frusen
jag vet inte vad ja ska göra...
Nu finns det inte längre någon som helst längtan till jul. Jag längtade efter den stund då Petter äntligen skulle få en liten arbetspaus efter all stress och planering inför "Jul på Uplands". Det var inte lång tid kvar. Bara en månad.
Jag trodde vi skulle fixa det. Jag hade överseende med att jag inte såg honom så mycket. Jag ville inte bli ett tvång, ett krav, ett dåligt samvete.
Jag vill honom bara så väl, han är det absolut finaste person jag någonsin har träffat. En underbar pappa. En godhjärtad människa. Han var precis det jag behövde. Han gjorde mig bara så väl.
Jag visste att det här året inte skulle bli lätt. Barnen är som alltid prio ett, där finns inget att diskutera om. Sedan kommer nationen. Efter det var det Per och syster. Sedan kanske jag kunde komma med i bilden.
Men det var ju bara nu i år som nationen skulle bli så högt prioriterad. Det var bara ett år.
Men han hade för dåligt samvete, skuldkänslor mot allt för att han hade så lite tid. Då är jag den lättaste brickan att ta bort. Barnen är ju alltid de viktigaste. Sen är nationen hans arbete och något han valt att ansvara för i ett år. Stina och Per är hans allra bästa vänner. Men jag... Om han väljer bort mig, får han mindre dåligt samvete över att han inte har tid att träffa mig, och han kan prioritera övriga saker.
"Det är för mycket. Vi lägger det på is ett tag. Det är bäst så."
Jag slipper vara ledsen och han behöver inte ha dåligt samvete... Rimligen är det bäst. Jag vill att han ska må bra. Om man kan dra ned på saker, så att det underlättar för honom så är det ju det bästa. Men vad ska jag göra åt mina känslor? Vad ska jag göra?
Det kanske är bäst för honom, men för mig?
jag älskar honom. Vad ska jag göra? Hoppet säger att det bara är så här nu, det här är bästa lösningen för stunden, men sen kommer han att vilja träffa mig, umgås med mig, ha mig. Just nu blev det för jobbigt "vi lägger det på is ett tag" Allt mitt hopp står till orden: Ett tag. Men sen....
Men jag vet inte, antagligen är det ett falskt hopp. Men jag orkar inte annars. Jag vill inte att han ska försvinna.
Jag vill bry mig om honom. Få honom att må bra. ta hand om honom, underlätta för honom.
Jag vill honom bara så väl av hela mitt hjärta!!!
Vad ska jag göra?
Jag vill mest bara gråta, och bli kramad av den famn jag tycker allra mest om...
men det kan jag inte?
Nu finns det inte längre någon som helst längtan till jul. Jag längtade efter den stund då Petter äntligen skulle få en liten arbetspaus efter all stress och planering inför "Jul på Uplands". Det var inte lång tid kvar. Bara en månad.
Jag trodde vi skulle fixa det. Jag hade överseende med att jag inte såg honom så mycket. Jag ville inte bli ett tvång, ett krav, ett dåligt samvete.
Jag vill honom bara så väl, han är det absolut finaste person jag någonsin har träffat. En underbar pappa. En godhjärtad människa. Han var precis det jag behövde. Han gjorde mig bara så väl.
Jag visste att det här året inte skulle bli lätt. Barnen är som alltid prio ett, där finns inget att diskutera om. Sedan kommer nationen. Efter det var det Per och syster. Sedan kanske jag kunde komma med i bilden.
Men det var ju bara nu i år som nationen skulle bli så högt prioriterad. Det var bara ett år.
Men han hade för dåligt samvete, skuldkänslor mot allt för att han hade så lite tid. Då är jag den lättaste brickan att ta bort. Barnen är ju alltid de viktigaste. Sen är nationen hans arbete och något han valt att ansvara för i ett år. Stina och Per är hans allra bästa vänner. Men jag... Om han väljer bort mig, får han mindre dåligt samvete över att han inte har tid att träffa mig, och han kan prioritera övriga saker.
"Det är för mycket. Vi lägger det på is ett tag. Det är bäst så."
Jag slipper vara ledsen och han behöver inte ha dåligt samvete... Rimligen är det bäst. Jag vill att han ska må bra. Om man kan dra ned på saker, så att det underlättar för honom så är det ju det bästa. Men vad ska jag göra åt mina känslor? Vad ska jag göra?
Det kanske är bäst för honom, men för mig?
jag älskar honom. Vad ska jag göra? Hoppet säger att det bara är så här nu, det här är bästa lösningen för stunden, men sen kommer han att vilja träffa mig, umgås med mig, ha mig. Just nu blev det för jobbigt "vi lägger det på is ett tag" Allt mitt hopp står till orden: Ett tag. Men sen....
Men jag vet inte, antagligen är det ett falskt hopp. Men jag orkar inte annars. Jag vill inte att han ska försvinna.
Jag vill bry mig om honom. Få honom att må bra. ta hand om honom, underlätta för honom.
Jag vill honom bara så väl av hela mitt hjärta!!!
Vad ska jag göra?
Jag vill mest bara gråta, och bli kramad av den famn jag tycker allra mest om...
men det kan jag inte?
Kommentarer
Postat av: Matilda
Kära darling. Hur går det mitt i eländet? Jag tror dessvärre inte att du kan göra ett endaste dugg mer än att vänta och se vad som händer. Det är det som är så jävla surt. Tänker massor på dig! Som sagt. Hör av dig. Gör du inte det snart så gör jag det, vare sig du vill eller inte. :p Kram kram, kram
Trackback
