Ibland går det fantastiskt bra och dåligt
Alla nya nummer jag fått sedan jag började på universitetet, alla nya vänner... Jag får aningens ont i magen, men tänker "det kanske är meningen att jag ska börja om lite på nytt?" De vänner som vill ha kontakt med mig, kommer ta kontakt med mig och då får jag tillbaka numren. Lite surt på vissa andra fronter dock...
Men vänta ett slag, vilka är det som smsar nästan först av alla och helt plötsligt har jag deras nummer igen... Ödets nyck. Jag stod där med ett blankt papper, av situationen tvingad att vända blad och börja om på nytt, men tydligen var det inte dags att vända blad där än.
Så, nog för att de flesta nummer var borta - med en flaska vin i glada vänners sällskap, Emeli och Malin, så glömmer man lätt sådana fadäser. Utgång på Flustret. Och det var en upplevelse vill jag lova ^^
Inte varje dag som 40åringar vill bjuda på drinkar eller 35+ som juckar mot en på dansgolvet. Ja, det är sannerligen inte där man kan hitta något värt att ha om man skulle vara i den aktuella målgruppen.
Lördag: Kusinmys uppe i Tierp. Dricker mängder med glögg, äter pepparkakor och lussekatter och lagar ischoklad, kola och fudge. Dessutom får man chansen att gulla med släktens minsting, tokgoa Wilma, 5 månader.
Hon nosar verkligen varm bebis... åååå *vill ha*
Världens goaste lilla charmtroll!!!
Så blev det söndag och adventsfika med familjen hemma hos storasyster o Niklas. Då jag tyvärr lyckades att radera alla korten på min kamera utan att ha hunnit föra över de till datorn, får jag låna en bild av min andra systeryster så länge. [tror att det är ok, eller hur Linis?]
Kommer hem sent söndagkväll och då smsar smålands, jag hade tänkt o lägga ned det där men det blev visst inte riktigt så, så det blev filmmys som avslutning: Skenbart!! Jag skrattar så jag dör varje gång. Bästa svenskproducerade filmen... Jaha... jasså
http://www.youtube.com/watch?v=sIBrZy6RwtE&feature=related
" Ja...jag kan ligga ned...."
Idag. måndag, var det meningen att jag skulle ta mig själv i kragen och skriva på uppsatsen... och jo, få inte panik, jag skrev på min uppsats! Men det går ju så förbaskat långsamt, man får värka fram varje stavelse ungefär. Det flyter aldrig på.
Nu är jag ute på landet och andas nysnö, te och adventsljusstakar och borde kanske skriva lite på min uppsats i alla fall. En liten bokstav kanske jag kan lägga till i alla fall?
Studentpoäng och myspoäng
Äntligen är girlangbelysningen på sysslomansgatan tänd!! Helt plötsligt känns det inte lika hemskt att gå genom stan, med undantag för den otäcka kylan. Myspoäng [+1]
Måns Zelmerlöw & Agnes Carlsson – All I Want For Christmas Is You Myspoäng [+1]
Förutom det, har jag som vanligt lyckats spendera på tok för lång tid i sängen vilket gjorde min produktiva dag mindre produktiv. Oansvarigt och ostrukturerat. Studentpoäng [- 1]
Har i alla fall suttit ned och läst en kompis uppsats och lyckats komma på konstruktiv kritik till grupphandledningen imorgon. Studentpoäng [+1]
För övrigt nyfiket folk, kan jag bara bekräfta ryktena på stan, min telefon har klappat ihop.
Men eftersom jag nu inte har något som kan distrahera mig från att arbeta [...] tänkte jag vara en mysig student och tända ljus och försöka skriva under kvällstid istället. Myspoäng [+1]
Har dessutom en morot för att motivera mig; ikväll ska det drickas glögg och tittas på film runt niosnåret. Myspoäng [+1]
Idag är det lite som dagen innan dopparedagen, alltså borde jag verkligen se till att skriva något ikväll eftersom chansen att jag hinner göra det under helgen är ganska liten.
