urklipp

Vaknar.
Har mycket bra uppgifter att genomföra idag. Främst handlar väl dagen om att plugga in saker till morgondagens seminarium.

Ändå känns det halvt om halvt meningslöst att stiga ur sängen. Varför ska man göra det? Det går ju lika lätt att bara blunda igen, rulla över till andra sidan och dra täcket tätare omkring sig. 

Men vi är ju överlevare, inte sant? Sagt och gjort, jag tar mig motsträvigt upp -  ett litet tack kanske ska sändas till hantverkarna, som renoverar nationstoaletterna och som gör det praktiskt taget omöjligt att kunna somna om på riktigt.

Jag skyndar mig att packa min väska och 40 minuter senare - det tar inte 40 min för mig att packa en väska, vill bara framhålla det - skyndar jag mig ut på den svinhala gatan med siktet inställt mot närmaste bibliotek.  

Det är konstigt vilka vanor man kan hinna skaffa sig på kort tid. Jag har då äntligen bestämt mig för att försöka stanna kvar i Uppsala och tillbringa mer tid i stan - och inte rymma ut på landet - nu när jag ändå har ett nytt rum. Dock känns nationen fortfarande väldigt infekterad för mig att jag gör det mesta för att undvika att vara där. Jag har börjat ta omvägar upp mot skolan, så att jag slipper passera nationshuset och deras 3qkontor. Sund inställning? Nej, jag vet...   

Satt hela dagen uppe vid Engelska Parken och läste om mordets ädla konst - hmm, inte världens bästa läsning för mig nu kanske ;) - skämt åsido - utifrån deckarromanens intrig och dess förmåga att locka fram spänning och nyfikenhet hos läsaren. Pratade med Hampus i telefon och summerade det allra senaste. Klockan tickade sig sakta fram mot femsnåret och mot det möte, som skulle äga rum på nationen angående köksstölderna i flygeln. 

När jag så satt där med ABC-morden uppslagen i mitt knä, insåg jag att jag började bli väldigt nervös... Nervös och skakig till att gå ned till nationen och möta vissa männsikor där. Jag har varit borta därifrån ett tag och jag har under den tiden pendlat från djupaste ilska och saknad till frustration. Som min mamma så väl uttryckte det: "På stenåldern hade man tagit en stenyxa och slagit ihjäl den man inte tyckte om. Lyckligtvis är vi lite mer civiliserade idag att vi inte tar till stenyxor. Men det är fortfarande liknande känslor, som sjuder i reptilhjärnan - då som nu". Jag har då insett att jag måste få utlopp för min ilska och därför bör börja träna boxning för att dämpa adrenalinet, som pumpas ut i mina ådror. 

Anyhow... Jag träffade på Olle och Ellen uppe i flygeln och vi tar sällskap ned till nationsmötet - i sällskap är man alltid lite tryggare. Jag kommer ned  och vad tror ni jag får veta? Jo, 1Q har inte ens varit nere på nationen idag, jag har alltså haft ångest alldeles i onödan.

Suck...

Konstiga vanor och dåliga reaktioner, Hej och välkommen till "Här är ditt liv Januari 2010"

Borde säga ifrån ansvar som att vara med i spexet och vara reccefadder, jag borde helt enkelt undvika nationen under ett tag tills jag lugnat ned mig och mår bättre. Måste bara ned och teckna om mitt kontrakt först...

Nåja, det blir morgondagens problem... eller dagen efter det... eller... 

Eller så gör jag något praktiskt här och nu.... sa hon och tog ABC-morden i knäet, kröp ned bland kuddarna, tände lampan vid sängen och satte sig att klura på vem som var mördaren, kunde det vara fästmannen till B, brodern till C eller den mystiske mr Cust?