Gått mig i blodet
Fredag och fick Äntligen något skrivet på uppsatsen. Min handledare ringde och gav mig tips per telefon samt mailade över lite ändringar, som hon tyckte jag kunde ta till mig. Kändes som en produktiv dag. Gick sedan på en riktigt bra teater på kvällen med familjen "33 variationer" på stadsteatern.
Efter det: Utekväll med Clara. Väldigt trevligt att få sträcka på benen och få känna sig levande efter all tid man bara suttit still vid datorn. Precis lagom dos av allting; lagom dos av trevlig uppmärksamhet, lagom dos av dans, lagom bra dansvänligmusik, lagom lång kväll.
Idag lördag, uppe med tuppen vid 09.15 och grötfrukost med Clara. På uppsatsfronten, intet nytt. Istället fyller jag tiden med en lång 5½timmes fika med Emma och Malin då vi diskuterar min uppsats samt går igenom allt som är nytt, upprepar det som är gammalt, skrattar och dricker extremt många koppar te!!!
Men vem är där... och jag känner mig så fruktansvärt otrevlig... Låter mer dömande än vänligt nyfiken. Inget "vad roligt att se dig", inget småprat, bara distans och flykt. Jag vill verkligen inte vara så!!! Jag blir sååå trött på mig själv... När ska jag någonsin kunna bete mig som vanligt när han är i närheten?
Jag som skulle va så sval. Jag som skulle va ett skal.
Skulle ge mig själv en chans, skulle hålla långdistans.
Men du igen. Jag som skulle va så fri. Vara den som skiter i.
Emil Jensen – Gått mig i blodet
... jag som skulle stänga av...
Får helt enkelt hoppas att en halv flaska vin, en mask av social kompetens, nya trevliga bekantskaper och dans med 04-släpp kan få mig på rätt våglängd igen.
du har gått mig i blodet igen
Efter det: Utekväll med Clara. Väldigt trevligt att få sträcka på benen och få känna sig levande efter all tid man bara suttit still vid datorn. Precis lagom dos av allting; lagom dos av trevlig uppmärksamhet, lagom dos av dans, lagom bra dansvänligmusik, lagom lång kväll.
Idag lördag, uppe med tuppen vid 09.15 och grötfrukost med Clara. På uppsatsfronten, intet nytt. Istället fyller jag tiden med en lång 5½timmes fika med Emma och Malin då vi diskuterar min uppsats samt går igenom allt som är nytt, upprepar det som är gammalt, skrattar och dricker extremt många koppar te!!!
Men vem är där... och jag känner mig så fruktansvärt otrevlig... Låter mer dömande än vänligt nyfiken. Inget "vad roligt att se dig", inget småprat, bara distans och flykt. Jag vill verkligen inte vara så!!! Jag blir sååå trött på mig själv... När ska jag någonsin kunna bete mig som vanligt när han är i närheten?
Jag som skulle va så sval. Jag som skulle va ett skal.
Skulle ge mig själv en chans, skulle hålla långdistans.
Men du igen. Jag som skulle va så fri. Vara den som skiter i.
Emil Jensen – Gått mig i blodet
... jag som skulle stänga av...
Får helt enkelt hoppas att en halv flaska vin, en mask av social kompetens, nya trevliga bekantskaper och dans med 04-släpp kan få mig på rätt våglängd igen.
du har gått mig i blodet igen
Kommentarer
Trackback