Eller städa lite kanske? [Nej, fokusera]
Imorgon är det grupphandledningsmöte, lunch, danskväll. Borde dock kunna trycka in lite skriverier.
Lördag; Heldag med kusiner och julmys.
Söndag; Adventsfika med hela familjen hemma hos syster.
sen... Det finns så mycket som man hellre vill tänka på, eller som man inte borde tänka på men som man tänker på i alla fall.
Om det gör en bättre till mods eller bara gör saker värre, om detta tvista de lärda.
Someday, as I look at the sun
Lingers on, longing for lullabies
Stephen Simmonds – Longing For Lullabies
Jag kan bli jäkligt förbannad, men samtidigt orkar jag inte bry mig. Jag är helt galet nöjd och belåten samtidigt som jag bara vill sucka trött åt alltihop.
Smålands tänker jag lägga ned, det kunde ha blivit så bra och så bara.... äh, orka engagera sig i någon längre. det går ju alltid åt helvete.
Like a fallen piece we’ll make a better start
Det fuckar uppenbarligen till allt annat ändå så...
But still end up alone
Nå, något positivt: Har skrivit på min uppsats på Carolina mellan 09-17 så nu har jag i alla fall kommit någon vart.
Men samtidigt skulle jag vilja skjuta skallen av mig för att den inte kan låta bli att tänka på allt annat.
Someday, when I cry in the rain
Nu är det dags att klippa allt och bara fokusera på det som faktiskt är viktigt.
Men ändå, det går lixom inte att låta bli, tankarna dras dit ändå.
Looking through eyes of pain
Något är det, det kan inte förnekas.
Passing on a feeling that we can’t deny
Sedan hur mycket ångest det genererar, I don't give a damn. Jag tvingar inte, jag nekar inte heller. Men det väcker en jäkla massa känslor som jag på något sätt trodde att jag hade fått under kontroll.
Fading memory is soon becoming blind
Somewhere...
All that we leave behind
Lingers on, Longin for lullabies
You live, you learn
You love, you burn
You win, you lose
Becoming you
De facto
Det är för mycket som inte går vägen för tillfället. Man skulle kunna skylla på att det går käpprätt åt h* pågrund av att det är fel på helgen, att det är fel månad, av det simpla skälet att jag inte har lust att skriva min förbannade uppsats. Men det känns lite fegt.
De facto: Jag gör jävligt dåliga saker för tillfället.
Godsmack – Love-Hate-Sex-Pain
Inte nog med att jag fuckar till det för mig själv privat. Jag gör jäkligt dåligt ifrån mig rent uppsatsmässigt oxå.
Ingen ånger, bara bitter frustration.
utan att göra det värre
Nu vill jag halvt om halvt lägga mig ned och kräkas på den här dagen.
Så mycket vändningar och absolut ingen att prata med.
Och det som är mest ruttet av allt är att jag inte ens kan få ur mig det här. Inte utan att göra saker värre. Och det vill jag inte.
The Perishers – Sway
Kusinmiddag
Blir sisådär skrivet på uppsatsen... Jag vet, helt värdelöst... Men jag har i alla fall färgat mitt hår i en mörkare nyans av rött, så något produktivt har det i alla fall blivit av dagen.
Jag har även ätit en väldigt god middag. 18.00 åker jag, syster och hennes sambo upp till kusinerna i Tierp på kusinträff. Och jag får gulla med söta småbarn och bebisar!! Så himla små, keliga och toksöta.
Min nya hårfärg: 
Jämfört med den tidigare:
Kusinbarn Alvin
Lilla Wilmabebis!!!
Trött bebis hos pappa Johan.
Mycket god middag och gott sällskap. Som sjunde hjulet brukar det ofta fara på min lott att springa och leka med de små. Men de är sådana sötnosar, så det är bara ett stort nöje!! Väcker verkligen en längtan att skaffa egna...
Torsdag, eller hur
Vin med Lina på stadsteatern, mycket härligt att prata med syster, mycket prat om sånt man faktiskt inte pratar med alla om.
