Kanelbullens dag
Efter en dag i dansens tecken smög jag mig ut vid halv åtta snåret i höstrusket och traskade ner till det lilla kvällsöppna caféet i gatuhörnet och köpte mig en stor nybakat bulle, betalade, fällde upp min gråa kapuschong och påbörjade min promenad mot Vaksalatorg.
Ikväll skulle det bli temys hos Lina.
När jag väl hade gått uppför de oändliga trapporna, stigit innanför dörren, hängt av min fuktiga höstjacka, kunde jag äntligen krypa ned i soffan och provsmaka Bs nylagade tacogratäng med ris... mmm
Lina hade köpt goda kakor med chokladkross i, dagen till ära, och snabbt som ögat kokade vi te, värmde linnébullen i den lilla söta micron, tände ljus och satte oss tillrätta vid bordet och frossade nöjt i godsaker. 
Vi blickade bakåt och mindes dagarna när vi var små i Alsike, då vi satt i systers rum i hennes mönstrade soffa, Tusse låg över armstödet, och vi satt med texthäfterna i händerna och försökte lära oss texterna utantill, medan låtarna gick om och om igen på repeat...
http://open.spotify.com/track/3ae3xMPVCRrNxzKmbBWtxb
Vi myser nostalgiskt och är rörande överens om att vi längtar oss bortom den vida oceanen, till landet lång bort, för att åter igen få se denna underbara föreställning. Tänk om man får sitta på Broadway igen om två år och med spänd förväntan se ridån gå upp och sedan tryckas bakåt i stolarna av den höga volymen från den maffiga musiken. Och med henne i huvudrollen, det måste bara bli sagolikt bra:
http://www.youtube.com/watch?v=bnYREceEl9U&feature=related
