Jag vill något mer än att leva småstadsliv...
Uppsala är Sveriges fjärde största stad, men det går inte att komma ifrån att staden har mycket av en småstadsaura över sig. Främlingar man möter känner alltid någon, som känner någon, som känner dig. Jag känner staden, jag har gått på dess gator sedan jag var 12 år. Nu har jag dessutom varit presenterad för Uppsalas studentliv - den mytomspunna världen man tidigare varit avstängd ifrån - i snart två år.
Kan jag inte det här nu? Finns det något som fortfarande lockar med staden? Behöver jag inte miljöombyte, andas främmande luft och insupa en ny miljö? Jag behöver kanske en paus från den här välbekanta världen.
Jag vet inte, jag satt på ett café idag och kände 'doften' från Stockholm, storstadspulsen som lockade. Tänk att göra något helt nytt... Tänk att flytta till Stockholm och bosätta sig i en fyra med två vänner och plugga litteraturvetenskap C vid Södertörns högskola... Tänk att gå ut på en söndagkväll och dansa till Schlager till kl. 05.00, tänk att gå på en balettföreställning på Operan mitt i veckan, att ha caféer i varje gatuhörn, tänk att strosa runt på gatorna vid Hornstull på Söder...
Man borde kanske ha en period i Stockholm bara för att veta hur det känns att bo i en storstad?
Men man kan också bli väldigt ensam i Stockholm... Sant är att de flesta av mina vänner är bosatta i Uppsala. Jag har dessutom ett bra boende med perfekt läge, jag trivs i min rena korriodor och har väldigt trevliga korridorare.
Jag är förälskad i Uppsala, i allt från vår fina domkyrka till min ljuvliga skolväg från Engelska parken genom Universitetsparken till min anrika nationsbyggnad. Jag får passera några av de vackraste byggnaderna i hela staden på min dit - och hemväg.
Är det värt att ta bort allt det där, bara för att jag lite impulsivt längtar efter miljöombyte? Jag ville för ett tag bara resa bort ifrån allt, allt som var jobbigt och tungt. Men nu helt plötsligt kom solen tillbaka, våren började spira i Uppsala och allt kändes plötsligt lite ljuvare, ljummare och lättare.
Igår kände jag en glädje över att jag kanske skulle ta och skriva C-uppsats i Uppsala för Eva Heggestad. Men det var igår och idag är det idag. Idag vaknade en dragning mot Stockholm, för allt lät så lätt, bra och genomtänkt. Nya platser, där man kan få en paus från de senaste två åren och uppleva en renässans i mig själv.
Visst, det kommer gråa vardagar i Stockholm också. Men då har jag i alla fall gjort ett vågat val, tagit mig från en bekväm plats till något helt nytt. För hur kan man överleva en grå november i Uppsala igen? Mina senaste år har gett mig så hemska erfarenheter och jag har mått så dåligt - på grund av allt - under hösten i Uppsala att jag knappt vet hur jag skulle kunna gå genom det igen.
Men är jag inte väldigt impulsiv just nu? Har jag verkligen tänkt igenom om det här är rätt väg att gå? Är jag inte bara rädd och flyr min väg? Liksom låser in det jobbiga i en väska och stänger in det i ett utrymme där jag inte behöver handskas med det? Resa sig upp, gå sin väg och glömma?
Men det är kanske det jag behöver just nu? Elsa förespråkar miljöombytesidén, Gustav tycker jag borde höra mig för huruvida en Södertörnskurs skulle kunna tas in i min examen, Olle anser att jag borde höra mig för hur Södertörn verkar vara men tycker att jag borde stanna kvar i Uppsala. Ellen anser att om det är förändring jag söker så kan jag försöka byta bostad i Uppsala, via någon annan nation. Pappa förespråkar C-uppsats, mamma tolkutbildning. Både tycker dock att Uppsala är bäst om jag ska skriva uppsats.
Det är två bra alternativ jag väljer mellan. Jag borde kanske ta en paus, jag borde kanske stanna kvar och slutföra saker jag påbörjat...
Alan Menken – To The Fair
Just nu står Södertörn som nr 1, men det går att ändra. Jag har redan ändrat min anmälan flera gånger idag och jag har fortfarande en timme till på mig.
Vill få en chans att se den stora världen, det är nog det jag önskar mest.
Och ibland har jag på känn, att om jag bara fick en vän, som förstod så blev det bättre sen...