Nå, hur ska man summera dagarna? Onsdag och utgång på norrlands med Johanna och hennes sjuksyrror. Innan det var det middag med Jonatan från Karlberg, pizza och öl och sedan drog Johanna med oss på förfest. Väldigt trevligt.
och sen träffa Daniel... toksöta, kramiga och gosiga Daniel... Mmm, på min lista just nu befinner han sig nog högst upp om jag ska vara ärlig. [Ja, om vi bortser från det jag inte kan få förstås, han som alltid är min ständiga etta, men jag försöker i alla fall att bryta det...]
Medan jag gick iväg på möte imorse låg D kvar och sov och när jag var tillbaka, så var han där och det kändes bara jättemysigt att bli välkomnad av en öppen famn och kramar.
Nå, har även lyckats med bragden att tappa bort tre sidor text på min uppsats, jag är ganska lagom förtjust på mig själv för tillfället.
Har även haft handledarmöte där Eva konstaterar att "jaha, vad ska vi ta och prata om idag då?" Tja, jag kanske skulle ha föreslagit att vi diskuterar meningen med livet eller frågat om hon tittar på pensinärsjävlar... Hon ska i alla fall bli professorsinstalerad imorgon, häftigt. Jag kommer ha en professor som handledare!!! Borde maila och gratta.
Var nere på nationen och åt våfflor idag, eller mera försökte äta våfflor, men var egentligen inte hungrig... Hmm, nog för att jag sovit länge idag med ändå, en chokladbit och en halv våffla och tre hårdmackor med ost kanske inte är det bästa att äta på en hel dag. Nå, det var inte det jag skulle säga. Jo, var nere på nationen och vem ser jag? ...
Jag sitter i soffan och pratar med vår kaplan, en oerhört snäll person. Och så plötsligt är han där och hälsar, sätter sig ned i soffan mittemot. Kaplanen ska iväg och bowla och jag inser att nu sitter jag själv där med honom. Men den här gången flydde jag inte fältet, nej, den här gången satt vi i varsin soffa mittemot varandra och pratade. Pratade om hans jobb, om hur han trivdes och vad han hade för planer, hur det gick att ha en inneboende, tvserier, hur det gick med min uppsats. Och det kändes bara så himla bra.
Det är helt sanslöst hur bra jag kan trivas i hans sällskap. Hur jag inte vill gå därifrån, men inser att jag inte kan stanna kvar.
Även om jag på alla sätt och vis hade velat sitta kvar och bara prata och lyssna och vara där, var jag tvungen att dra mig därifrån. Gå upp till mitt rum igen, försöka hålla mig till min plan att jag skulle upp till carolina, utan att lyssna på den där välbekanta känslan som alltid väcks när han är i närheten.
Eller hur, vem kan döma mig, när det gör mig så gott?
Nej, det hela är mycket märkligt. Hur kan en person lämna sådana spår och bli så oerhört viktig? Bli en person som jag värdesätter något oerhört, men som ändå gör att jag knappt vet vart jag ska ta vägen när han är i närheten...
Nej, då får man fokusera på annat... Sånt som faktiskt är än viktigare i mitt liv just nu, min uppsats.
Benny Andersson – Story Of A Heart
It must have been him,
Just a glimpse of a face in the crowd,
That's all it takes,
My heart is racing...
Ett otippat kort
Så där ja! Så har man förbrukat halva dagen med att titta på film, äta glass och gosa med en trevlig och toksöt smålandsklubbverkare... Daniel.
Hade verkligen tänkt gå upp tidigt och jobba på min uppsats. Blev inte riktigt så.
Jag hade verkligen dissat det kortet. Jag orkade inte höra av mig, så jag tänkte fokusera min energi på annat t.ex. den nya kontakten från Karlberg, Jonatan. Och så från ingenstans hör Daniel av sig. Verkligen ett otippat kort. Så söndagkvällen blev filmkväll, jag fick äntligen se filmen Gladiator och äta flädersorbet.
