Äntligen
Träffade syster igår och hjälpte henne att komma igång med sin fördjupningsuppsats. Kände att jag förmodligen borde börja arbeta på min egen uppsats. Så, nu är jag igång... lite i alla fall.
Rent allmänt trivs jag oerhört med att vara rödhårig. Jag lovar att det kommer upp en massa bilder efter lördagens Halloweengasque. Då kommer min kostym och min hårfärg att fotograferas liviligt, var så säker.
Nu är det tvättning av kläder och mer uppsatsskrivning som står på schemat. Kanske inte det roligaste men det mest nödvändiga. De närmaste dagarna ska bara ägnas åt uppsatsskrivande, så att jag kan ta ledig hela lördagen och ägna mig åt det skojiga...
Men innan jag sätter igång med mitt schema, ska jag ut och ta en nypa luft med Lia. Frisk luft är alltid bra prioritet!!
Nya tider
Och för att fira detta så färgar jag håret rött. Det blir.... riktigt rött,
Sedan är det tentafirande med vin på Vdala och sedan är det Twin Peaks och en trevlig kvällspromenad som står på menyn för kvällen!!
Godnatt
Tydligen måndag, vilket Texas upplyser mig om när vi äter lunch på Ovandahls. En timme ledigt och sedan tillbaka till datorn och fortsätta skriva på min hemtenta. Skippade middagen, sprang iväg till lektionen i magdans och nu är det sovdags och jag har huvudvärk.
Carmen Twillie – Circle Of Life
Men då är det ganska skönt att få gå och lägga sig i tid, vilket kommer ge mig en större chans att kunna gå upp imorgonbitti och skriva klart det sista på hemtentan, korrekturläsa och skicka in den till mina lärare.
Min egen lilla circle of life så att säga.
Man får vara glad för det lilla!!!
Godmorgon
En otroligt bra morgon att vakna upp till, jag vaknar relativt tidigt och har ett trevligt meddelande på min telefon... ;) Nog för att det är för sent att svara på det nu, när det skrevs vid femtiden imorse, men jag blir otroligt glad av det i alla fall :)
Snart vankas det lunch i systers nya lägenhet, sedan ska jag ut mot gamla uppsala och prova min balklänning hos min moster och sist äta middag på Indo-Pakrestaurangen vid 17.00 snåret.
Och någonstans däremellan ska jag fortsätta skriva på min hemtenta...
Sy och skriva helgen lång
Efter en otroligt härlig torsdagkväll med Emma och Malin, våfflor, intervjuer, gamla härliga klipp från diverse farser vi tittade på när vi var små, så var det då dags att ett) ta tag i hemtentan och två) försöka skapa en fantatiskt snygg klänning.
Så halvtidigt på fredagen promenerade jag, en dator och en kasse med tyg hem till Evy, där jag nu spenderat hela fredagen och lördagen. Det har kombinerats med att skrivas hemtenta och sy och även varit myspysiga tjejkvällar med sällskap av Lia och Sarah.
Så nu min klänning är äntligen klar, Evy är den som får ta allt beröm för min outfit, jag är toknöjd, den är helt fantastiskt snygg!! Själv har jag i alla fall för egen hand sytt ett strumpeband med brodyr och paljetter, så jag är ganska nöjd själv över det.
Hemtentan har blivit sju sidor lång, så jag har kommit någonvart på den också.
Nu är det jag tillbaka hos mig och nu är det sovdags. Morgondagens schema är inte att leka med!!
Att skriva hemtenta
Nu, klockan 01.05 på fredagmorgonen har jag äntligen slutat skriva på mina två av sex möjliga analysuppgifter. Hemtentan är givetvis inte färdig, men är i alla fall på god väg att bli klar.
Nu är jag dock så trött att jag mår illa, så det är tur att jag bara har att välta ut alla böcker och papperskompendier ur sängen, där jag för det mesta sitter och skriver, förflytta min kära dator till stolen bredvid, släcka sänglampan och sedan somna.
Förhoppningsvis slipper jag dock alla obehagliga mardrömmar som jag hade natten till torsdagen... Återigen är jag så himla glad att jag faktiskt varit klok nog att av ren princip undvika att titta på skräckfilmer eller annat obehagligt, eftersom jag uppenbarligen har tillräcklig fantasi och är kapabel att åstadkomma de mest konstiga och horribla drömmarna på alldeles egen hand...
