Ännu en dag
I dreamed a dream in time gone by
When hope was high
And life worth living
Ännu en dag, en annan dag, en annan möjlighet.
Vad gör man när kroppen reagerar på fel sätt? När den tycks komma ihåg tidigare upplevelser och agerar på samma sätt igen...
Tankarna fastnar vid samma händelse. Vill inte tänka på det. Men så kommer små minnesglimtar från nyår, små hugg i magen och man är fast. Hjärnan, inställd på konstant återupprepning. Hjärtat, sårbart och ömt.
Önskvärt vore att fokusera på det bra; han tycker om mig och bryr sig, det är inget fel på mig, vi ska fortsätta hålla kontakten. Då kanske det onda kan släppa lite.
jag vill bli kramad o hållen.
jag vill bli vaggad till ro
