Bleeding love
The Baseballs – Bleeding Love
Reccepubrunda...
Åt kanelbullar med Evy, som sedan övertalade mig att följa med. Det lät som en god plan.
Men vem tror ni bestämde sig för att följa med? Petter... Det stör min koncentration. Han ska inte vara med.
Men jag kan inte hjälpa det. Jag inser att jag tycker så sjukt mycket om honom, han kan vara det allra bästa som finns...
Tvåbarnspappa... jo jag vet... Upptagen...jo jag vet..
Men han är så himla fin... Underbara fina människa <3
Blickar under kvällen, jag kan inte låta bli. Fick tillslut en kram, fick flera kramar - och det värmer, guud det värmer... och jag kan inte låta bli, jag låter ilskan sjunka undan och bara känner att jag trivs så otroligt bra med att umgås med honom.
Han tycker att vi kan ta en fika på café Linné snart, jo, jag vet att jag inte kan säga nej till det. Jag vill inte säga nej till det heller. Hur länge ska det gå innan jag slutar tycka honom?
Han har två barn, barnen kommer alltid att komma först. Men... Det finns väl kanske inga giltiga och bra skäl men...
Eller jo, det finns det. För mig finns det ett väldigt bra skäl till varför men det alternativet är väl struket och då får jag försöka glömma det. Men det är svårt, speciellt när jag ser honom, träffar honom, pratar med honom...
Hur kan man vara arg på någon, som man tycker så himla mycket om?
But I don't care what they say, I'm in love with you
They try to pull me away but they don't know the truth
My heart's crippled by the vein that I keep on closing
You cut me open
and I keep bleeding, I keep keep bleeding love
Keep bleeding, keep keep bleeding love
Keep bleeding, keep keep bleeding love.
You cut me open
Och sen... vem är det som knackar på min dörr mitt i natten och frågar om han får komma in?
---
Vem vet om det var klokt agerat.. Men till mitt försvar kan jag bara säga att jag inte kunde ha agerat annorlunda. Jag skulle göra likadant igen. För jag insåg hur mycket jag saknat att prata med honom, att umgås med honom, att ha honom nära igen. Han insåg att han saknar mig och att det fortfarande finns mycket som är ouppklarat mellan oss. Vad förnuftet vill och vad känslorna känner är två skilda saker.
Det känns bara väldigt bra att få reda på saker, att få svart på vitt att jag inte bara läst in undermeningar utan att de faktiskt har funnits där; telefonsamtalet, namnskylten, kontraktet, blickarna, kramarna...
Förvirring, jag förstår det och tyvärr finns det inte mycket jag kan göra något åt saken. Bara ge utrymme och låta honom få tid att vara själv och tänka. Jag tror att vi kan bli vänner, riktigt goda vänner eftersom vi tycker om varandra och fungerar så bra tillsammans som vi faktiskt gör.
[Om ett tag, om tio år när jag är tvåbarnsmor och nyskild och vi möts upp på en parkeringsplats, totalt oväntat... Men som sagt, vi ska inte planera ;P]
Ja usch verkligen inte planera, varför vill du planera in att du ska skilja dig och få två barn med någon annan först innan det kan bli ni. Tänk vad sårad du kommer att vara efter det. Nej uscha mig väl, ska det bli får det baske mig bli ni nu, annars får det va tycker jag. INte planera att du ska bli tillsammans med nån annan å sen skilja dig för att få Petter. Jag menar stackars din framtida man som du tänker skilja dig ifrån och stackars dig som inte kan se på framtiden utan Petter! Nej ryck upp dig gumman, och försök förstå hur många fantastiskt män det finns i världen, det är bara att välja och vraka.
Och sist men inte minst vill jag att du ser på mig som ett föregående exempel, man kan komma över dem och förbi dem och bli otroligt mycket lyckligare efteråt med en annan!! SÅ DET SÅ!
Se inte kommentaren som en utskällning fina du, det är mer ett ryck i örat för att du inte ringer så jag kan råda dig där istället! Älskar dig kort och söt!! Pussar kort och söt
Camilla. Min underbara, vackra, fina Camilla. Det är så lätt att glömma och förlåta och jag vill verkligen inte vara den som kommer här och förstör det hela, men ändå. Att barnen alltid kommer att komma först är en sak och att sedan anpassa sig efter det. Men det här med att en viss annan person plötsligt också finns med i bilden, det är lite värre med det. Men jag förstår. Åh, vad jag förstår. Jobbade med Stefan idag och han retas och flörtas och ler och ögonen glittrar och alla mina gränser bara smälter, trots att jag vet så jävla väl att karlhelvetet inte är det minsta värd det. Kärlek... Det är ett jävla otyg. Puss på dig! <3