Nu, musik att somna till:
Theandria – In Autum Moonlight, When The White Air Wan
20 oktober
Hemmadag på landet!!! Har bakat sockerkaka och funderat på hur jag ska fixa min halloweenkostym.
Och efter lite googlande har jag slagits av den mest klockrena idé att jag nästan blir lite förtjust över hur kreativ jag kan vara ibland... ^^
Jag ska kombinera två perfekta karaktärer på ett mycket passande sätt.
Vet inte om jag har avslöjat vad vårt fantastiska tema är för i år? Eller, jag kanske ska fortsätta att hålla det hemligt fram till den 30:e oktober...?
Hmmm... nå, jag kan väl beskriva det så här istället. Temat är av en mycket gammal karaktär, men vi tänker modernisera våra karaktärer lite, göra de mer passande, snyggare och intressantare. Och jag tänker mig att eftersom vi ändå tänkt göra karaktärerna modernare, varför kan då inte jag ta steget lite längre och göra min mer passande till dagens samhälle?
Och nu har jag äntligen hittat karaktären som kan göra denna förädling möjlig. Hon är supersnygg! Det här kommer bli kanonbra, jag är så stolt!
Nu måste jag bara få tag på klätterväxter och hoppas på att jag kan få till rätt nyans på hårfärgen...
nyfiken va? ;P
En av oss
"I understand feeling as small and insignificant as humanly possible and how it can actually ache in places you didn't know you had inside you."
En av de bästa scenerna ur The Holiday:
http://www.youtube.com/watch?v=iUPk5eKsGvs&feature=related
Förkyld, rödgråten och hemma på landet. Igen. Ursäkten får vara - om man nu behöver ha en ursäkt för att åka hem till sina föräldrar och bli omhändertagen ett slag? - att jag fryser hemma i mitt rum, och att jag kort och gått inte vill vara både sjuk och ensam. Fy, va nedstämt det där lät....
Hans Zimmer, Lorne Balfe – Iris And Jasper
Nå, lite av sanningen i alla fall. Det är mörkret. Den vackra hösten håller på att tyna bort och kvar finns bara det där ensamma mörkret som ständigt påminner dig om allt du måste göra och allt du inte har.
Det där förtvivlade lilla hoppet du fortfarande bär inom dig, som får dig att göra sånt som du nog innerst inne vet att du inte borde - men som du gör i alla fall för att den där känslan är så betydligt starkare än förnuftet - och redan på förhand vet du hur det kommer att sluta och hur oerhört besviken du kommer att bli, vilket gör att du sätter upp en ilsken fasad mot omgivningen och önskar hämnas eller slå någon helt utomstående, för att du tror att det på något sätt skulle hjälpa.
Du biter ifrån, fräser och reagerar helt irrationellt och det där mörka runt omkring dig börjar successivt att förflytta sig in i dig. It's not a happy feeling.
När det som du egentligen bara behöver är att fälla några hundra tårar till över exakt samma sak, som du de senaste 9 månaderna spillt dina tårar över.
---
Guud, är jag en sorgsen person eller vad?
Det läker lixom aldrig ut. Det är fler än jag kan räkna som försökt tala mig tillrätta om att jag borde glömma och gå vidare, och då även i samma andetag konstaterat att jag aldrig kommer att kunna göra det om allt fortsätter att vara så här till och från till och från.
"Hur många gånger har vi sagt att vi inte ska göra så här mer? Men nu orkar jag inte kämpa emot det längre"
Och det kan göra mig så lycklig. Jag mår så bra och det känns så välbekant, som att hitta hem. Men jag är aldrig aldrig trygg. Jag kan aldrig känna säkerheten att jag vet vad som kommer hända. Jag får alltid gå med osäkerheten och ett litet fladdrande hopp om att kanske kanske den här gången och antingen spela ut alla kort och vinna eller bli sittande kvar med svartepetter på handen...
Så varför fortsätter jag? Har jag någon snedvriden känsla att jag trivs när jag är olycklig?
Eller är det så att jag verkligen älskar den här människan? Att han på något sätt har lyckats nästla sig in och gripa tag i en av de där sköra bitarna av hjärtat och lämnat ett så pass stort avtryck att resterande personer efter det bara faller bort och blir till intet i jämförelse?
Om jag vore några år äldre, om jag vore jag men samtidigt någon annan... skulle det vara tillräckligt då?
Kan man ha en solkatt i en bur?
En av oss som gråter,
En av oss som låter dagar bara gå.
Ensam där i sängen, tänker hon här borde legat två..
En av oss blev över,
En av oss behöver den hon inte har.
