urklipp

Vin med Lina på stadsteatern, mycket härligt att prata med syster, mycket prat om sånt man faktiskt inte pratar med alla om.

Nå, hur ska man summera dagarna? Onsdag och utgång på norrlands med Johanna och hennes sjuksyrror. Innan det var det middag med Jonatan från Karlberg, pizza och öl och sedan drog Johanna med oss på förfest. Väldigt trevligt.

och sen träffa Daniel... toksöta, kramiga och gosiga Daniel... Mmm, på min lista just nu befinner han sig nog högst upp om jag ska vara ärlig. [Ja, om vi bortser från det jag inte kan få förstås, han som alltid är min ständiga etta, men jag försöker i alla fall att bryta det...]

Medan jag gick iväg på möte imorse låg D kvar och sov och när jag var tillbaka, så var han där och det kändes bara jättemysigt att bli välkomnad av en öppen famn och kramar.

Nå, har även lyckats med bragden att tappa bort tre sidor text på min uppsats, jag är ganska lagom förtjust på mig själv för tillfället. 

Har även haft handledarmöte där Eva konstaterar att "jaha, vad ska vi ta och prata om idag då?" Tja, jag kanske skulle ha föreslagit att vi diskuterar meningen med livet eller frågat om hon tittar på pensinärsjävlar... Hon ska i alla fall bli professorsinstalerad imorgon, häftigt. Jag kommer ha en professor som handledare!!! Borde maila och gratta.

Var nere på nationen och åt våfflor idag, eller mera försökte äta våfflor, men var egentligen inte hungrig... Hmm, nog för att jag sovit länge idag med ändå, en chokladbit och en halv våffla och tre hårdmackor med ost kanske inte är det bästa att äta på en hel dag. Nå, det var inte det jag skulle säga. Jo, var nere på nationen och vem ser jag? ... 

Jag sitter i soffan och pratar med vår kaplan, en oerhört snäll person. Och så plötsligt är han där och hälsar, sätter sig ned i soffan mittemot. Kaplanen ska iväg och bowla och jag inser att nu sitter jag själv där med honom. Men den här gången flydde jag inte fältet, nej, den här gången satt vi i varsin soffa mittemot varandra och pratade. Pratade om hans jobb, om hur han trivdes och vad han hade för planer, hur det gick att ha en inneboende, tvserier, hur det gick med min uppsats. Och det kändes bara så himla bra. 

Det är helt sanslöst hur bra jag kan trivas i hans sällskap. Hur jag inte vill gå därifrån, men inser att jag inte kan stanna kvar.

Även om jag på alla sätt och vis hade velat sitta kvar och bara prata och lyssna och vara där, var jag tvungen att dra mig därifrån. Gå upp till mitt rum igen, försöka hålla mig till min plan att jag skulle upp till carolina, utan att lyssna på den där välbekanta känslan som alltid väcks när han är i närheten.

Eller hur, vem kan döma mig, när det gör mig så gott?

Nej, det hela är mycket märkligt. Hur kan en person lämna sådana spår och bli så oerhört viktig? Bli en person som jag värdesätter något oerhört, men som ändå gör att jag knappt vet vart jag ska ta vägen när han är i närheten...

Nej, då får man fokusera på annat... Sånt som faktiskt är än viktigare i mitt liv just nu, min uppsats.

Benny Andersson – Story Of A Heart

It must have been him,
Just a glimpse of a face in the crowd,
That's all it takes,
My heart is racing...