En liten onsdag på det
Julian Casablancas – Out of the Blue
Dagen inleds med snöstorm och många telefonsamtal. 4 från hampus, 2 från lina, 1 från annika och 1 hemifrån.
Jag bär ut x antal vinflaskor, diskar upp ett antal vinglas, vattenglas och ostfat, dammsuger upp kexsmulor och salt från min matta. Tänker att jag ska vara duktig och rensa ur min kaotiska byrå, skriva ett mail och plugga. Icke då, sånt ambitiöst ber jag att få avsäga mig från idag. Tar istället på mig min vintermundering och ger mig av till biblioteket och dumpar av historieböcker och betalar min stora biblioteksskuld på - hör o häpna - hela 16 kr.
"Säg, har ni någon sorts avbetalningsplan för sånt här? kanske en 5 månaders period då jag lämnar 3 kr till er varje månad? Inte, nehe... ja, då får jag väl betala allt kontant då, eller tar ni kort?"
Efter att ha blivit skuldfri går jag och firar detta med ett mycket trevlig cafésbesök med syster och dricker varmchoklad med grädde i stora muggar. Talar om livet, arbeten, tid, människor och hollywood.
Tågresa till landet. Köttfärspaj och fruktsallad.
Äter middag. Blir sedan oresonligt arg på mänskligheten. Ursinnet hoppar på mig och jag anser allt o nästan alla vara värdelöst skit. Går till attack mot det mesta. Svär som en borstbindare över mitt hår, över att det är vinter, att jag är i sverige, att uppsalas trottoarer är hala, varför man inte är hjälparbetare åt röda korset, ålderdomshemmens oestetik, människor, P o E = död åt nationen...
...vilket sedan övergår till stora flodtårar som väller över. Happ... då var jag inte arg och irriterad, jag var egentligen väldigt ledsen. Dessa försvarsmekanismer, som vi människor har är ganska faschinerande ibland.
Jag har haft en period då jag varit arg och förbannat, och inte känt något behov av att gråta. Men tydligen behövde det tömmas ut en del inneboende känslor i alla fall. Låta en känsla rinna av sig... Japp, ikväll tyckte jag att kunde identifiera mig med det ordspråket.
Känns ganska renande efteråt. Man har lättat på trycket och mår faktiskt lite bättre, går lite lättare att andas.
[Mental post-it]: Måste komma ihåg att öppna fönstret innan jag går och lägger mig, för att byta ut luften i sovrummet. Tror jag håller på att bli dammalergiker, blir så torr i ögon och näsa av att sova i instängd luft. Eller så är det bara en fix-idé jag har fått, en slags fysisk reaktion på allt som händer.
Nåväl, nu är det sovdags för en sjusovare.
Dagen inleds med snöstorm och många telefonsamtal. 4 från hampus, 2 från lina, 1 från annika och 1 hemifrån.
Jag bär ut x antal vinflaskor, diskar upp ett antal vinglas, vattenglas och ostfat, dammsuger upp kexsmulor och salt från min matta. Tänker att jag ska vara duktig och rensa ur min kaotiska byrå, skriva ett mail och plugga. Icke då, sånt ambitiöst ber jag att få avsäga mig från idag. Tar istället på mig min vintermundering och ger mig av till biblioteket och dumpar av historieböcker och betalar min stora biblioteksskuld på - hör o häpna - hela 16 kr.
"Säg, har ni någon sorts avbetalningsplan för sånt här? kanske en 5 månaders period då jag lämnar 3 kr till er varje månad? Inte, nehe... ja, då får jag väl betala allt kontant då, eller tar ni kort?"
Efter att ha blivit skuldfri går jag och firar detta med ett mycket trevlig cafésbesök med syster och dricker varmchoklad med grädde i stora muggar. Talar om livet, arbeten, tid, människor och hollywood.
Tågresa till landet. Köttfärspaj och fruktsallad.
Äter middag. Blir sedan oresonligt arg på mänskligheten. Ursinnet hoppar på mig och jag anser allt o nästan alla vara värdelöst skit. Går till attack mot det mesta. Svär som en borstbindare över mitt hår, över att det är vinter, att jag är i sverige, att uppsalas trottoarer är hala, varför man inte är hjälparbetare åt röda korset, ålderdomshemmens oestetik, människor, P o E = död åt nationen...
...vilket sedan övergår till stora flodtårar som väller över. Happ... då var jag inte arg och irriterad, jag var egentligen väldigt ledsen. Dessa försvarsmekanismer, som vi människor har är ganska faschinerande ibland.
Jag har haft en period då jag varit arg och förbannat, och inte känt något behov av att gråta. Men tydligen behövde det tömmas ut en del inneboende känslor i alla fall. Låta en känsla rinna av sig... Japp, ikväll tyckte jag att kunde identifiera mig med det ordspråket.
Känns ganska renande efteråt. Man har lättat på trycket och mår faktiskt lite bättre, går lite lättare att andas.
[Mental post-it]: Måste komma ihåg att öppna fönstret innan jag går och lägger mig, för att byta ut luften i sovrummet. Tror jag håller på att bli dammalergiker, blir så torr i ögon och näsa av att sova i instängd luft. Eller så är det bara en fix-idé jag har fått, en slags fysisk reaktion på allt som händer.
Nåväl, nu är det sovdags för en sjusovare.
Kommentarer
Postat av: Lina
haha. mycket telefonprat blev det!
gumman, ibland är det skönt att gråta, få ut allt!!
och- jag har samma problem med damm och snuva... men tror bara att det gället att städa lite oftare...tråkigt men sant...
Trackback
