urklipp

Det är iskallt.

En sådan temperatur är det på situationen just nu.
http://open.spotify.com/track/0t93tzs9UvI7qieEwQ534g

Det är torsdag. En massa roliga saker har hänt, eftersom jag inbokar träffar och möten till höger och vänster; överplanerar mina dagar den här vecka för att få tiden att gå så snabbt som det bara går. Finns det något resultat som man kan utläsa av detta då, så här mot slutet av veckan? [Ja, mina veckor sträcker sig inte, som för vanliga människor från söndag till söndag. Nej, mina veckor räknas numera från fredag till fredag. Några frågor på det?]  

Ja, för mycket av det goda är inte alls lika bra som det kan låta. Det skapar mest stress. Av den dåliga sorten, som gör att man inte presterar bättre - utan sämre. 

Det är scrubskvällar, teaterbesök, caféfika, biobesök, dans, luncher, inredningsshopping... och jag låter ju fullständigt galen som klagar... Har jag gått och blivit alldeles knasig? Blivit någon som inte kan uppskatta saker utan bara är missnöjd?

För att citera Skenbart:
"Jag måste ha tag på en läkare, det är viktigt; min vän är på tok för glad, han kan inte sluta skratta..."

Mmm kan tyckas mycket märkligt, men ja, förklaringen är att jag är tidspessimist. Min klocka går alltid 5 minuter före, mobilen går 5 minuter före den, jag litar inte alls på att jag annars skulle komma i tid.
       För att komma till saken: Jag är redan idag, torsdag, tidspressad över vad som kommer att hända i nästa vecka. Det är ju inte direkt så att jag kan styra dagarna att gå snabbare/mer långsamt, tiden kan man tyvärr inte styra över. Jag kan inte göra något annat än att kontrollera den tid jag har till mitt förfogande just idag, just nu... Så, vad finns då att stressa upp sig för, om det ändå inte ligger i min makt att ändra något redan nu, som ligger i framtiden? Vansinne - jo, jag inser det. Men det kan inte hjälpas.

Dessutom misslyckas jag med saker. Det har gått alldeles kolosalt dåligt att plugga, kocentrationen är splittrad som aldrig förr, det är svinkallt på mitt rum - men tror ni att jag gör något åt saken som att lufta elementet eller så? Nej, nej, det är verkligen inte så jag jobbar, jag klär på mig arton tröjor, sveper en filt omkring mig och har halsduk. Varför göra det enkelt, när man kan göra det omständigt?
Och jag missköter kontakten med min familj. Jag borde ha åkt hem den här veckan, veckan som jag faktiskt kan åka hem på. Men nej, istället valde jag att boka in kvällsevenemang och så har en till vecka passerat utan att jag varit hemma. 

När sen mamma ringer och tycker det vore roligt att jag kommer hem så att mina föräldrar får chans att träffa mig, måste jag neka, gång på gång på gång. Och när det passar henne att ses på dagen på fredagen, så är jag på tok för stressad över att jag inte kommer att ha tid att plugga - eftersom jag nu har prioriterat bort kvällsplugg
i förmån för rent nöje, och så tycker jag mig inte ha tid att äta lunch eller bjuda på fika... JAG, som inte har annat än tid att fika - allt handlar ju bara om att byta tid med sig själv. De timmar som går bort till annat än plugg, måste tas igen på annan tid. Hur simpelt som helst.

...och så rullar det onda hjulet på: jag bli irriterad över att hon ringer och stör mig när jag då satt mig för att plugga, och ger mig välförtjänt dåligt samvete för att jag inte kommer hem, och så blir jag kort och snäsig i rösten, och hon blir sårad.... KALASBRA!!!!!! Och allt detta på inte mindre än 4 minuter.

... och så sitter man här sen och slösar tid med att skriva och tycker synd om sig själv... GNÄLLIGT DJUR!

Fördelar idag då, det finns väl alltid något positivt?
Ja, som gråskimmer på dagen, har jag varit och fikat med två gamla kursare till mig - enda tiden som fanns innan Nadja skulle åka hem till Finland och inte komma till Uppsala igen förrän i januari. Sagt och gjort! Fika med varm choklad m. grädde och äppelpaj med vaniljsås blev det på Linné Hörnan. Och det känns alltid lite mysigare att sitta i cafévärmen med tända ljus och se på medan regnet droppar på trottoaren utanför. Jag har även spontanspenderat/livsinvesterat i en mysig orientalisk lykta m ljus och en ny vacker vinröd kudde.

Nu ska det egentligen lagas middag, men det finns nog ingen tid för det. Om jag hellre väljer att läsa mina tråkiga texter om Escarpits tankar om skapande förräderi, så kan jag ta mig tid att träffa mina nuvarande kursare vid Fyrisbiografen senare vid åttansnåret och se "Videocrasy", en dokumtärfilm om vad som händer med ett land, i detta fall Italien, och dess människor, när tv tillåts genomsyra hela samhället. När människors drömmar, åsikter och självbild helt präglas av tv.

Jag borde... 

Det finns mycket jag borde, men det allra mest betydande är väl att planera in en tid imorgon vid lunch för att träffa mamma... Egentligen borde jag väl åka hem, men det tar en sån j*kla tid med kommunaltrafik, men det är enklast för henne om jag åker hem... hmm... jag får se hur det blir.

Just nu väljer jag det enkla alternativet och sticker huvudet i sanden, ignorerar tänkandet och fokuserar på min läsning ett tag.