urklipp

Ok, detta får gärna kommenteras med bra kritiska kommentarer, för jag kräks lite på den själv!!
Men men, here we go....


"Ljud i tystnaden.

En början tar vid,

där något annat slutade.

Första september sömndrucket vaknar till liv,

ser sensommaren krypa till ro.

Med sömngrus kvar i ögonvrån, september skapar lite förstrött

ett eldsprakande hav i naturen, i både brandgult, brunt och rött.

Tänk er att, av sorlet från ett singlande lövregn vara arbetsackompanjerad,

och som bildkonstnär september kröner sin natur med en nymålad himmel, disgråmelerad.

Lekande lätt nordanvindens fläkt flödar fritt över hav och ängar,

och vyssjar ömt ett ”god natt” till augusti och dess månsken,

som snällt ligga nedbäddade i sina sängar.

Gula lövtunna båtar flyter sakta

nedströms för varje åskådare fritt att betrakta.

Spegelblank och grann ligger vattenytan stilla.

En ljuvlig syn, dock flyktig som en synvilla.

Mitten på september kan erbjuda det allra bästa;

äppelkinder och halsduksgarn,

nygräddad äppelpaj och snorkråksbarn.

Människor samlas i stugvärmen på café,

för att där träffa kära vänner över en stor kopp kryddigt te.

I hett badvatten bara ligga stilla,

badskumsdofta vanilj, honung, apelsin, och nöjt

veta att man har flera njutningsfulla timmar kvar att förspilla.

Tända lyktor i fönstret och en puttrande mustig gryta på spisen,

lojt sjunka ned i soffan, ta fram semesterbilder och återminnas den salta havsbrisen.

Sorgset är då sista september med sin färgmagi är förbi.

Höstens vackra tid försvann och lämnade bara kvar sin långsamma elegi.

Avklädda träd avtecknas nattsvart mot sin granitgrå himmel.

Murkna vilsna löv dansar över gräsmattorna i ett sista vindvalsvimmel.

Snarligen är det tid att slumra in i månvarvsdvala.

Man har gjort sitt för året, med den äran förgyllt trettio dagar, och

nu är det slutligen bara epilogen kvar på denna höstsaga.

Ljud som tystnade.

En början tog vid,

där något annat slutade."