Sanningen är svår och så plågsamt uppenbar;
önskar att du hade stannat kvar.
Ibland
Jag får lixom ingen ordning
Det kan vara så förfärligt, det vara vara så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra...
Mellan ljuset och åskans dån
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Gårdagkvällen blev faktiskt bättre än förväntat. Jazzbar med Johanna och sedan dans på sociologernas sittning med Anna. Och vem står i baren och är ansvarig för uthyrningen??? Just det!!!
Det förbättrar mitt humör oneklingen, det ska jag inte sticka under stolen med. Och klockan blir sen och jag stannar kvar och jag vet så väl vad jag hoppas på och jag vet så väl hur det kommer att bli...
... mellan ljuset och åskans dån...
Lördag, fika med Texas och sedan hjälper jag Vera att duka och fixa inför seniorssittningen. Vet att jag borde stå över sådana negativa känslor så som hämnd och att det är fruktansvärt barnsligt, men ibland kan jag lixom inte låta bli...
Men till min fördel måste jag i alla fall tillstå att jag sköter det på ett ypperligt subtilt och sofistikerat sätt. ^^
Exempelvis ändrar man om lite på dekorationerna, så att en kandelaber passande nog står ivägen för de vederbörande och så skrynklar man t.ex. till en namnlapp... Det är inget stort som någon egentligen märker, men det finns där om man har sinne för att lägga märke till detaljer.
På något sätt gjorde det mig lite nöjdare inombords, hur småaktigt och onödigt det än var. Men man kan inte vara vuxen och rationell hela tiden. Man står alltid sig själv närmast and so on...
Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra.
Texas ska laga mat åt mig ikväll, det är alltid något trevligt och så ska jag glömma allt dåligt.
Allt är inte dåligt, jag har i alla fall kommit igång med att skriva på min uppsats. Jag är jättenöjd, jag har faktiskt satt igång, genast känns paniken lite mindre.
Nu: 18.15, om en kvart vankas det mat och sedan film eller tvserie tror jag. Vill gärna se fortsättningen på en av de bästa serierna som går just nu; Sherlock. http://www.bbc.co.uk/programmes/b00t4pgh
På väg mot Texas och ibland önskar jag att jag borde vara både blind och döv. Men nu är det inte så och jag vet var de sitter och min blick dras automatiskt dit ändå.
Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Nå, döm mig då!!! Gör din tolkning, häll mig full med svar. Rita figurer, och dra en gräns
inte världens bästa
och kvällen närmar sig sitt slut och ifall jag inte bestämmer mig för att ta tag i kvällen och gå ut och dricka och bli ännu mer arg och bitter, så kommer det här dagen att vara i princiå förstörd.
underbart roligt.
Jag vet också varför jag är på detta jättedåliga humör.... det är fredag och inte vilken jäkla fredag som helst... Och dum som jag faktiskt är så vill jag mer än vad jag faktiskt kan få. Och det är jäkligt sämst och värdelöst, jag vet.
Dessutom låter jag inte direkt någon annan få den minsta chans att kunna komma närmelsevis lika nära. Nä, för övriga är i princip idioter och skitstövlar!
hatar hatar hatar
Godmorgon, det här är våran stad
En tidig morgon, för en gångs skull. Sov över hos Evy och blev väckt av en otroligt mysig liten melodislinga:
Uno & Irma – Godmorgon
Onsdagen var en kombination av för mycket tillbakablickar och lantliv. Det är ingen hemlighet; När staden blir för mycket för mig, då åker jag hem. För mycket frågor över varför jag håller på som jag gör? fick mig resolut att sätta mig på första bästa bussförbindelse ut på landet, på något sätt försöka smita undan staden och de dömmande blickar jag ger mig själv i efterhand när jag är där.
Bättre att befinna sig i en miljö som inte är förpestad av mitt livsbejakande studentliv eller hur man nu mest rättvisst ska beskriva det.
Nå, försöket att påbörja min uppsats gick inte så bra som jag hade planerat/ hoppats på. Istället bakade jag chokladmuffins och gick ut på promenad.
På kvällen när jag tagit mig in till stan igen, promenerade jag upp till Evy. Vi diskuterade kreativa idéer som kunde förvandlas till lämpliga kostymer till Halloweengasquen den 30oktober. Om jag får säga det själv tror jag att vi enades om en riktigt bra idé. Temat kommer dock kräver fyra personer, men vi har nog lyckats samla ihop en liten glad och ivrig kvartett. Återstår bara att köpa glittrande tyger och ridspön...
