Och vips så var det vår
Måndag och Ledig Dag!!! Det är otroligt vad mycket av ens perspektiv, som kan förändras bara genom att man börjar jobba. Bara en sådan sak att jag kan börja uppskatta ledigheten igen.
Igår jobbade jag hela söndagen fram till kl. 20.00, men denna gång var vi fakiskt 4 st och inte bara 2 som i fredags, så det kändes väldigt mycket bättre. Plus att man får lite tid att lära känna de andra tjejerna bättre så att arbetet flyter på bättre. Jag kände mig betydligt mer nöjd med dagen än i fredags, kort och gott. Plus att jag hann med min buss som gick lite över åtta så jag kan inte klaga.
Idag vaknar jag vid nio, fast att jag är ledig, det har nog inte hänt någon gång tidigare under den här våren. Får sms av Clara. Halvt om halvt vaken svarar jag, men sedan snosar jag till kvart i tio och sen går jag upp och gör mig redo - solglasögon på - för att gå ned och sätta mig på bryggan och plugga i solskenet.
Det går bra mellan 10.30 - 14.00 - sedan blir jag otroligt rastlös. Jag går hem och tänker mig att lunch är en bra grej. Smörgås och banan kan säkerligen räknas in som lunch? Går upp till nationen. Ser Petter och Stina gå från nationen. Jag stannar, blir kall i magen och hinner tänka " Stockholm måste det bli!" innan jag springer in och upp till tryggheten bakom min köksdörr.
Sedan ringer syster och vi bestämmer en lattedejt på ett - för oss - outforskat café vid UKK. Mysiga dynor och bra spaningsmöjligheter, men njae på kaffet. Det kunde ha blivit vårt nya hängcafé, kunde ha varit en Central Park-hit... men icke. Vårt sökande får gå vidare. Anyhow, vi uppdaterar oss på vad som händer i respektive känsloliv - fika med john eller inte? fika med thomas eller inte? Jag är verkligen inte available i huvudet, även om jag är det på papper, så det får nog bli ett artigt "inte nu kanske senare" -thingy... Ska Lina dejta Johans son? eller Björn Gustavsson...? och hur ska det gå med renoveringen? Ska Millis flytta till Sthlm? Ska vi börja hänga på UKK vid deras vackra panoramafönster?
Många frågor, så lite tid...
Sedan blev det en chaiteträff med Johanna, som är så nyhemkommen från Israel som man kan vara, så här i askmolnstider. Tankeutredning. Känsloanalys - Johanna är en mycket bra och vettig person att analysera med. En av många slutsatser - man har rätt att vara arg, för man känner precis det man känner. "Du är ju hjärtekrossad men du har i alla fall kommit en bit på väg i ditt sorgeprocessande, vilket är bra!" "Du har inte tänkt på att skaffa gymkort och börja kickboxas?"
Mycket skönt att prata av sig och ilskan smälter liksom undan litegrann, vilket är otroligt skönt. Det är väldigt jobbigt att gå runt och känna sig arg och ilsken. Inte produktivt alls. [Tur att man kan få en bra tankepaus på arbetet, och dessutom få betalt för att inte tänka...] Johanna tycker dessutom att Stockholm låter som en bra idé. "Det är inte som att du ska flytta dit för all framtid, men ett halvår - typ 3,5 månad på annan ort är kanske precis vad du behöver. Du kan hyra ut ditt rum i andra hand. Och om man är fokuserad på att göra det mesta möjliga av sin situation i sthlm, eftersom man stannar där en kortare period, så blir det kanske inte så mycket grå vardag där?" Det låter hoppfullt i alla fall!
Sedan blir det en liten påse ostbågar på Hemköp och vi promenerar glada i hågen upp till Ackademiska Sjukhuset, där man inte sysslar med ackademiska kvartar. Blod blod blod. Efteråt - Johanna uppåt, Camilla aningens uppskakad - promenerar vi vidare mot Uplands och äter middag med Daniel och Adam. Övriga i middagssällskapet börjar planera sin Rebusrally-tur som ska ske på lördag. Jag är lite... lite besviken för att jag inte kan vara med, men... ska man jobba så ska man. Och jag borde egentligen inte vara med där heller. Så mycket som kan gå fel.
Nu när jag summerar dagen känns den väldigt bra ändå. Jag börjar uppskatta att jag faktiskt pluggar, att jag kan styra min dag och sitta utomhus i solen och läsa Bourdeius fältteorier och tycka att det är intressant. Att jag kan få umgås med mina vänner väldigt spontant, umgås lite här och lite där.
Solen har strålat hela dagen, vilket hjälper något oerhört för att ge mitt humör ett lyft uppåt.
Sedan ska jag bara ta mig igenom den här ilskan och den här förvirringen inför var någonstans jag ska plugga i höst. Sedan kan det kanske bli en bra resterande vår.
Snart kanske man kan få lägga vissa saker till handlingarna, stoppa i "tänkt färdigt"-lådan, knyta ihop säcken och gå vidare.
Det kanske finns hopp om livet. Man kan alltid hoppas i alla fall...
