Another day
Amy Diamond – Another Day
Ännu en natt som får mig att känna en slags meningslöshet. Vad betydde det? Jag är nollställd. Mae West-teorin fungerar uppenbarligen inte på mig. Jag känner mig mest nedsmutsad.
Somnar om och går sedan upp och äter brunch med Johanna och Marcus. Ser Petter och blir bara ledsen. Går därifrån. Gråter. Känner att jag behöver frisk luft så jag går ut på promenad. Kommer hem. Gråter hemma. Lägger mig på min säng och lyssnar på musik och känner att dagen bara är fruktansvärt lång och innehållslös.
Har inte skaffat mig några planer för kvällen, känner att jag är för nere för att orka vara socialglad med människor. Men samtidigt är det ensamt och jag saknar honom bara mer. Jag gråter över att jag inte har någon kontakt med honom. Att vi ser varandra men inget mer.
Ska jag alltså vara ensam på lördagkvällen och samtidigt veta om att Emelie har sin avskedsfest nere i Svantes och att Petter kommer att vara där med henne? Jag känner mig hjälplös. Jag vågar inte gå ned och riskera att se de två tillsammans. "Det jag inte vet, lider jag inte heller av" Fast i den här situationen lider jag vilket som, men det finns inget jag kan göra för att ändra på det. Maktlöshet över hela situationen och jag vet att enda orsaken till att det är så är på grund av de val jag själv gjort.
Jag kunde inte hantera det, som jag intalade mig att jag kunde hantera. Jag kan bara skylla mig själv, men jag vet att jag inte skulle kunna ha gjort annorlunda.
Mitt i alltihopa ringer syster min och frågar om jag vill följa med på 04-släpp på Norrlands vid tiosnåret. Jag tänker mig att det nog kan bli roligt att gå ut och dansa så att jag slipper ha dessa tankar snurrandes runt i huvudet. Dock har jag varit ute tre dagar i rad nu, men det kan inte hjälpas.
Jag klarar inte riktigt av dagarna. Som det är nu gråter jag när jag inte umgås med människor eller så går jag ut på långa promenader. Jag fixar inte riktigt min situation.
Jag inser väl att jag måste komma över honom, men jag vet inte hur jag ska göra? Jag blir ledsnare av att inte ha någon kontakt med honom och om jag ständigt går runt och är ledsen, hur ska jag då hitta kraft till att gå vidare? Jag vet inte vad jag ska göra...
Another day, another time and place. Somewhere, someway...
Ännu en natt som får mig att känna en slags meningslöshet. Vad betydde det? Jag är nollställd. Mae West-teorin fungerar uppenbarligen inte på mig. Jag känner mig mest nedsmutsad.
Somnar om och går sedan upp och äter brunch med Johanna och Marcus. Ser Petter och blir bara ledsen. Går därifrån. Gråter. Känner att jag behöver frisk luft så jag går ut på promenad. Kommer hem. Gråter hemma. Lägger mig på min säng och lyssnar på musik och känner att dagen bara är fruktansvärt lång och innehållslös.
Har inte skaffat mig några planer för kvällen, känner att jag är för nere för att orka vara socialglad med människor. Men samtidigt är det ensamt och jag saknar honom bara mer. Jag gråter över att jag inte har någon kontakt med honom. Att vi ser varandra men inget mer.
Ska jag alltså vara ensam på lördagkvällen och samtidigt veta om att Emelie har sin avskedsfest nere i Svantes och att Petter kommer att vara där med henne? Jag känner mig hjälplös. Jag vågar inte gå ned och riskera att se de två tillsammans. "Det jag inte vet, lider jag inte heller av" Fast i den här situationen lider jag vilket som, men det finns inget jag kan göra för att ändra på det. Maktlöshet över hela situationen och jag vet att enda orsaken till att det är så är på grund av de val jag själv gjort.
Jag kunde inte hantera det, som jag intalade mig att jag kunde hantera. Jag kan bara skylla mig själv, men jag vet att jag inte skulle kunna ha gjort annorlunda.
Mitt i alltihopa ringer syster min och frågar om jag vill följa med på 04-släpp på Norrlands vid tiosnåret. Jag tänker mig att det nog kan bli roligt att gå ut och dansa så att jag slipper ha dessa tankar snurrandes runt i huvudet. Dock har jag varit ute tre dagar i rad nu, men det kan inte hjälpas.
Jag klarar inte riktigt av dagarna. Som det är nu gråter jag när jag inte umgås med människor eller så går jag ut på långa promenader. Jag fixar inte riktigt min situation.
Jag inser väl att jag måste komma över honom, men jag vet inte hur jag ska göra? Jag blir ledsnare av att inte ha någon kontakt med honom och om jag ständigt går runt och är ledsen, hur ska jag då hitta kraft till att gå vidare? Jag vet inte vad jag ska göra...
Another day, another time and place. Somewhere, someway...
Kommentarer
Trackback