Ladd McIntosh – Now We Are Free
Jag blev fullkomligt förälskad i filmmusiken och i miljöerna, de vackra filmsekvenserna från den romerska landsbygden med kornfälten och cypresserna, den lilla väntande familjen. Jag grät floder vid slutscenen... och så grät jag nog lite mer när jag tänkte på annat och honom, men som tur var kunde jag maskera det eftersom filmscenen var så väldigt sorglig. Tänker mig att det inte skulle gå så väl hem i stugorna att ligga och gråta över en person, när man har sällskap av en annan. Men då var det väldigt skönt att ha någon som ligger och håller om en medan man kryper ihop i dennes famn med tårar i ögonen.
Men måndagen blev betydligt bättre. Dock inte så produktiv.
Har dock jobbat lite i alla fall på min kära lilla uppsats, skrivit ned några uppslag som min fd kursare numera vän Emma hade och ändrat några av de kommentarer jag fått av min handledare.
Missar naturligtvis att jag har lektion i magdans idag, men tänker att jag säkerligen har varit bättre fokuserad på min text [eller inte] än om jag gått iväg.
Men återigen, imorgon är en ny dag som förhoppningsvis innebär nya möjligheter.
Fars dag
Sovit i tretton timmar.... jag förstår inte, det är inte direkt så att jag behövde det, det blev verkligen inte så sent igår. Jag bara vaknade inte.
Det är nästan mörkt ute, vilket inte direkt ger en någon vidare lust att stiga upp.
Tänker mig att ifall man går ut och går en stund så får man både frisk luft och kanske kan känna sig som om man vore någolunda vid liv i alla fall.
Om två timmar är det middag med Anna från jobbet i somras. Det är Söndag idag. Fars dag.
Försöker få tag på min pappa, men han och mamma är förmodligen uppe dalarna hos mormor o morfar och hälsar på.
Undrar ifall han får något grattis på Fars dag idag?
Hjärnan borde sluta tänka, tänker mig att det inte gör någon något gott att jag fortsätter tänka på det. Uppenbarligen har allt tagit slut och jag gör mig själv bara en stor otjänst genom att tänka på det. Visserligen gör det inte saken lättare att stöter på honom lite nu och då.
Tänk om man kunde göra som i "Eternal sunshine of the spotless mind"?
Men nej, det är inte så att jag ångrar något, verkligen inte. Men det skulle kanske bara göra det lite enklare att gå från a till b.
Beck – Everybody's Gotta Learn Sometimes
Usch, jag gillar verkligen inte mörkret. Och ingen är hemma i min korridor.
Du har gått mig i blodet igen
Följer med Johanna på en förfest med sjuksyrror och sedan drar vi till Vdala med 04släpp. Men vem är där??
Vem är där och så försvinner allt mitt intresse för något annat. Jag blir galen. Blicken söker och jag mister entusiasmen att bara befinna mig på dansgolvet och ösa.
Och jag hade ändå fått sms från Daniel och Jonatan var på vedala, fick komplimanger över att jag var så fin i min lilla svarta klänning...
Och Ändå....
Jag får syn på och då finns lixom inget annat...
Men du igen.... skulle ge mig själv en chans, skulle hålla långdistans.
Kom igen, det är redan rent försent, Du har gått mig i blodet igen.
Gått mig i blodet
Efter det: Utekväll med Clara. Väldigt trevligt att få sträcka på benen och få känna sig levande efter all tid man bara suttit still vid datorn. Precis lagom dos av allting; lagom dos av trevlig uppmärksamhet, lagom dos av dans, lagom bra dansvänligmusik, lagom lång kväll.
Idag lördag, uppe med tuppen vid 09.15 och grötfrukost med Clara. På uppsatsfronten, intet nytt. Istället fyller jag tiden med en lång 5½timmes fika med Emma och Malin då vi diskuterar min uppsats samt går igenom allt som är nytt, upprepar det som är gammalt, skrattar och dricker extremt många koppar te!!!
Men vem är där... och jag känner mig så fruktansvärt otrevlig... Låter mer dömande än vänligt nyfiken. Inget "vad roligt att se dig", inget småprat, bara distans och flykt. Jag vill verkligen inte vara så!!! Jag blir sååå trött på mig själv... När ska jag någonsin kunna bete mig som vanligt när han är i närheten?
