När man minst av allt anar
Jag har försökt grunna på varför det nästan aldrig slår fel, att när man minst av allt anar det brukar det mest oväntade hända.
När jag är besviken över att smålands bara gör helt dumma saker och inte hör av sig, då dyker det upp någon annan mitt i natten och jag glömmer allt vad resten är.
När jag tänker att jag ska lägga ned hela smålands kk-konceptet, då helt plötsligt är det mys och gos och värme från honom igen.
När jag förlorar alla nummer i min telefon och jag är lite [läs: oerhört] bitter över att alla mina uppsalakontakter är borta. Jag står med ett tomt blad och försöker se det positivt, som att det nu kommit ett läge som tvingar mig att vända blad, vems nummer får jag tillbaka först av alla?
När jag tror att alla kort är lagda, hör Karlbergspojken av sig igen och tycker att det vore trevligt att fortsätta hålla kontakten. Tycke för våldsex, härskartekniker, manipulerande men med en otrolig självironi och humor - alltså den grabben är så otroligt intressant och jag är oerhört lockad.
När jag någonstans svagt börjar överväga tanken att smålands nog - antagligen inte - vore ett ganska bra kort att satsa på, varför ska han då börja göra så fel saker och jag bli så grymt besviken... Och samtidigt är jag så väl medveten om att det är så reglerna är uppförda. Men jäklar vad kall och opåverkad jag kan vara när det krävs alltså och inte med en min avslöja vad jag faktiskt tänker utan bara verka så jäkla sval och cool. Sjukt stolt.
När jag inte riktigt gillar tanken att jag nog faktiskt börjar tycka om smålands mer än vad jag vill, för det är inte så planen ska vara, och jag anar hur dåligt allt kommer att sluta och ändå fortsätter jag att träffa honom...
Och när jag befinner mig i min mest bittra och ledsna fas och försöker banka vett i huvudet att han är fel på alla sätt, så får jag en påminnelse mitt i natten:
"Länge sen det var tisdag, men nu är det tisdag igen!"
Jag upphör aldrig att förvånas...
När jag är besviken över att smålands bara gör helt dumma saker och inte hör av sig, då dyker det upp någon annan mitt i natten och jag glömmer allt vad resten är.
När jag tänker att jag ska lägga ned hela smålands kk-konceptet, då helt plötsligt är det mys och gos och värme från honom igen.
När jag förlorar alla nummer i min telefon och jag är lite [läs: oerhört] bitter över att alla mina uppsalakontakter är borta. Jag står med ett tomt blad och försöker se det positivt, som att det nu kommit ett läge som tvingar mig att vända blad, vems nummer får jag tillbaka först av alla?
När jag tror att alla kort är lagda, hör Karlbergspojken av sig igen och tycker att det vore trevligt att fortsätta hålla kontakten. Tycke för våldsex, härskartekniker, manipulerande men med en otrolig självironi och humor - alltså den grabben är så otroligt intressant och jag är oerhört lockad.
När jag någonstans svagt börjar överväga tanken att smålands nog - antagligen inte - vore ett ganska bra kort att satsa på, varför ska han då börja göra så fel saker och jag bli så grymt besviken... Och samtidigt är jag så väl medveten om att det är så reglerna är uppförda. Men jäklar vad kall och opåverkad jag kan vara när det krävs alltså och inte med en min avslöja vad jag faktiskt tänker utan bara verka så jäkla sval och cool. Sjukt stolt.
När jag inte riktigt gillar tanken att jag nog faktiskt börjar tycka om smålands mer än vad jag vill, för det är inte så planen ska vara, och jag anar hur dåligt allt kommer att sluta och ändå fortsätter jag att träffa honom...
Och när jag befinner mig i min mest bittra och ledsna fas och försöker banka vett i huvudet att han är fel på alla sätt, så får jag en påminnelse mitt i natten:
"Länge sen det var tisdag, men nu är det tisdag igen!"
Jag upphör aldrig att förvånas...
Kommentarer
Trackback
