Vad ska jag säga?
Torsdagkväll. Vin och pratstund med PC.
Fredagsplan: Trerätterslunch på Evys restaurang och sedan relaxavdelning på Fyrishov med mamma och syster.
Mamma fick chansen att hälsa på Johan lite kort och efteråt var hennes reaktion inte den bästa. Mera exakt; Hon hoppades innerst inne att detta inte skulle visa sig vara någon jag ville satsa på att ha ett seriöst förhållande med. Han var - kort och gott - inte den hon tänkt sig åt mig; inte någon med den självsäkra, trygga och passande framtidsanda som hon hoppades att jag skulle presentera. Någon som passade mig och mina planer och drömmar. Helt enkelt den hyvens kille som jag skulle kunna visa upp för släkten, stolt plasera vid min arm och visa att denna kille är precis allt jag det bästa jag kunnat önska mig och är den rätta för mig.
Inte för att hon direkt någonsin varit nöjd med mina val av förhållande...
Lugn, bara lugn mamma, som jag sa; Jag är inte kär och han är inte min pojkvän och han är inte mitt val av min framtida man.
Så varför släppar jag då in honom?
...
För att han är otroligt snäll och fin, och har ett stort omtänksamt hjärta.
Och det är inte nog?
Nej, tydligen inte för omgivningen, men för mig?
Ibland tror jag att det kan vara det.
Då jag kryper ihop i hans famn och jag får höra hur fantastiskt fin han tycker att jag är.
Då jag vill krama om honom och tala om hur fin jag tycker att han är.
Då jag får känslan av att vilja ta hand om honom och försöka göra honom glad.
Då han är mysig och ler, lyser upp de småsorgsna vackra bruna ögonen bara för att jag ler mot honom.
Då jag får honom att må bra.
Då han faktiskt vill göra allt för att få mig att må bra.
Men så kommer känslan.
Då jag hoppas på att de rätta dagarna ska komma.
Då jag hoppas att någon ska knacka på min dörr.
Då jag reagerar när någon säger ett särskilt namn.
Då jag varje dag ägnar honom en tanke.
Då jag mest av allt önskar att det var hans blåa ögon jag fick se.
Då så många orsaker och försök ändå inte verkar kunna få mig på andra tankar.
Då jag vet att jag fortfarande vill ha, men av så många anledningar inte kan få.
Då jag inser att jag nog faktiskt älskar den människan.
Glee Cast – No Air (Glee Cast Version)
I walk, I ran, I jump, I flew
Right off the ground to float to you
With no gravity to hold me down for real.
But somehow I'm still alive inside
You took my breath but I survived
I don't know how but I don't even care.
Glee Cast – Defying Gravity (Glee Cast Version)
"I'm through accepting limits
'cause someone says they're so.
Some things I cannot change
But till I try, I'll never know!
Too long I've been afraid of
Losing love I guess I've lost."