Jag som skulle va så sval. Jag som skulle va ett skal.
Skulle ge mig själv en chans, skulle hålla långdistans.
Men du igen. Jag som skulle va så fri. Vara den som skiter i.
Emil Jensen – Gått mig i blodet
... jag som skulle stänga av...
Får helt enkelt hoppas att en halv flaska vin, en mask av social kompetens, nya trevliga bekantskaper och dans med 04-släpp kan få mig på rätt våglängd igen.
du har gått mig i blodet igen
Torsdag 11 november
Lever just nu under filosofin att varje dag är en ny dag, som jag ännu inte har lyckats förbruka med opruktiva saker. En ny dag innebär nya chanser och nya möjligheter.
Det kan tyckas som en positiv livssyn, men är egentligen bara ett sista krampaktigt sätt för mig att försöka hålla hoppet uppe om att jag faktiskt kan lyckas gå iland med att lämna in en färdig uppsats den 20 december.
Vad har jag då lyckats göra idag?
Jag har lyckats med den fantastiska bragden att sova till kl.13.00 och vaknar inte av att jag känner mig pigg och utvilad, nej, jag skulle lika gärna bara kunna blunda och somna om. Det som hindrar mig är naturligtvis den oskrivna lagen att man inte får sova bort en hel dag.
Har även hämtat ut teaterbiljetter, strosat in på Hemtex och suckat hänfört och drömt om den gången jag får min alldeles egna lägenhet och får pynta med julgardiner, dukar och annat sånt där underbart som gör ett hem till "hemma".
Har övervägt att sätta mig ned och skriva på uppsatsen. Lyckades dock övertyga mig själv om att det nog går lättare ifall jag inte befinner mig i mitt rum, utan kanske rent av åker ut på landet och skriver istället.
Åker ut på landet och missar av den orsaken två trevliga middagserbjudanden; Äta våfflor med Texas och Babylonia eller äta i Svantes med Johanna, Martin, Niklas och Maria.
Men har man väl satt sig på bussen, så åker bussen helt enkelt... Inte mycket att göra åt saken.
Hemma, kokar riktigt gott kaffe och äter pepparkaka med ädelost på. Skriver inte på min uppsats, men läser däremot en av mina teoriböcker; Ellen Keys tankar om kärlek och äktenskap från 1916.
"De som älska varandra äro makar." Ett äktenskap utan kärlek är ett oäkta äktenskap och bör därmed upphävas.
Nå, jag har även lyckats bevisa varför en bra ledare ska läsa Jane Austen och gilla citronsorbet, så något kreativ har jag i alla fall varit:
Hmm, citronsorbet och Jane Austen... Tja, jag tror inte att du är helt fel ute. Om man har läst - och som litteraturvetare har man det - Pride and Prejudice and Zombies, så finns där många fina tips på hur man bäst har ihjäl fienden och undviker att en själv och sina nära och kära blir dödade, vilket, som jag har uppfattat det, borde vara bra saker för en ledare att veta. Med andra ord: Jane Austen bidrar till fördjupade kunskaper inom krigsföring samtidigt som den bidrar till underhållning och avkoppling. På liknande sätt som Bamseserierna är förklädda litterära moralkakor.
Vad gäller citronsorbet så innehåller det väldigt få ingredienser; socker, vatten, äggvitor och, kan du tänka dig; citron. En bra ledare ska bl.a. vara 100% säker på att han klarar av uppgifterna och kunna utföra uppgifter med snabbhet. Citronsorbet, som du sett av receptet ovan, är med andra ord inte speciellt svårt att göra. En person som med få medel kan utföra något så enkelt men med resultatet att det blir så gott, måste helt enkelt vara en bra strateg. Med andra ord, citronsorbeten - med få medel bringa stor vinst - är en metafor för de här personernas utsökta ledarförmåga...
Det får kort och gott bli mitt bidrag för dagen med förhoppning om att imorgon kommer bli än mer effektiv och produktiv.
Ny dag - nya möjligeheter.
