Känslan när fel är så rätt
Jag vet inte riktigt. Jag ville pröva min nya frihet litegrann. Vara ung och dum och allt sånt där som jag tydligen ska göra nu när jag är ung och har chansen. Eftersom jag uppenbarligen inte kan få det jag vill ha, får jag väl testa något annat helt enkelt...
Hur kommer det sig då att jag plötsligt träffar en person som vill mysa och gosa och som säger sig tycka otroligt mycket om mig? Någon som bara vill mitt bästa... Och så är jag inte kär. Jag är... jag vet inte. Visst, jag trivs väl, det är mysigt ibland. Men jag saknar den där rätta känslan. Den där känslan som infinner sig när man hittat rätt, när allting stämmer.
Ibland får man chansen att uppleva den känslan igen. Det är då man inser vad man egentligen har letat och sökt efter under all den tid som den varit borta. Känslan som infinner sig när fel är så rätt.
"Ibland kan det vara skönt att inte vara den som älskar mest"
Kloka vänner med kloka råd. Jag är lite trött på att ständigt vara den som får hjärtat i kläm. Det här kanske är det jag behöver, men som jag inte vet om att jag vill ha?
Men är det rättvist mot den andra personen att ge sig in i något utan att vara beredd att på riktigt släppa in den?
Jag vill inte gosa. Jag vill inte kela. Jag vill ibland bara helst bli lämnad ifred. Tydligen har jag förändrats en aning från förr, jag är inte lika villig och mysig och gosig som förr. Eller beror det på något annat...?
Jag har trots allt försökt att träffa andra; jag har dejtat, fikat, legat, flirtat och ansträngt mig till höger och vänster. Men det stämmer inte. Den där känslan jag söker efter har aldrig infunnit sig.
Och nu har jag trasslat in mig i något - jag vill inte sätta någon etikett på det, jag är livrädd för att sätta in det i något slags förhållandefack - och jag har säkerligen hittat något som är rätt, men det känns så fel. Eller fel är ett så drastiskt ord. Det känns helt enkelt inte helt rätt än. Det känns ok, men inte rätt. Det är behagligt men når ändå inte helt fram.
Ska man då dra ut på det hela och hoppas att känslan successivt kommer att infinna sig eller ska man kapa och leta vidare och hoppas på att det kommer nya möjligheter?
Det är faktiskt en verkligt fin kille jag träffat med hjärtat på det rätta stället.
Varför är då mitt hjärta blint och inte inser vad som faktiskt finns tillhands framför ögonen på mig?
