urklipp

    

Virus i datorn. Kan jag även ha fått virus i halsen? Nacken är stel och kroppen skakar och vill helst hålla sig stillastående. Nej, jag har inte tid att vara sjuk. Jag orkar inte var sjuk.

Dessutom vill jag ha möjligheten att välja om jag ska pallra mig ut på lördagkvällen eller om jag ska vara hemma. Klokast vore nog om jag stannade hemma, men jag vill i alla fall vara frisk nog att kunna tänka att det finns en plan B, att det finns andra möjligheter likt de som med jämna mellanrum dyker upp i mitt huvud.
 
Skrev på mitt nya kontrakt för mitt rum igår, då var det äntligen gjort. Drog med mig Ellen - min nya korridorare o halvt om halvt vapendragare - som förkläde, som i och för sig oxå skulle teckna om sitt kontrakt, vilket bara förenklade hela situationen.  

Så ses vi då första gången efter onsdagen, det gick bra... Jag gillar idén om att vi låtsas som ingenting, det hjälper tankarna att föras in på rätt spår igen. Eller? Det vore vettigast om min fantasi kunde sluta fara iväg och komma hemdragandes med detaljerade drömmar, som är lite för frestande för att kunna motstå.

Jag borde hellre fokusera på att jag har en kaffe-förfrågan: "Har du ngn...? - Nej! *lång paus medan informationen sakta tas in och bearbetas. Personen ifråga skiner sedan upp i en aha-upplevelse* "Vill du ta en kaffe ngn gång?" [Nej, absolut inte, jag är inte ett dugg attraherad] Men det känns lite elakt att säga så rent ut. Tur att han var tillräckligt full för att kunna dribblas bort.

Sedan råkar vi ha en annan person, en brittisk pojke... som tycker att det vore trevlig om jag visade honom runt i Uppsala någon gång, som tycker det vore trevligt att träffa mig ganska snart...  Fuck [eller det kanske inte är det bästa ordet att använda i en engelsk konversation(?)]

Han verkar vara jätte trevlig, är väldigt söt och charmig. Men jag har inte intresset riktat åt det hållet, det dras till någon helt annan. Och visst, jag skulle kanske kunna rebounda och njuta av uppmärksamheten. Men det känns fel. Om han nu är så bra - som alla andra tycker och påstår att han är - så vill jag inte involvera mig i något, som kan såra mig eller honom. Jag vill inte ha någon annan just nu, och så länge jag känner så, tänker jag inte ge mig in i något.

http://www.youtube.com/watch?v=ENLTQE8nQng

Jag kan inte hjälpa det, efter onsdagen kom det upp så mycket som jag försökt förtränga. Jag känner mig eftertraktad och saknad av den person, som jag saknar mest av alla. Det väcktes hopp, hopp som förmodligen - för allas skull? - aldrig borde ha fått någon ny chans att komma tillbaka. [Eller? Jag känner att jag mår bättre, jag är inte lika ledsen som innan och det måste väl vara ett positivt steg för mig?] Gjort är gjort och jag vill inte ändra på det för allt i världen. 

Visst, det kan kännas ruttet ibland. Han gick väl tillbaka till henne, låtsades som ingenting hänt. Hon vet förmodligen inget utan går i godan ro och är förälskad. Min hederskodex säger att det var fel, dock känner jag att jag mådde mycket bättre av det... Jag fick bekräftat att jag fortfarande är omtyckt och saknad, att det inte var mitt fel att det tog slut. 

Tankarna vandrar iväg, jag vill inte riktigt hindra dem heller. Jag vill gå ned och ta en kaffe med honom, jag tror inte att han skulle ha något emot det. 

Jag vill dansa en dans med honom på lördagkväll, likt den vid nyår till just den sången, som hitills har bringat fram tårar hos mig, men som inte gör det längre.

                           Bon Jovi – Bed Of Roses