urklipp

Idag trodde jag att jag hade åkt dit igen, men jag vet nu - alltför väl - hur man ska göra för att kurera sig, jag slipper nog denna gång. Tranbärsjuice och citronvatten, the best way to go.

[Fick en liten pekfingerförmaning av min lilla söta väninna uppe i Leksand. Nej, jag hoppas kanske inte på att vara nyskild tvåbarnsmamma om tio år, det var egentligen bara ett internt skämt oss emellan... ]

Trodde att jag skulle vara arg och ledsen, men jag har inte blivit det ÄN i alla fall, man ska ju aldrig säga aldrig.

Det känns lite bättre, men det gör inte saken lättare att gå vidare. Jag förstår att vi inte ska bli tillsammans - eller gör jag verkligen det? Ibland känns det som om jag kan inse det, att du gjorde slut för min skull, för att jag ska hitta någon som inte är lika splittrad, någon som inte redan har barn. Men så umgås jag med dig... guud, och jag mår så himla bra. Jag blir påmind om varför jag saknat dig så mycket. Jag älskar att umgås med dig, prata med dig, lyssna på dig. I den stunden vill jag inte tänka på morgondagen, på vad som kanske är mera rätt eller mera fel. Då vill jag inte tänka, bara vara. Bara njuta över hur mycket jag trivs i din närhet, hur nöjd och tillfreds jag känner mig över att du är där - hos mig - just där och då.  

För någon som du...

Du är våren efter långa kalla vintern. Du är trygghet, du värmer hela mig - trots allt som hänt. För mig är du den vackra, den starka. Jag tycker ju så himla mycket om dig. Men du behöver inte mig just nu, du behöver dig själv mera och tid till att tänka.  

Som en vän, är det så vi två ska vara? En man, som du, en pojke, för vild och skör. En flicka, som jag, för ung och oerfaren. Som tycker om varandra, som passar bra tillsammans, som saknar varandra. 

Martin Stenmarck – Gråa hjärtans sång