Stormens tvättdag
http://open.spotify.com/track/7y6XQE7qEqHkDtOhNdkUQ5
Camilla stormade upp ur sängen, stormade in i badrummet, stormade ut ur badrummet, stormade fram till garderoben och slet i ren frustration ned kläderna från galgarna.
Stormade ned till 1Qs kontor, stormade fram till hans dator, stormskrev ett litet meddelande till sin Växjöprofessor om att hennes skrivuppgift skulle bli sent inlämnad på grund av tekniska internetproblem, avslutade, skrek i falsett att tekniken förstörde hennes liv, välte 1Qs skrivbord, gjorde en dramatisk sorti ut från kontoret med halsduken fladdrande bakom sig och stormade vidare... mot framtiden.
Nja, det kanske inte gick till så här i praktiken, men i teorin absolut.
Själva stormningsidén kommer sig av att Camilla - efter det trevliga kvällsfikat med vån 2 och 3 - diskuterade med sin granne Olle om estetiska personer. Vi kom fram till att det var alldeles för lite dramatik i vardagen, då man stormar in i rum och slänger igen dörrar, gör dramatiska entréer eller får applåder mitt i veckan.
Vi gick ut i köket och åt tårta, även då klockan var mitt i natten, och funderade hur vi skulle kunna åstakomma detta. Hmmm...
Vi måste storma mer! Det är enda sättet. Storma in i köket, storma fram till kaffebryggaren, brygga sig en kopp, storma till köksbordet, sitta och dricka kaffet, och sedan storma ut ur köket igen. Det blir ju lite mer effekt i vardagen då.
Olle lovade att han skulle storma in på labbet imorgon [läs idag] välta en av bänkarna med provrör, som åker i golvet och skrika "Ni förstör mitt liv" och sedan dramatiskt storma ut ur lokalen igen. Jag är lite nyfiken ifall han lyckades genomföra detta.
Camilla lyckades i alla fall tillslut skicka in sin prosatext till Växjö, efter mycket om och men, och hon stormade faktiskt in på 1qs kontor och bad om att få använda datorn.
Men för tillfället råder det stormkaos i hennes huvud. Det bara virvlar runt en massa tankar helt utan logisk struktur, som egentligen borde sitta fastsatta med klädnypor på en mental tvättlina. Sen borde Camilla mattpiska dessa tankar ordentligt både bak och fram, tills de dammar ur sig något vettigt, klurigt, finurligt eller åtminstone något som hör till hennes ämne. Damm damm Madame Bovary....damm damm Mot fyren... hur svårt ska det vara?
Ut med det, damma på!
Låt mig bara få in den förvenade analysen och sen... sen är det v. 44 = höstlov!
Men innan vi tar ut lyckan i förskott, så ska Camilla skriva mer på analysen, äta lite middag med sin typsyster, pladdra lite nyttiga och onyttiga saker, storma... ok, gå hem och fortsätta skriva analys och sedan skicka in skiten... den viktiga texten.
Det man kan fråga sig är hur svårt det kan vara att skriva en analys? Det är väl bara att sätta sig ned och skriva?? Jo, jag vet, jag är bara hopplöst oanalyserande. Helst vill jag gå ut och hoppa och skutta i lövhögarna ute på gården.
Men nu får jag gå igenom min tanketvätt istället, går väl lite si och så med det. Det är på tok för många omaka tankesockor som jag dras med. Inget vill matcha engelsk Woolfsocka med fransk Flaubertstrumpa.
Så, här står man alltså med två högar av omaka par, som inte vill sorteras in i rätt analyslåda.
Jag borde överväga tanken att höststäda tankegarderoben. Slänga sånt jag inte behöver tänka på, mentalspara sådant som jag absolut inte vill vara utan, även om jag kanske inte kommer få någon nytta av det och sedan sortera in de rätta tankarna i olika färgkodade högar. Skolarbete på den mitterna hyllan, växjö till höger, uppsala till vänster.
Kanske inte så dum idé? Det får bli projektet över vecka 44.
Nu måste här fortsättas att skriva analys.
Ursäkta mig, mina damer och herrar, men jag måste storma vidare...