Klockan blev ganska mycket och ett gemensamt beslut togs om att jag skulle sova över.
Så, det är torsdag och jag har äntligen kommit igång med min uppsats. Jag har skissat på en preliminär innehållsförteckning och letat bra citat ur min primärlitteratur. Alltid en början.
Nu måste jag bara bestämma vad jag ska läsa nästa termin, sista anmälningsdagen är imorgon, fredagen den 15:e.
Vad passar bäst att ha med i en fil.kand.examen i litteraturvetenskap? Vad vill jag läsa och vad vill jag bli?
Anyhow...
Godmorgon världen
Snart vankas det våfflor hos Tibertsyskonen med mina littvetkursare Emma och Malin. De kanske kan tipsa på bra ämnen som man kan kombinera? Eller bara skingra tankarna från de orosmoln som hukar sig över en...
Påväg mot en ny dimension, utan att veta min slutstation...
När verkligheten dimper ned
Det är odiciplinerat, ostrukturerat, ohållbart och kaos. Med andra ord, det går värdelöst och käpprätt åt helvete med precis allt.
För att ösa ur mig ännu mera gnäll har jag ont i nacken också. Jag låg och vred och vände på mig hela natten och kunde inte sova eftersom tankarna bara snurrade runt runt över saker som jag borde göra. Allt detta ledde till att jag somnade jättesent runt halv fyra, vilket i sin tur gav resultatet att jag inte vaknade imorse förrän vid elva. Jag HATAR det här. Varför kan jag inte bara gå upp tidigt och få ut mer av min dag.
Har idag bara skumläst alla texter vi ska ha till imorgon, men hjärnan har inte kunnat följa med eftersom den varit för upptagen med att tänka på handledarmötet jag har imorgon och att jag där verkligen sitter fast och inte kommer någonvart med min uppsats. Jag tror någonstans att jag gått och blivit hjärndöd, eftersom huvudet verkligen inte vill fungera och tänka ut bra och smarta saker som jag kan ha användning av. OCH veckorna går bara snabbare och snabbare, det är redan vecka 41 och november kommer dyka upp när som helst och uppsatsen ska in i december och halva oktober har redan gått och jag måste välja vilken kurs som ska passa in i min examen, som jag måste läsa nästa termin och...
Jag känner att jag hela tiden gör fel saker. Jag är uppsplittrad på 1000 olika saker och jag skulle helst av allt bara vilja sätta mig ned och storgråta en stund för att lätta på trycket så att jag kan få mig själv att börja fungera igen. Det är kallt i mitt rum och jag tror kroppens alla muskler är på helspänn för att hålla ihop mig.
Om dagen varit bra? Jag har inte tid att tänka efter.
får antagligen bara inse att det inte kommer att bli bra.
Nu är det jul igen
Det är en ros utsprungen...
Österbybruk har förstått poängen med uttrycket " Ju tidigare desto bättre"... Julmarknad i oktober, en oöverträffad höjdpunkt under hösten. En heldag med systrarna, provsmakning av glögg, ost, fudge och must, inköp av halmsaker och tomtar överallt.
Kort sagt; ett av de allra bästa sätten att spendera en solig söndag på, den 10-10-10.
Enya – The Spirit Of Christmas Past
Julmust och saffranssemla!!! Fudge!!!
Så här glad kan man vara:
Vi såg en jättesöt Lasapsohund... ... eller en panda?
Glada och nöjda med våra inköp åkte vi hem runt fyra.
Hemma i Alsike fann syster en ros trädgården.
Naturligtvis måste den förevigas.
Solsken i huvudstaden
En tidig trött lördagmorgon, trött eftersom jag dansat natten lång på Värmlands på fredagen, satte jag mig på ett trevligt tåg och for till Stockholm för att där umgås en heldag med Matilda!
Men detta berättas bättre i bilder än med ord.
Lady Antebellum – American Honey
Matilda hittade en havsgud hon tyckte om...
Sedan full fart mot Lindingö
Jag hittade mitt blivande hus.
Köket i hallen, känner man igen det någon annanstans?
Bästa middagen!!!
Med vingurun Matilda får man alltid testa på nya godsaker:
Avslutning med filmen The Valentine's day!!
Tack för mycket trevlig lördag!!!!
Vad ska man kalla det här då?
