Promenad i snöfall

                

Väldigt trevlig lördagkväll! Lite uppsatsskriverier och sedan dra till Uplands och se efter hur långt de kommit i sin gasquetidsplan.

Jag och Baby matchade som hand i handske i våra klänningar och medan vi väntade på att sittningen skulle ta slut strosade vi ned till svantes och drack vin.

Sedan fick vi hela VGs manskör att sjunga en sång dedikerad till oss i stoplen med en tänd kandelaber vid våra fötter. Inte varje dag sånt händer... Men jag gillart!

Sedan fann vi oskar o patrik och slog följe med dem. Jag hakade på jacobs kk-kort och sedan bar det av till smålands.

Oj oj oj vilken kväll....

Kanske lite jobbigt att alla jag känner går vid halv två och jag blir själv på smålands. Men då får man ju en möjlighet att träffa nya människor, så jag får helt enkelt bli mitt mest sociala jag och charma in mig hos några nya bekantskaper.

Jag dansar med baby och patrik och jacob, äter chokladpraliner och snubblar på kalashalt golv och ramlar rakt in i armarna på min framtida man - not - men det var väldigt trevlig konversation i början. Det måste ju vara ödet enligt honom, han som började på K och jag på C, precis som alla andra par gjorde i hans släkt. Men ja... det kan bli lite jobbigt när han aldrig riktigt ville lämna mig i fred. 

Speciellt när jag hitttade denna fantastiska man med dreads, som var helt sjukt bra på att dansa.... Och hur jag än försökte kom jag lixom inte undan K-mannen. Han ville mest bara dra mig bort från dansgolvet, men nope... den gubben gick inte. Tillslut tog jag saken i egna händer och rymde och dansade med dreadskillen istället. Mmmm.... nöjd som en katt. så jäkla skön snubbe och vilken rytm han hade i kroppen... Jag hade spanat in honom redan på Uplands och nu var han där...

Men sen blev det rätt besvärligt.

Kelly Clarkson – Beautiful Disaster - Live

Sedan dyker de upp och så står jag där och dras åt tre hålll... och alla tre är för snygga för sitt eget bästa.

But he’s so beautiful
Such a beautiful disaster

Vissa saker ändras visst aldrig.

Men en försvinner och två blir kvar. Två kalasfina män. Dreadskillen på dansgolvet och smålands i baren....

Men jag bestämmer mig faktiskt för att gå hem själv vid fyrasnåret. Mörkt och kallt, en vinterpromenad i lyktsken. En promenad i snöfall.

He’s beautiful, so beautiful

Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig... och jag är inte ett dugg besviken ;P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0