Alan Menken – Prologue - Beauty And The Beast
Kan jag inte det här nu? Finns det något som fortfarande lockar med staden? Behöver jag inte miljöombyte, andas främmande luft och insupa en ny miljö? Jag behöver kanske en paus från den här välbekanta världen.
Jag vet inte, jag satt på ett café idag och kände 'doften' från Stockholm, storstadspulsen som lockade. Tänk att göra något helt nytt... Tänk att flytta till Stockholm och bosätta sig i en fyra med två vänner och plugga litteraturvetenskap C vid Södertörns högskola... Tänk att gå ut på en söndagkväll och dansa till Schlager till kl. 05.00, tänk att gå på en balettföreställning på Operan mitt i veckan, att ha caféer i varje gatuhörn, tänk att strosa runt på gatorna vid Hornstull på Söder...
Man borde kanske ha en period i Stockholm bara för att veta hur det känns att bo i en storstad?
Men man kan också bli väldigt ensam i Stockholm... Sant är att de flesta av mina vänner är bosatta i Uppsala. Jag har dessutom ett bra boende med perfekt läge, jag trivs i min rena korriodor och har väldigt trevliga korridorare.
Jag är förälskad i Uppsala, i allt från vår fina domkyrka till min ljuvliga skolväg från Engelska parken genom Universitetsparken till min anrika nationsbyggnad. Jag får passera några av de vackraste byggnaderna i hela staden på min dit - och hemväg.
Är det värt att ta bort allt det där, bara för att jag lite impulsivt längtar efter miljöombyte? Jag ville för ett tag bara resa bort ifrån allt, allt som var jobbigt och tungt. Men nu helt plötsligt kom solen tillbaka, våren började spira i Uppsala och allt kändes plötsligt lite ljuvare, ljummare och lättare.
Igår kände jag en glädje över att jag kanske skulle ta och skriva C-uppsats i Uppsala för Eva Heggestad. Men det var igår och idag är det idag. Idag vaknade en dragning mot Stockholm, för allt lät så lätt, bra och genomtänkt. Nya platser, där man kan få en paus från de senaste två åren och uppleva en renässans i mig själv.
Visst, det kommer gråa vardagar i Stockholm också. Men då har jag i alla fall gjort ett vågat val, tagit mig från en bekväm plats till något helt nytt. För hur kan man överleva en grå november i Uppsala igen? Mina senaste år har gett mig så hemska erfarenheter och jag har mått så dåligt - på grund av allt - under hösten i Uppsala att jag knappt vet hur jag skulle kunna gå genom det igen.
Men är jag inte väldigt impulsiv just nu? Har jag verkligen tänkt igenom om det här är rätt väg att gå? Är jag inte bara rädd och flyr min väg? Liksom låser in det jobbiga i en väska och stänger in det i ett utrymme där jag inte behöver handskas med det? Resa sig upp, gå sin väg och glömma?
Men det är kanske det jag behöver just nu? Elsa förespråkar miljöombytesidén, Gustav tycker jag borde höra mig för huruvida en Södertörnskurs skulle kunna tas in i min examen, Olle anser att jag borde höra mig för hur Södertörn verkar vara men tycker att jag borde stanna kvar i Uppsala. Ellen anser att om det är förändring jag söker så kan jag försöka byta bostad i Uppsala, via någon annan nation. Pappa förespråkar C-uppsats, mamma tolkutbildning. Både tycker dock att Uppsala är bäst om jag ska skriva uppsats.
Det är två bra alternativ jag väljer mellan. Jag borde kanske ta en paus, jag borde kanske stanna kvar och slutföra saker jag påbörjat...
Alan Menken – To The Fair
Just nu står Södertörn som nr 1, men det går att ändra. Jag har redan ändrat min anmälan flera gånger idag och jag har fortfarande en timme till på mig.
Vill få en chans att se den stora världen, det är nog det jag önskar mest.
Och ibland har jag på känn, att om jag bara fick en vän, som förstod så blev det bättre sen...
Alan Menken – Prologue - Beauty And The Beast
Kommentarer
Postat av: Matilda
Jag tänker också fortfarande. Lite grann i alla fall. Men att det är fint väder i Uppsala precis just nu säger inte mycket om hur det blir i höst. Tyvärr. Förstår att du velar. Men du kan ju fortfarande flytta om alternativen flera ggr, i flera veckor till. Så ta det lugnt nu och försök landa i tanken på hur olika beslut kan tänkas bli. Det ska jag göra - även om jag känner mig ngt mer säker på min sak än vad du nog gör just nu. KRAM
Trackback
