Moln i stan och sol på landet
Måndag och lååååååååång första arbetsdag. Från 07.30 - 21.00 och efteråt känner man litegrann som om man vill bada sig i sprit. Eller duscha i 95 gradigt vatten. Men i övrigt ett väldigt bra första intryck, mycket trevlig personal.
Tisdag och kurs i förflyttningsteknik idag, instruerad av en väldigt trevlig sjukgymnast... man kanske skulle ta och bli... nej, har ju redan varit inne på den banan en gång. Och hur bra blev det?
Nåja, jag är inte ensam sommarvikarie på mitt jobb, vi är några stycken som delar den härliga känslan av att vara ny på jobbet.
Efter två tidiga mornar känner man sig ordentligt trött idag. Åkte hem till syster och somnade nästan på hennes soffa på eftermiddagen. Hade tänkt sortera bland semesterbilder och diverse festkort och göra ett snyggt kollage till henne, har nämligen satt igång med projektet hemma i Alsike med att ta ut lite nya kort på familjen och sätta i ramar och sätta upp på väggar eller bord, men idag fanns orken inte riktigt där. Vad gör man då när man är för trött för att ta sig för med något?
Man tar sig givetvis ut på landet. Där doftar det starkt av syren på altanen och det serveras pannkaka med jordgubbssylt till middag. Det till och med spricker upp i molntäcket och blir solsken. Kan man tänka sig, allting är möjligt på landet.
Man ska aldrig ångra det man gjort, men hoppet slocknar fort.
Varje sekund kan lyckan vända, kärleken förgå.
Vad ska det bli av den här sommaren? Jag vill inte vara kvar, jag vill inte vara med. Jag vill bort, komma ifrån men vet inte riktigt vart. Bara det ligger långt bort någonstans.
Jag vill känna att det verkligen är sommar, att den där perioden som man drömde och längtade sig sjuk efter under den mest bittra och bistra av årstider äntligen är här - här och nu - men tyvärr överskuggas den känslan av miserabelt väder och olustig sinnesstämning. Morgondag, du lär mig snart att glömma, annars ta din sol och dra någon annastans.
Kanske är det tröttheten som talar? Kanske är det vädrets makter som påverkar? Vad det än må vara hoppas jag att det lättar under natten och att saker och ting kommer att kännas bättre när jag vaknar imorgon. Solen kommer att skina in genom fönstret i mitt gamla flickrum och jag kommer att vakna och tycka att dagen känns meningsfull att vakna upp till.
Om jag är optimist? Absolut!
Man är väl så illa tvungen.
Tisdag och kurs i förflyttningsteknik idag, instruerad av en väldigt trevlig sjukgymnast... man kanske skulle ta och bli... nej, har ju redan varit inne på den banan en gång. Och hur bra blev det?
Nåja, jag är inte ensam sommarvikarie på mitt jobb, vi är några stycken som delar den härliga känslan av att vara ny på jobbet.
Efter två tidiga mornar känner man sig ordentligt trött idag. Åkte hem till syster och somnade nästan på hennes soffa på eftermiddagen. Hade tänkt sortera bland semesterbilder och diverse festkort och göra ett snyggt kollage till henne, har nämligen satt igång med projektet hemma i Alsike med att ta ut lite nya kort på familjen och sätta i ramar och sätta upp på väggar eller bord, men idag fanns orken inte riktigt där. Vad gör man då när man är för trött för att ta sig för med något?
Man tar sig givetvis ut på landet. Där doftar det starkt av syren på altanen och det serveras pannkaka med jordgubbssylt till middag. Det till och med spricker upp i molntäcket och blir solsken. Kan man tänka sig, allting är möjligt på landet.
Man ska aldrig ångra det man gjort, men hoppet slocknar fort.
Varje sekund kan lyckan vända, kärleken förgå.
Vad ska det bli av den här sommaren? Jag vill inte vara kvar, jag vill inte vara med. Jag vill bort, komma ifrån men vet inte riktigt vart. Bara det ligger långt bort någonstans.
Jag vill känna att det verkligen är sommar, att den där perioden som man drömde och längtade sig sjuk efter under den mest bittra och bistra av årstider äntligen är här - här och nu - men tyvärr överskuggas den känslan av miserabelt väder och olustig sinnesstämning. Morgondag, du lär mig snart att glömma, annars ta din sol och dra någon annastans.
Kanske är det tröttheten som talar? Kanske är det vädrets makter som påverkar? Vad det än må vara hoppas jag att det lättar under natten och att saker och ting kommer att kännas bättre när jag vaknar imorgon. Solen kommer att skina in genom fönstret i mitt gamla flickrum och jag kommer att vakna och tycka att dagen känns meningsfull att vakna upp till.
Om jag är optimist? Absolut!
Man är väl så illa tvungen.
Kommentarer
Trackback
