urklipp

James Horner – Becoming one of "The People" Becoming one with Neytiri

[om ni inte orkar läsa negativa tankar, kan ni sluta läsa här]

Idag är det en helvetesdag. En riktigt jäkla bottendag då man tar en spade och gräver ned sig än djupare.

Och så sitter jag här igen... i uppsala. För närvarande är jag fast i en dålig spiral, där de mest sämsta tankegångarna - ok, inte de allra sämsta - blandas med ilska, tårar och trötthet. Jag orkar knappt gå upp ur sängen fast att jag sover så otroligt många timmar per natt - när ska man få känna sig riktigt utvilad och vakna av sig själv? Hur ska jag orka gå upp kl. 06.00 på torsdag för att hinna till tentan? Oroar mig som tusan.

Pallar inte vara hemma i alsike, där blandas djupaste irritation med orkeslös. Mina föräldrar har inte förtjänat det, jag vet det, och de oroar sig säkerligen, så man behöver väl komma bort därifrån ett tag så att alla får en paus från varandra. Tror att jag har fastnat i ett dåligt mönster - men orkar inte stoppa det...
     Ville prata med hampus, men det kom ingen respons tillbaka... Vet inte varför jag inte ringde ngn annan, men antar att det är för att jag känner att det jag vill göra just nu är att krypa ihop i hans soffa och gråta. Hjärnan står litegrann på halvfart.

Enda ljusglimten är väl att heltidarna är borta och super ihjäl sig och inte kommer vara här ikväll eller imorgon... Alltid något, om det nu ska vara något tröst... Undra ifall man håller på att bli galen? Jag vet ju att det omöjligen kan vara de här utanför - de är borta från nationen till torsdag - och ändå tror jag att de skränande rösterna utanför fönstret tillhör dem. Faaan, ibland måste man verkligen börja ifrågasätta sin förnuftiga sida. Är jag fullkomligt paranoid och hör saker som inte är?

Inte blir det bättre av att jag tydligen är reccefadder. Jag orkar inte vara trevlig och social, är inte riktigt uppmärksam. Försöker le, men tydligen är jag inte riktigt bra på att spela, orkar inte. När jag är på nationen och Petter inte är där, så nämns han i 10'000 tals olika sammanhang. Vad ska jag göra? Jag saknar honom så himla mycket...  Vad gör man åt det? Jävla tid... GÅ någon gång!!!

Ibland sätter man sig själv i en jävligt dålig sits. Vad gör jag här egentligen? Jag borde åka utomlands, bara lämna allt! Lägga mig på en strand i solen och glömma.

Skit. Det är vad det är. På ren svenska.

Jag ska flytta, måste flytta, bort från den här nationen... Växjökursen skiter sig och jag kan inte riktigt bry mig. Tentaångest - mhm, idag är det tisdag = snart torsdag.

Vi kommer väl förmodligen inte att kunna vara vänner - men gud jag vill ju det - men jag kan inte stå ut - hon är ju där... Det gör bara ont. Jag vill ju ha kontakt med honom... <vi ska ju inte förlora varandra>

Idag förtvivlar jag på hela situationen.