– I'm Not A Girl, Not Yet A Woman - Metro Remix
Jag vet inte varför det inte känns bra… Jag känner mig fullständigt oproduktiv, trött och frusen hela tiden. Som om min blodcirkulation har slutat fungera och blodet har stelnat i ådrorna. Spelar ingen roll hur mycket kläder jag än tar på mig eller hur många kokheta duschar jag tar per dag (någon dag ska jag låna ett badkar som kan värma mig i timmar) - jag är ständigt kall i alla fall.
Att sedan förutom det försöka hantera känslan av att veckorna springer ifrån mig...
Dagarna har egentligen inget innehåll, det är bara en massa tid då jag står i pausläge, en lång färdsträcka mot varannan helg... som i sig är en chans eller ett risktagande. Kalla slingrande ormar i magen borde kanske ge en liten hint om att jag egentligen inte borde hoppas. Att jag en dag borde förstå.
Vill mest bara kura ihop mig i en liten hög. Ingen riktig lösning, jag vet. Tror dock att mycket beror på det satans mörkret. Jag orkar inte.
Visst, det finns ljuspunkter. Dricka te, kura och titta på film med Johanna. Se borta med vinden och prata med Evy. Gå på julmarknad med mina systrar.Titta på Twin Peaks och så med Adam. Senare i gråa nobember gå på höstbal.
Men vad gör man åt situationen nu?
Jag sitter uppkrupen i min säng med datorn i knäet. Klockan är halv tio. Ett avsnitt av True blood och sedan kan jag faktiskt gå och sova eller försöka sova i alla fall med extra filt och överkastet ovanpå mitt täcke.
All I need is time,
a moment that is mine,
while I'm in between.
Orientalisk måndag
Lite spexigare, lite roligare... Måndag, dagen som kommer alltför ofta och som inger lika lite hopp om livet varje gång.... Men den måste ju passera så då får man göra vad man kan för att genomlida den.
Gör en livräddande insats för Evy som är "lite" bakis efter att ha festat att orkesterfestivalen äntligen är slut. Promenerar därför upp till Rackarberget och köper med mig en trevlig matkasse med fryspizza, ostbågar, choklad, cola, glass, bacon, halloumiost och baguetter till fröken ifråga.
Gör jättegod lunchbaguette med stekt halloumi och bacon och sedan tittar vi på det senaste avsnittet av Glee.
Går iväg till Engelska Parken och har basgruppsmöte. Diskuterar vem som skapat skaparna och annat vettigt, som vi tydligen har nytta av att veta.
Sedan hem och plugga vidare för att sedan vänta in på att klockan ska bli 18.30.
Jag ska då äntligen få börja dansa orientalisk magdans!!! :D
Issa Ghandour – Keef Trouhi
Nu ska jag bara skaffa mig en stor tunn sjal och sedan önska mig en öken och lite palmer så tror jag resten löser sig av sig själv. Ja, om någon stilig ökenshejk kommer ridandes förbi på en vacker arabhäst så går det naturligtvis bra det också. Jag är inte den som är den...
Nå, ökenromantik, vajande palmer, hetta och månskensnätter till trots...
Otroligt lockande men nu måste jag tyvärr plugga. Ack du grymma värld!
Dag på landet
Sol, plugg, baka, umgås med syster. Slippa ifrån allt. Pausa.
Det är höst, det går inte att komma ifrån, men om det finns lindriga sätt för att få tiden att gå så kan man väl lika gärna använda dem?
Om jag skulle få välja en liten låt som stämde in på min dag idag, skulle det nog vara denna:
Phil Collins – In My Lonely Room
Lagom dualistisk, pigg och glad truddilutt till en kanske mindre glad text.
Every place we go
People are whispering
About your flirting ways
And it hurts me so to hear
But in the public's eye
I just push behind
All my hurt inside
And pretend I don't mind
Men texten till trots, visst blir man ändå på något sätt lite gladare av att nynna med i den? :)
Nog har man sina bekymmer men det är inget jag tänker tänka på idag. Idag är det sol, lantluft och familj som gäller.
... but in my lonely room...
...cause I just lock my door...
Lördagsflykt
Inte den mest optimala situationen att vakna upp en lördagmorgon och inte känna sig... helt tillfreds.
En sådan dag då man vet att att man inte kommer ha något som helst tålamod med någon eller något, utan mest bara har lust att skrika och gapa på folk för att de är ivägen eller bara råkar befinna sig i ens närhet.
Det kliar i mina fingrar att få svära högt och ljudligt åt orkesternissarna som springer runt på stan och är på tok för högljudda och glada.
