urklipp

Hur hittar man till ett café, som ingen vet om och som dessutom inte ens har någon skylt?

Ja, det är inte mitt problem så jag behöver då inte oroa mig för att inte hitta. Jag tänkte bara på den stackars tjej som frågade oss om vägen. Och vem döper egentligen ett café till Orm???

Nåja, till saken - jag har överlevt min första seminariedag för terminen... wöhöj!!!
     Eller överlevt och överlevt, så fruktansvärt jobbigt var det inte, mer än att jag var tvungen att ställa klockan på halv åtta och - för att vara jag - gå upp tidigt. 
     
Dock litade jag tydligen inte riktigt på att min alarmklocka skulle ringa och väcka mig, utan jag vaknade upp flera gånger under natten för att kontrollera att jag verkligen inte försovit mig. Det hade kanske varit ok, om jag bara inte hade behövt vakna nästan varje timme och kontrollera detta: 01.11, 03.11, 05.11 och 06.11, 07.15. 
     Av någon mystisk anledning, lyckades jag dessutom nästan alltid pricka in att vakna precis 11 minuter över. 

Men men....
Nya lärare har jag fått; en troligtvis kanonbra lärare - Anna Williams och en annan "tant" ( 40+) som ska hålla i min C-delkurs här i Uppsala: Litteratursociologi. Hela nio elever är vi på kursen, alla av diverse olika åldersgrupper och bakgrunder och min spontana reaktion är att det här kommer att bli jättebra.
Den som lever - och inte får svininfluensan - får garanterat se.

Sedan eftermiddagen tog vid - och jag försökt mig på konstgreppet att packa en lätt och behändig liten weekendväska ned till Växjö - har jag hunnit med att ta en liten snabbfika - bara på 2,5 timme - på Linné med Emma, en fd littvet. kursare till mig.  Vi hann till och med att planera nästa års midsommarfirande, som då -  enligt planerna - kommer ske uppe i Leksand. Mer klassiskt midsommarfirande än i dalarna får man väl leta efter?   

"De är som samma sida av olika mynt!"
Mina bevingade ord från vårterminen, som nu när vi blickade bakåt och mindes alla roligheter under våren, fick sin "minnenas television"

Denna beskrivning passade - tyckte jag då - alldeles utmärkt in på våra söta kursare under förra terminen; Erik och Erica, som borde varit syskon - och nu när de inte var det - i alla fall borde vara tillsammans. De var ju så lika och såg ut att passa perfekt för varann. 
     Sånt där äktenskapsmakeri ägnade vi oss gärna åt under våra berömda långluncher i Matikum, när vi - hmm mest kanske jag och Matilda då - inte tokspanade på alla intressanta människor i matsalskön. 

Ett annat hett diskussionsämne vi gärna frossade oss i under de där luncherna, var att fantisera ihop olika vidriga scenarium om hur livet skulle tett sig om någon av oss varit tvungna gifta sig med "Gotlänningen". Denna gotlänningen var en helt ofarlig manlig kursare till oss, som tyvärr hade en väldigt gubbaktig attityd och skumt beteende.  
     
Favorittanken som dök upp ett flertal ggr, hämtade stor inspiration ur en av Victoria Benedictssons noveller; där en ung oskuldsfull 1800-tals flicka - i detta fall föll lotten på Matilda - skulle ha blivit tvångsgift med denne gotlänning, utan minsta vetskap om vad som väntade henne på bröllopsnatten... 
 
Ja, stackarn, tänk om han bara visste hur långa stunder vi kunde sitta o skratta åt denna - för oss - horribla tanke. Snällt? kanske inte, men otroligt underhållande...

Nå, nu sitter jag och ska försöka få ordning på min packning... går ju jätte jättebra. 
Dessutom måste jag laga middag! Man kan tyvärr inte bara leva på kaffe, äpplen och morotskaka - dock kan man ju alltid försöka... 

... ååå dumma dumma mat som inte lagar sig själv!
... och dumma dumma packning som inte packar sig själv!
... och dumma dumma 1Q att bli sjuk just nu... :(
... och dumma dumma...

      "Åååh, en banan!!!" :D