---
Min telefon får ett sms, och precis på samma sätt som att jag vet att det inte kommer vara det jag hoppas på och därför försöker intala mig om att inte bli besviken, precis på samma sätt hoppas jag i alla fall och lyckas inte undvika den där slokörade sucken.
Onsdag 10 november
På ungefär en vecka har detta hänt mig 2 ggr redan..
Nå, bortsett från det så håller jag på att krevera under min uppsats. Den vill inte skrivas. Jag står ovanför min dator och pekar på den bestämt med hela handen och säger med min allra mäktigaste röst; Du hörde, jag bestämmer, skriv dig!!!
Men nej... den suckar och fnyser nonchalant mot mig och vill hellre kolla min inbox efter roliga meddelanden...
Dålig disciplin!!!
Har försökt med precis allt; gå runt och vara arg på min omgivning, dricka kaffe, åka hem till mina föräldrar, äta bra mat, maila min handledare, bläddra i mina faktaböcker... Men nej, min hjärna vägrar att samarbeta.
Funderar starkt på att ta ut den, mala ned den i en köttkvarn och sedan sätta tillbaka den i hopp om att den kanske därefter börjar se saker med ett nytt perspektiv.
Får hoppas att saker blir bättre imorgon. Och som om inte det vore nog så saknar jag, så oerhört mycket saknar jag och jag blir halvt om halvt tokig på mig själv men det hjälper lixom inte det heller.
Novemberhöst klädd i snö
Några timmar senare ligger ett vitt snötäcke över hela stan. Magisk förändring.
Sarah Brightman – Ave Maria
Givetvis tar jag detta tillfälle i akt och lyssnar på julsånger hela dagen, försöker dessutom vara duktig och skriva uppsats, men det går lite väl trögt...
Istället kan man ägna sig åt att titta på kanal5play pensionärsjävlar... Jag skrattar högt varje gång.
Eller svara på alla mail man får från Karlbergs regemente. Eller springa ut i köket och koka te var femte minut.
Eller bara fundera över hur ens situation är just nu. Jag har sprungit runt på en massa roliga saker, gjort mig upptagen med allt möjligt, allt för att inte ha tid att fundera på det som kanske är viktigast. Min uppsats.
Det går inte som jag tänkt mig. Med andra ord, allt står still. Den hänger över mig och jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte arbetar på den hela tiden....
Jag har dock fått ett jättestort behov av att göra saker med snabba resultat. Jag bakar, lagar mat, jag pysslar - jag som aldrig pysslar annars.... Jag vill sy, fotografera, skapa tavlor, allt sånt där som inte innebär en enda lång jäkla arbetsprocess som aldrig får något slut...
Men jag antar att det är så när man skriver uppsats? Som tur är hinner jag då inte riktigt tänka på annat. Exempelvis varför jag avfärdar alla nya bekantskaper, utan att ens ge de någon chans? När jag anar att de börjar få upp intresset så backar jag undan direkt.
Men som tur är kan jag blockera de tankarna med att fokusera på det viktiga. Min uppsats. Och att det faktiskt har slagit om till november, min värsta månad på hela året...
Fröken Lind eskorterad av kadett Martens
En helt fantastisk helg. En helg utöver det vanliga. Slott, maskeradbal och ett hav av män i uniform.
Fredag. 17.00 Karlbergsstation. Promenad till Karlbergs slott. Får lämna av min väska hos min kadett Kristoffer, innan vi går iväg på knytkalaset som festgruppen har anordnat. Pastasallad, pajer, pizzor och rödvin och mingel.
28 personer som får chansen att lära känna varandra lite bättre, vi ska ju trots allt umgås en hel helg med varandra.
Sedan dansträning i en timme, menuett i fysborgen med 4 plutoner och deras damer. Sedan "hem" och byta om till coctaildress innan man beger sig till Gyllenhielmska mässen för drinkar, snittar och mera mingel.