Jag pluggar bort mestadels av min eftermiddag, men när jag väl går ut så är de där... ÖVERALLT!
Folk är glada och jag vill mest kasta saker på dem. Tror inte att det egentligen innerst inne beror på dem - jag vet att det inte har något att göra med dem - men jag finner det bäst att ha en yttre fiende att skylla på. Jag pluggade inte så bra som jag hade velat - skyll på blåsgalningarna. Bibliotekarien var lite seg - skyll på blåsgalningarna.
Runt fyrasnåret träffade jag på Lia utanför mitt hus och hon hälsade glatt på mig, men jag såg dock något annat som jag inte tyckte om. Nu har jag lärt mig att inte skriva ut namn här, eftersom det uppenbarligen lämnar tydliga spår efter sig... så jag nöjer mig med benämna det som att mitt klösa-ögonen-ur-men-ack-så-trevliga-objekt var där och gjorde mig på allt annat än bra humör. Egentligen är det ganska orättvisst mot denna, eftersom denna inte egentligen gjort något fel (Bullshit!!) Det är bara allt otäckt som jag kopplar samman med denna, som gör att denna får ta all skuld.
Japp, så är det; jag är en hemsk, långsint och subjektivt dömmande människa! Så där ja, så var det nedskrivet och ute i det fria.
Jag vet att jag inte reagerar helt rationellt, men det ligger mycket bakom detta. Ta bara torsdagkvällen... Jag vet att det inte är någon bra idé att gå dit, jag har i princip ont i magen hela dagen och är nervös över att festen överhuvudtaget ska äga rum, men jag går dit i alla fall. Logisk och briljant plan, inte sant?
Och jag faller i min egen fälla. För vem ignorerar och vem ignorerar tillbaka? Det är helt bisarrt. Hur kan vi, som för bara två kvällar sedan stod och pratade i nästan en timme, trots att vi var båda på hemväg, vi som umgicks både lördagkväll och söndagkväll, hur kan vi ute bland folk bara inte se varandra?
Och sedan samtalet med Anna den kvällen... och jag hade en kall klump i magen hela samtalet, och jag visste verkligen inte vad hon skulle berätta. Hon är dessutom kanonfull och ska försöka återberätta en konversation som bygger på metaforer... Man blir inte jätteklok att lyssna till det. "Han ville att du skulle veta..." Öhh ja? "Det är som en vägg... du är på hans sida väggen...!" Ok...? Och trots att de två då suttit och pratat om oss, och Anna försökt lämna något slags meddelande eller vad det nu var? så finns där inga tecken på det när han och jag verkligen ses. Han kan prata med alla - utom med mig. Och ändå är det mig han ska tycka om??? Skumt.
Nå, nu har jag pratat iväg mig från ämnet.
Jag insåg i alla fall i eftermiddags att jag kort och gott inte kunde stanna kvar i stan. Visst, det är lördag, men jag skulle absolut inte vara på mitt bästa sociala humör, så varför stanna?
Så jag tar till min bästa flyktplan och flyr ut på landet.
Visst, det är ingen hemma, men det är något särskilt med att komma hem ändå trots att ingen är där och välkomnar en. Det är solig och klar luft ute, sensommarrosorna i trädgården tar sin sista chans att blomma om och det är mysigt, vackert och nystädat hemma.
Dessutom kan man dra på volymen i högtalarna och ge blanka sjutton om någon granne hör dig.
Sedan kan man när det börjar bli lite mörkt ute ta och tända upp mysbelysning, krypa ned i en fåtölj i vardagsrummet med en skön filt om axlarna och en kopp te och slå på några av de absolut bästa feelgood-filmerna som gjorts: Under the tuscan sun och It's complicated. Det är verkligen fina filmer. Huvudpersonerna lagar förträffligt god mat - vad är det egentligen med att se mat och bakverk lagas på tv förresten? - renoverar sina hus och får jättemysiga vackra hus och allt får sitt lyckliga slut.
The Academy Studio Orchestra – Julia's Theme - From The Film Julie & Julia
Man får chansen att befinna sig i en liten lycklig bubbla för ett tag och det är fantastiskt avkopplande. Jag blev på väldigt mycket bättre humör också bör tilläggas.
Nu är bara frågan hur länge jag ska stanna kvar här ute. Det är väldigt skönt att komma bort från allt ett tag.
Förmodligen tills verkligheten kallar en tillbaka, när man inser att man måste hem och läsa de texter som fortfarande ligger kvar på ens skrivbord... suck...
