urklipp

Slutar jobbet vid 16.00. Äter räk - och fetaostsallad på bryggan i solen med Johanna. Vi hittar ett underbart litet café där man säljer riktig italiensk glass, hur underbart är inte detta?

Sedan börjar klockan närma sig huvudpunkten på kvällen: Den lilla svarta festen hemma hos Vera. Som temat utlovar är dresscoden den lilla svarta, och jag kan äntligen få inviga mitt lilla ljuvliga nya inköp.

Det är rock, det är vodka, det är svart, det är fest.
 
Jag har nog underskattat dragningskraften som en svart liten klänning kan åstadkomma. Alla har sin egen bild som de associerar med just det speciella klädesplagget och om man själv då råkar gå klädd just så... låt säga att det hjälper initiativen på traven.

Mingla, dansa, dricka, skratta... och där är han, killen som jag spanade in på Veras inflyttningsfest men som försvann iväg på tok för tidigt den kvällen. 

Christipher, 25 och helt fantastiskt trevlig. 
 
Tiden har en tendens att springa ifrån en när man har roligt. Vi bryter upp runt ett snåret och då ska festen skingras åt tre håll - snerikes, skeppet eller uplands.

Jag tappar bort de flesta och hittar Anna, som tar med mig till Uplands. Smått salongiga glider vi in i trädgården och börjar speja - hon letar efter sin brorsa och jag letar efter... låt säga intressant folk.

Finner Putte, Pingsi, Linus och Lisa vid ett bord. Fnittrar och försöker förklara vad jag gjort ikväll. Tror att de uppfattar att jag haft roligt i alla fall. 

Anna haffar tag i mig och drar med mig ut genom grindarna igen, nu med siktet inställt mot snerikes. Dock hinner vi inte särskilt långt, eftersom de flesta danssugna bestämt sig för att ta en shot på Uplands först. Tja, jag är inte den som är den - There and back again...

Och där är Christopher igen, this might be interesting. Och som väntat förs vi ihop eller mera vi väljer varandras sällskap. Han ger mig för första gången en komplimang om min klänning, tycker att den är snygg och att den passar mig. Nå dåså... nu kör.

Intressant ibland hur killar med fast lön raggar, de vill alltid vara generösa och bjuda. Jag borde egentligen inte dricka mer, men det är väl oartigt att tacka nej ;P Jag får inte en, utan två öl och på något vis är jag omringad av fyra killar som pratar i mun på varandra i ett försök att vara den mest intressanta.

Där glider Putte förbi och kommer fram och hälsar. Som genom ett trollslag upplöses gruppen omkring mig och jag står där med Putte, som tycker jag borde gå och sätta mig hos honom och hans bord. "Nu har jag precis kört pojkvänstricket på de där grabbarna. Fyra kavaljerer som försöker få in en stöt, men kommer då en kille som de tror är hennes pojkvän så försvinner de alltid hahaha. "

Dessvärre tror jag att han har rätt i sin teori om deras teori - eller kan man uttrycka det så?

Tråkigt, jag ville umgås mera...  

Men tur att Marcus finns, han samlar ihop det där lilla gänget igen och går och letar upp mig. Cristopher: "Jag trodde nästan att du hade tagit ölen och dragit någon annanstans, i sånt fall hade du varit jäkligt skicklig..." Men så var ju inte fallet, jag är inte såå beräknande - jag vet nog att jag kan vara det om jag vill. Men nu vill jag umgås.

Och sedan pratar vi, pratar och pratar och pratar. Uplands stänger och vi sätter oss ute på min trappa och fortsätter att prata.

Sedan kommer Arash och tycker att nu borde Chris och jag gå och ligga med varandra. Det blir lite av en stämningsdödare. Så vad som än skulle blivit av, blir inte av.

Med en kram skiljs vi åt, en sista blick, en sista kommentar, blickarna som möts igen när vi båda vänder oss om efter den andra... och sedan går vi var och en hem till sitt.