ut värmen, kunde jag ändå inte somna.
Tankar snurrar. Även om jag fått bekräftat att historien var uppdiktad kan jag inte riktigt släppa det. Varför ens berätta? Varför ens göra sig omaket att ljuga ihop en sådan absurd historia?
Varför, varför, varför?
Ingen rök utan eld? Överdriven dock med ett korn av sanning? Ren och skär lögn? Jag andas naturligtvis lättare av tanken att jag tror på rätt människor och att jag tyvärr råkade stöta på en person i fredags med svårigheter att skilja rätt från fel.
Men varför?
Dessutom har jag en rädsla som börjar gro inombords... Om hon varit så hemskt svartsjuk på mig, och väljer att ta chansen att bl.a. hämnas på mig ett halvår senare... Kan jag komma att bli likadan? Jag vet hur fruktansvärd jag kan vara, hur jag mister rim och reson och häver ur mig diverse hemskheter. Hur jag kan känna mig så arg och illvillig mot den person som jag, förtillfället, hyser mest agg emot.
Jag är fullt medveten om att det är bra människor jag är svartsjuk på. Ingen torterar kaniner eller stjäl ballonger från små barn. Ändå kan jag hata så starkt att jag önskar att de bara försvann... på ett eller annat sätt.
Men nej, jag tror inte, hoppas inte att jag är kapabel att ljuga för att förstöra för andra. Nej, jag vet känslan den skapade hos mig och jag blev så fruktansvärt ledsen och tappade hoppet ett tag.
Nej, jag ska försöka motverka den här svarta känslan på ett eller annat sätt. För det enda den faktiskt gör är att förstöra för mig själv, den får mig att må helt galet dåligt och den har sönder relationsband, som inte hade behövt gå sönder.
Men nu är nu, 200 inlägg senare...
Nu ska jag istället öppna mitt fönster på andra våningen, släcka lampan, höra onyktra studenter som passerar utanför nere på gatan - och lyssna till deras högljudda monologer eller dialoger om efterfest, bästa fyllekäk eller vilken nation de varit på, ska till eller precis passerar - och försöka somna till tonerna av Amy Macdonald.
Amy Macdonald – My Only One
