Vad kan man säga?
Fredag alltså...
Vad ska man säga?
Man vaknar och tycker inte det finns någon riktig anledning till att gå upp ur sängen överhuvudtaget. Sammanfattar det på ett tydligt sätt?
Som tur är, blev jag lite kreativ och ringde syrran. Bjöd in mig på en sällskaplig pluggeftermiddag. Pluggade, hjälpte till att fredagsstäda, drack massa kaffe, stannade på middag. Myste över en fredagsfilm.
Så har den här dagen gått utan att man gjort speciellt mycket. En hel fredag, dagen som man ska längta till under hela veckan, dagen man ska se fram emot. Den känslan är inte riktigt där.
Imorgon händer inte så mycket förrän vid 17.00 då vår familj ska hem till Linas familj på middag. Systrarna får chans att uppdatera vad som hänt. Kan bli mysigt och trevlig.
Men är detta verkligen helgens höjdpunkt? Jag klagar inte, det är väldigt trevligt med familjemiddagar...
Hade tänkt att jag skulle gå på någon slags medeltidsfirande på nationen, lånade t o m en fin medeltidsklänning av Alexandra när jag var nere i växjö nu senast. Men den lär ju bli kvarhängandes i garderoben, om vi nu inte ska ha medeltidstema på 60års middagen... en ganska rolig tanke måste jag säga =)
Ok, november är ingen höjdare, vi är väl alla medvetna om det, och sen blir man väl lite halvoglad av vissa omständigheter, men what to do? Om en vecka är november över, och det ska bli så otroligt skönt. Vet inte varför just den här månad har en så obehalig tendens att sprida dålig stämning, trötthet, ångest hos de flesta? Är det för att dagsljuset och solljuset inte räcker till? Har sommarens d-vitamin lager redan börjat tunnats ut?
Nu ska bara den här helgen och nästa vecka och helgen efter det gå förbi... Jag vill krypa ihop och bli kramad av världens mysigaste famn. Tre veckor är lite lång tid, men efter regn kommer solsken! Och jag längtar till den decemberdagen då solen kommer skina glatt mot mig!
December har alla fördelar som finns, och jag längtar dit... OM jag gör =D
Vad ska man säga?
Man vaknar och tycker inte det finns någon riktig anledning till att gå upp ur sängen överhuvudtaget. Sammanfattar det på ett tydligt sätt?
Som tur är, blev jag lite kreativ och ringde syrran. Bjöd in mig på en sällskaplig pluggeftermiddag. Pluggade, hjälpte till att fredagsstäda, drack massa kaffe, stannade på middag. Myste över en fredagsfilm.
Så har den här dagen gått utan att man gjort speciellt mycket. En hel fredag, dagen som man ska längta till under hela veckan, dagen man ska se fram emot. Den känslan är inte riktigt där.
Imorgon händer inte så mycket förrän vid 17.00 då vår familj ska hem till Linas familj på middag. Systrarna får chans att uppdatera vad som hänt. Kan bli mysigt och trevlig.
Men är detta verkligen helgens höjdpunkt? Jag klagar inte, det är väldigt trevligt med familjemiddagar...
Hade tänkt att jag skulle gå på någon slags medeltidsfirande på nationen, lånade t o m en fin medeltidsklänning av Alexandra när jag var nere i växjö nu senast. Men den lär ju bli kvarhängandes i garderoben, om vi nu inte ska ha medeltidstema på 60års middagen... en ganska rolig tanke måste jag säga =)
Ok, november är ingen höjdare, vi är väl alla medvetna om det, och sen blir man väl lite halvoglad av vissa omständigheter, men what to do? Om en vecka är november över, och det ska bli så otroligt skönt. Vet inte varför just den här månad har en så obehalig tendens att sprida dålig stämning, trötthet, ångest hos de flesta? Är det för att dagsljuset och solljuset inte räcker till? Har sommarens d-vitamin lager redan börjat tunnats ut?
Nu ska bara den här helgen och nästa vecka och helgen efter det gå förbi... Jag vill krypa ihop och bli kramad av världens mysigaste famn. Tre veckor är lite lång tid, men efter regn kommer solsken! Och jag längtar till den decemberdagen då solen kommer skina glatt mot mig!
December har alla fördelar som finns, och jag längtar dit... OM jag gör =D
Kommentarer
Trackback
