Bon Appétit
http://open.spotify.com/track/5sd3taZxiE5cB7e2PgFAT5
Klockan pep ilsket, jag vände mig nyvaket om, drog täcket tätare om mig och höjde handen för att ge mobilen en liten käck smäll för att få den att tystna. KNACK KNACK...
Vem i hela fridens namn knackar på min dörr denna okristliga timma... ja, ok, klockan var väl kvart över nio eller något sådant då, om vi nu ska vara helt korrekta....
Jag blundar och börjar leka leken, då jag låtsas som om jag är både blind, döv, sover och inte är hemma, och hoppas att personen ska förstå detta mitt tysta meddelande, som jag sänder ifrån sängen. Min telepatiska förmåga var nog inte riktigt vaken än, för personen i fråga knackar på igen.
Hmm, det kan ju vara någon som faktiskt vill mig något... Den tanken har lixom inte slagit mig förrän nu. Jag släpar mig upp ur sängen, går och lyfter ned min fleecemorgonrock och sveper om mig - man vill ju vara respektabelt klädd ifall det är någon utanför dörren, som man borde vara respektabel inför - och öppnar sömndrucket dörren.
Långt senare promenerade jag mot Engelska parken, till den planerade lunchen...
Nej, jag ska inte hålla er på halster. Det var min kära 1q, som pigg och oerhört glad stod och trampade utanför dörren och ville komma in. En aningen förvånad, och ändå inte, ler jag inombords och släpper in honom medan mitt trötta jag ograciöst tar mig tillbaka till sängen igen. Jag kryper ner under mitt täcke och han sätter sig vant tillrätta på min sängkant. Mmm, känslan är nästan den som om han hade sovit hos mig - och ändå inte. Men det hjälper oerhört mycket att få den lilla närkontakten, när det nu inte är min vecka.
Underbart fina du, vad jag tycker om dig!!!
Morgonkaffe nere i nationshuset, prat om respektives dagsplaner, en puss, en längre kram, ett hejdå och sen traskade jag och min mörkblåa halsduk upp till Engelska parken. Läsning av Anna Williams texter och äntligen lunch med mina gamla kursare, Emma, Matilda och Malin.
Samtal om halloweenfesten nere i Nässjö, check. Samtal om Malins nya flamma, check. Samtal om Camillas lördagsbal, check. Samtal om Emmas hovslagsproblem, check. Samtal om Matildas klädproblem inför festen med temat trafikljus; rött för upptagen, grön för singel etc, check. Samtal om 60-talets erotiska noveller; "När det kom för pastorn", check.
En tur på stan, klipptid, teaterbokning, kameraväsk-kikning, hårfärgsinköp, hemplugg, ett glatt besked om sin civila status via sms, och bio.
En dejt för tre; Millan, Meryl och Matilda. Temat var mat. Filmen var Julie & Julia. http://www.sonypictures.com/movies/julieandjulia/soundtrack/
I korta drag handlar den om kvinnan Julia, som i Paris bestämmer sig för att skriva en kokbok om det franska köket. Flera årtionden senare bestämmer sig Julie att provlaga alla maträtter ur Julias kokbok, som ett bloggprojekt.
Meryl Streep, Julia Child, har den mest förtjusande dialekt jag någonsin hört användas i en film - nu är kanske min filmkunskapsbredd inte så stor men men... - och hon förhöjer filmen oerhört med sin karaktärstolkning.
Var man hungrig när filmen tagit slut är kanske en passande följdfråga? OM man var hungrig... Magen kurrade och jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att man var ohjälpligt sugen på chokladpaj, boeuf bourgignon och den där underbara krämiga chokladtårtan....
Nu hjälpte det kanske inte situationen att jag inte hunnit med att äta middag innan filmen? Inte vet jag, bara en känsla jag får - kalla det magkänsla, för att vara lite lustig...
Nåväl, hungern behövde tillfredställas på något vis. Efter bion promenerade jag mig alltså hastigt och lustigt till ICA Luthagen och köpte mig en stor godispåse, och jag var jättenöjd med mitt inköp. Jag intalade mitt samvete att det var viktigt att ha något trevlig att äta på när man ska kvällsplugga och jag ignorerade starkt tanken på den väntande matlådan som låg redo och ätbar i kylskåpet. En annan gång, en annan dag.
En sån härlig film, och jag som nu har rabatt på tre filmer till, till den här hösten. Jag kan allt unna mig fler kvällar med biobesök i höstmörkret...
Kultur är livet, tänkte jag och log stort hela den gatubelysta vägen hem med gottepåsen tätt i famnen.
