Novemberhöst klädd i snö
Promenerar hem från Evy vid halvniotiden på morgonen. Det doftar jul, kallt och friskt i luften. Höstlöv täcker marken.
Några timmar senare ligger ett vitt snötäcke över hela stan. Magisk förändring.
Sarah Brightman – Ave Maria
Givetvis tar jag detta tillfälle i akt och lyssnar på julsånger hela dagen, försöker dessutom vara duktig och skriva uppsats, men det går lite väl trögt...
Istället kan man ägna sig åt att titta på kanal5play pensionärsjävlar... Jag skrattar högt varje gång.
Eller svara på alla mail man får från Karlbergs regemente. Eller springa ut i köket och koka te var femte minut.
Eller bara fundera över hur ens situation är just nu. Jag har sprungit runt på en massa roliga saker, gjort mig upptagen med allt möjligt, allt för att inte ha tid att fundera på det som kanske är viktigast. Min uppsats.
Det går inte som jag tänkt mig. Med andra ord, allt står still. Den hänger över mig och jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte arbetar på den hela tiden....
Jag har dock fått ett jättestort behov av att göra saker med snabba resultat. Jag bakar, lagar mat, jag pysslar - jag som aldrig pysslar annars.... Jag vill sy, fotografera, skapa tavlor, allt sånt där som inte innebär en enda lång jäkla arbetsprocess som aldrig får något slut...
Men jag antar att det är så när man skriver uppsats? Som tur är hinner jag då inte riktigt tänka på annat. Exempelvis varför jag avfärdar alla nya bekantskaper, utan att ens ge de någon chans? När jag anar att de börjar få upp intresset så backar jag undan direkt.
Men som tur är kan jag blockera de tankarna med att fokusera på det viktiga. Min uppsats. Och att det faktiskt har slagit om till november, min värsta månad på hela året...
Några timmar senare ligger ett vitt snötäcke över hela stan. Magisk förändring.
Sarah Brightman – Ave Maria
Givetvis tar jag detta tillfälle i akt och lyssnar på julsånger hela dagen, försöker dessutom vara duktig och skriva uppsats, men det går lite väl trögt...
Istället kan man ägna sig åt att titta på kanal5play pensionärsjävlar... Jag skrattar högt varje gång.
Eller svara på alla mail man får från Karlbergs regemente. Eller springa ut i köket och koka te var femte minut.
Eller bara fundera över hur ens situation är just nu. Jag har sprungit runt på en massa roliga saker, gjort mig upptagen med allt möjligt, allt för att inte ha tid att fundera på det som kanske är viktigast. Min uppsats.
Det går inte som jag tänkt mig. Med andra ord, allt står still. Den hänger över mig och jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte arbetar på den hela tiden....
Jag har dock fått ett jättestort behov av att göra saker med snabba resultat. Jag bakar, lagar mat, jag pysslar - jag som aldrig pysslar annars.... Jag vill sy, fotografera, skapa tavlor, allt sånt där som inte innebär en enda lång jäkla arbetsprocess som aldrig får något slut...
Men jag antar att det är så när man skriver uppsats? Som tur är hinner jag då inte riktigt tänka på annat. Exempelvis varför jag avfärdar alla nya bekantskaper, utan att ens ge de någon chans? När jag anar att de börjar få upp intresset så backar jag undan direkt.
Men som tur är kan jag blockera de tankarna med att fokusera på det viktiga. Min uppsats. Och att det faktiskt har slagit om till november, min värsta månad på hela året...
Kommentarer
Trackback
