urklipp

Jag är ovanligt munter idag. Kan det bero på att jag åt frukost i sängen imorse?? Eller för att det var en intressant föreläsning om Fichte, Vico, Herder, Hegel, Humboldt, Schlegel, Schelling, Schiller och bröderna Grimm. Guud, de har ju alla nästan samma namn...

Eller kan det vara att jag åt en otroligt festlig lunch med Lotta?? Jag gissar på en kombination, jag är ju alltid så diplomatisk, det har min mamma...  aldrig sagt att jag har varit, men jag stämmer henne inte för det....

Jaja. nog tjatat om saken. Vi pratar om mat istället. Ja det gör vi.

Lunchen var otroligt roligt, det var länge sen... ok, sedan jag kom hem till Uppsala, som jag skrattade så här mycket sist. Litteratursociologer som vi båda... är, försökte vara, blev, så vet Lotta och jag allt om den stora betydelsen av ÅNGEST.  Så, vi hade en ångestfylld lunch.

"Det är november, det är det som är hela felet. Jag har insett det. November är fel!!! Det blir bara mörkare, gråare, kallare och det är inte över än...Man vill bara gå och dö, långsamt, som en... en...[ tystnar och tänker efter en stund] nanananana... "

" Ja, och har du tänkt på det. När man var liten så frös man aldrig! Kan bero på att det alltid var ngn vuxen som satte på en mössa i tid och otid, och... är du trött? Då bär jag dig... Men nu, nu är det bara... det är kris..."

"O ja, det är precis vad det är.... Kris var ordet... sa flickan."

" Mmm, och det var bara för några år sedan som jag insåg att, det är inte fel på mig, det är fel på november..."

"Och det värsta är att det är så hääär - visar med armarna - lång tid innan det växlar, vilket vi ändå inte märker av, och det sedan långsamt långsamt börjar bli lite bättre."

" Så, vi går egentligen bara och väntar på den stund, då vi inte kommer att märka, att det sedan långsamt börjar bli bättre... Men tappa inte tron gott folk, det är ju i alla fall dagsljus ute... eller ja, mindre mörkt. Som att stå i en garderob. Finns lixom inget hopp om livet."
 
"Ja, man tror att man lever, men det gör man inte. Man är egentligen död, och man är död ända tills april. Då börjar man kunna känna på riktigt igen. Ja, jag kan ju inte riktigt förklara saken - det är något tekniskt. Död på insidan... ja, det är ångest... känn på det, död på insidan..."

"Ja, det är vackert... som en fiskmås som attackerar... hugger och sen... flyr... å så blir det svart, eller jag vet inte?

"Mmm precis precis, den flyende måsen... Ja, det är samma ångest! Det är det där påtagliga, nakna va, som riktigt...

" ...tränger in i själva kärnan, punkterar, på djupet!"

" Javisst vet du!"

" Ja, jag säger då det, lögner är det enda som existerar i dagens samhälle. Bara lögn, ljug och själviskhet."

" Jaha...jasså... Ja, alla tänker bara på sig själva, och Ingen bryr sig om MIG. Det är skamligt, folk är så egocentriska nu för tiden."

" Jajemän, menar det. Alla är så upptagna med att bry sig om sitt, och så bara: Du får ansvara för ditt eget liv, Du är en egen människa, bara så där, in my face... ingen sympati alls..." 

" Ja och lögner, vet du... ta bara den där Viktor Rydberg... vilken... lurifax... bara ljug, rakt av. Snön ligger vit på taken... jag frågar dig nu, rent ut på svenska, När hade vi senast snö på julen??? Och bara tomten är vaken... pfff, vi är minsann flera som är vakna och jobbar på julen. Så det så... känn på den du, gubbjävel."

"Mmm, faktafel och bedrägeri."

" O ja...bedrägeri och fusk... och lur!!! Mest hela tiden!"

" Ja, herregud, man kan ju inte ens gå på toa ifred innan någon har lurat av en dasspappret..."

---
Och så höll vi på, i ungefär två timmar... Jag och Lotta är dynamik i kubik. Några frågor på det?

Väl hemma fastnade jag - som vanligt - vid datorn, men jag tänker inte ge upp. Jag ska ta mig i kragen, och läsa lite i Svensk idéhistoria. Sen tänker jag mig att jag spontanäter en banan, och kanske kikar in ifall 1Q är hemma på sitt kontor och är kramledig... 

Låter det som en bra torsdagsplan?? 
OM det gör, det är en sån fantastisk plan, så om jag inte hade vetat bättre, kunde jag ha trott att det är någon annan som har planerat den åt mig... Så bra är den!! Tänka sig vad en liten bananslusk kan göra på en torsdag! 

Nu är min vecka tekniskt sätt slut, inte för att det har varit så mycket min vecka, men den är i alla fall slut.  Imorgon är det fredag och det innebär inget fredagsmyyys för mig inte. Nope. 
Å nästa vecka är det barnveckan, vilket innebär att 1q är hemma med sjuka barn, både på dagarna och på kvällarna = jag får inte se honom alls. Och sen har vi helgen efter det, som innebär "mitt-terminsresa" för heltidare, så även den helgen går bort. Men som tur är så har jag glöggmys inplanerat så jag får väl ta och roa mig på egen hand med systrarna!!

Ja, vad kallar man detta på svenska - oflyt kanske?? Men, veckan efter det så ordnar nog saker och ting upp sig!!! Man får la ta och hoppas på det bästa!!!  

Men då har vi, hör och häpna, kommit in i december.... vad ger ni mig för den?? 
 
Slutsats: November är - mycket riktigt Lotta - en stor skitmånad, på alla tänkbara sätt och vis. Men snart är den över!!!!

Och jag ser storligen fram emot detta, på alla tänkbara sätt och vis.

Nu... en banan!!