Dansgolv och utlärning av Fuldansen: http://fuldans.se/
En av kadetterna, Linus, även kallad brandmannen gjorde sin lilla uppvisning. Han imiterar hur han springer in i ett brandfyllt hus. "Och så lyfter man upp damen och räddar henne." säger han och lyfter upp mig bär mig över ena axeln menar han småspringer ut från dansgolvet till baren och sedan tillbala, allt tills allmän och min förvåning och underhållning!! Kände mig förvånad och väldigt räddad.
Runt ettsnåret väljer går hemåt igen.
Min fantastiskt gentlemannamässiga kadett överlåter sin säng till mig medan han sover i tältsängen. Generöst som sjutton.
Lördag. Frukost och promenad till mässen där culturamiralens quiz ska vara. 10 frågor med kulturanknytning. Promenad runt området och sedan till närmaste blomsterhandel där jag inhandlar blommor till kvällens balfrisyr.
Promenad till St. Eriksplan med Niklas och Maria, med tanke att äta sushi, men som blev subwaysmörgåsar istället.
Promenera tillbaka och vid 16.00 snåret letar jag och Maria upp ett litet gäng tjejer som håller på att fixa frisyrer och förfesta.
18.00 eskorterad till slottet, där två ryttare till häst står nere vid trappan och hälsar välkomna. Trappa upp till slottsingången och sedan in i slottet där vi går uppför massa trappor och hälsar på och välkomnas av husets högsta höns.
Fördrink i artillerisalen med levande fiolmusik. 200 personer i maskeradmask minglar runt i ungefär 45 min, tills klockan blir 19.00 och det blir bänkning till bords. Hedersgästen, amiral och tillika marinsinspektör, ankomst annonseras.
19.00 - 21.45.
Förrätt:
Rökt laxmousse med primörsallad, bacon och krutonger.
Dricka: Santiago Catarro Chardonnay
Tal av MM - kadetternas mäktigaste man.
Huvudrätt:
Ungsrostad picanha med currydoftande kalvsky, svart trumpetsvamp, ungstekt potatis och sallad.
Dricka: Campolieti
Förträffligt tal av Slottspoeten under det osökta temat Gustav den tredje.
"Kungen fick ett hotbrev under middagen. Det borde naturligtvis varit skrivet så här: 'Hotbrev, gå ej på bal.' Men det var en annan tid då. Det är mera sannolikt att det såg ut så här.. [vecklar ut 1 m lång pappersrulle] Ja, det är mycket text, och man förstår inte särsklit mycket av det. Ja, kungen tog ju uppenbarligen inte till sig varningen. Ja, det är väl ungefär som om man skulle få ett fyra A4sidigt långt sms och man tänker; äh, jag svarar på det där sen..."
Dessert:
Chokladmoussetårta
Dricka: Asti Araldica
Tacktal av amiralen.
22.00 En timmes menuett med avslutande cancandans.
Frisk luft och fotografering. Dans till storbandsorkester.
00.30 Vickning, korv med bröd och diverse tillbehör, snaps och massa sånger. Bl.a. Karlbergs snapsvisa.
Under denna timma börjar dock alkoholen spöka i flera av kadetterna, rivaliteten mellan armén, marinen och flygvapnet spökar. De står på bord och håller tal, sjunger med ett ben på stolen och den andra på bordet, hurrar åt sina egna och brölar åt andra grupper. Kort och gott, vi fick mer och mer inse att vi befann oss i militärt sällskap. Jag skapade då min lilla ramsa: "Pojkar blir män, som sen blir pojkar igen."
01.00 - 04.00 Klubb.
Sedan gjorde mina fötter ont och vi gick hem och jag fick sova.
Söndag:
14.30 vaknar, äter frukost, packar min väska. Vid 16.snåret tar jag pendeln från Karlbergs station och beger mig hemåt igen.
En otroligt trevlig upplevelse och ett välkommet avbrott i vardagen!!!
Uppdatering
Men nää... Allt skulle naturligtvis skjutas till torsdagen. Skorna skulle kunna hämtas först på torsdag, maskerna var slut och skulle levereras först på torsdag, karolin skulle vara tvungne att hämta upp böckerna och det jag skulle kunna ha de först på - hör o häpna - torsdag.