Queen – Who Wants To Live Forever
Igår jobbade jag hela söndagen fram till kl. 20.00, men denna gång var vi fakiskt 4 st och inte bara 2 som i fredags, så det kändes väldigt mycket bättre. Plus att man får lite tid att lära känna de andra tjejerna bättre så att arbetet flyter på bättre. Jag kände mig betydligt mer nöjd med dagen än i fredags, kort och gott. Plus att jag hann med min buss som gick lite över åtta så jag kan inte klaga.
Idag vaknar jag vid nio, fast att jag är ledig, det har nog inte hänt någon gång tidigare under den här våren. Får sms av Clara. Halvt om halvt vaken svarar jag, men sedan snosar jag till kvart i tio och sen går jag upp och gör mig redo - solglasögon på - för att gå ned och sätta mig på bryggan och plugga i solskenet.
Det går bra mellan 10.30 - 14.00 - sedan blir jag otroligt rastlös. Jag går hem och tänker mig att lunch är en bra grej. Smörgås och banan kan säkerligen räknas in som lunch? Går upp till nationen. Ser Petter och Stina gå från nationen. Jag stannar, blir kall i magen och hinner tänka " Stockholm måste det bli!" innan jag springer in och upp till tryggheten bakom min köksdörr.
Sedan ringer syster och vi bestämmer en lattedejt på ett - för oss - outforskat café vid UKK. Mysiga dynor och bra spaningsmöjligheter, men njae på kaffet. Det kunde ha blivit vårt nya hängcafé, kunde ha varit en Central Park-hit... men icke. Vårt sökande får gå vidare. Anyhow, vi uppdaterar oss på vad som händer i respektive känsloliv - fika med john eller inte? fika med thomas eller inte? Jag är verkligen inte available i huvudet, även om jag är det på papper, så det får nog bli ett artigt "inte nu kanske senare" -thingy... Ska Lina dejta Johans son? eller Björn Gustavsson...? och hur ska det gå med renoveringen? Ska Millis flytta till Sthlm? Ska vi börja hänga på UKK vid deras vackra panoramafönster?
Många frågor, så lite tid...
Sedan blev det en chaiteträff med Johanna, som är så nyhemkommen från Israel som man kan vara, så här i askmolnstider. Tankeutredning. Känsloanalys - Johanna är en mycket bra och vettig person att analysera med. En av många slutsatser - man har rätt att vara arg, för man känner precis det man känner. "Du är ju hjärtekrossad men du har i alla fall kommit en bit på väg i ditt sorgeprocessande, vilket är bra!" "Du har inte tänkt på att skaffa gymkort och börja kickboxas?"
Mycket skönt att prata av sig och ilskan smälter liksom undan litegrann, vilket är otroligt skönt. Det är väldigt jobbigt att gå runt och känna sig arg och ilsken. Inte produktivt alls. [Tur att man kan få en bra tankepaus på arbetet, och dessutom få betalt för att inte tänka...] Johanna tycker dessutom att Stockholm låter som en bra idé. "Det är inte som att du ska flytta dit för all framtid, men ett halvår - typ 3,5 månad på annan ort är kanske precis vad du behöver. Du kan hyra ut ditt rum i andra hand. Och om man är fokuserad på att göra det mesta möjliga av sin situation i sthlm, eftersom man stannar där en kortare period, så blir det kanske inte så mycket grå vardag där?" Det låter hoppfullt i alla fall!
Sedan blir det en liten påse ostbågar på Hemköp och vi promenerar glada i hågen upp till Ackademiska Sjukhuset, där man inte sysslar med ackademiska kvartar. Blod blod blod. Efteråt - Johanna uppåt, Camilla aningens uppskakad - promenerar vi vidare mot Uplands och äter middag med Daniel och Adam. Övriga i middagssällskapet börjar planera sin Rebusrally-tur som ska ske på lördag. Jag är lite... lite besviken för att jag inte kan vara med, men... ska man jobba så ska man. Och jag borde egentligen inte vara med där heller. Så mycket som kan gå fel.
Nu när jag summerar dagen känns den väldigt bra ändå. Jag börjar uppskatta att jag faktiskt pluggar, att jag kan styra min dag och sitta utomhus i solen och läsa Bourdeius fältteorier och tycka att det är intressant. Att jag kan få umgås med mina vänner väldigt spontant, umgås lite här och lite där.
Solen har strålat hela dagen, vilket hjälper något oerhört för att ge mitt humör ett lyft uppåt.
Sedan ska jag bara ta mig igenom den här ilskan och den här förvirringen inför var någonstans jag ska plugga i höst. Sedan kan det kanske bli en bra resterande vår.
Snart kanske man kan få lägga vissa saker till handlingarna, stoppa i "tänkt färdigt"-lådan, knyta ihop säcken och gå vidare.
Det kanske finns hopp om livet. Man kan alltid hoppas i alla fall...
Queen – Who Wants To Live Forever
Kommentarer
Postat av: Matilda
Det måste vara det mest hoppfulla inlägget från fröken sedan allt gick åt helvete, kort sagt. I like it! :)
Trackback