Så idag - torsdag - har jag sprungit runt på stan och köpt och lånat saker, plus även hunnit med att fika med kadetten som kommer vara min bordsherre på lördagens höstbal.
Och så har jag dåligt samvete för att jag inte hjälpte till att Evy med flytten, men tydligen var de ganska många där ändå så...
Jag har för en gångs skull pysslat, tror att jag fick mersmak efter Halloweenkostymerna, jag har då målat och pyntad en vit ansiktsmask i alla fall, som i nuläget ser ut så här:
Jag har även fått schemat för Karlberghelgen:
Fredag:
18.30 - 20.30 Dansträning "1700talsdans" pluton 2,4,5,7 [valfri klädsel, dansvänlig] i Fysborgen
21.00 - 22.00 Dansträning "1700talsdans" pluton 1,3,6,8 [valfri klädsel, dansvänlig] i fysborgen
22.00 - 01.00 Get together-party i Gyllenhielmska salen
Lördag:
13.00 Culturamiralsquiz [Mässdresscode enl. rutin]
13.00 - 16-00 Baren öppnar [mässdresscode enl. rutin]
18.00 - 18.15 Entré slottet [Högtidsdräkt med ansiktsmask]
18.00-19-00 Fördrink och musikunderhållning i rikssalen.
19.00 -21.00 Trerätters i slottet
21.00 Kaffe och avec i pelarsalen
22.00 - 01.00 Dans till storband i artsalen
22.00 -23.00 Temaanpassad dans i rikssalen
01.00 Lopp/vickning rikssalen
01.30 - Klubb i artillerisalen
Nu är det fredag o jag packar min väska...
Snart bär det av till Karlberg
Konstig tisdag
Nämnde jag alls fredagen? Var på förfest hos min kompis Rosita och hittade där Danne, klubbverkare på en av nationerna. Festen drog vidare till BJ och där tyckte jag att jag lika gärna kunde roa mig med det utbud som fanns. Jag hade inte räknat med någoting, såg egentligen bara fram emot lördag, men spontaniteten tog visst över.
Sedan blev det lördag. Det var vin, skräck och sång och uppbyggd förväntan. En kväll som bjöd på det mesta; trerätters, avtackning, död, pistolskott, uppflammande svartsjuka som jag sedan botade med rejält mkt sprit, förhoppning, besvikelse, dansgolv, uppmärksamhet, sms, tystnad, intresserade blickar och ont i fötterna.
Jaha.... Vad får man ut av en sådan kväll? På något sätt känns det tomt. Uteslutet, som om jag äntligen får lyfta på spelkortet och se att jag aldrig har haft något att hämta där...
Tomt.
Sedan blir saker och ting sällan som man planerat. Nya spelbrickor kommer till.
Jag blir bjuden på höstbal, som går av stapeln kommande helg. Jag ska ha en kavaljer, Kristoffer, som jag aldrig träffat tidigare, så på torsdag blir det fika med honom för att lära känna honom och få mer info om helgen på Karlberg.
Sedan hör nya personer av sig, som jag verkligen inte trodde skulle höra av sig och vill ses måndagkväll. From out of the blue, jag är förvånad, när man säger att man ska höras, jag menar det är ju inget man faktiskt gör... eller mera, jag hör aldrig av mig, kanske för att jag tröttnar fort och tycker att personen ifråga är tråkigt, jobbig och ointressant och jag aldrig på riktigt är intresserad själv.
Och så vaknar man upp på tisdagen och har haft en otroligt gosig o mysig natt, och jag är alldeles... shit, det är ovan känsla. Plötsligt har man fått lite av den där närheten man saknat så grymt mycket, behovet som aldrig tycktes kunna fyllas för att allting alltid bara var så fel. Det var alltid fel, därför att det inte var det jag ville ha. och så sitter man här nu. Det känns inte lika tomt, det känns faktiskt bra. Det konstiga är att det inte kändes konstigt... Danne, intressant må jag säga.
Ikväll väntas Clara och då ska vi laga god middag och dricka vin och prata igenom och uppdatera oss om allt som hänt. Har saknat henne.
