På rymmen från tiden
Vaknar 06.05. Gråter. 07.11 Somnar om.
Vaknar 08.20 av knackning på dörren. Går upp, går tillbaka. Sätter på spotify - inte tänka - och somnar om.
Vaknar 12.25. Snöoväder. Försenad. Går upp. Inte tänka, inte tänka, bara göra. Går ut och upp mot engelska parken.
12.55. Träffar Manon. Äter. Pratar. Tänker inte. Dricker kaffe. Pratar. Spenderar eftermiddagstid. Går hem.
Tänker. Vill inte tänka och reflektera. Mina dagar är en enda lång strävan för att uppehålla mig med annat för att hindra mig från att tänka. Tänker jag, gråter jag.
18.05 träffar Ylva. Pratar utbildning och jobb. 18.45 Ylva går.
Tänker. tänker. Mailar växjökursen om försening. 18.50.
18.55 Väntar ut klockan. 19. 05 - Tid gå, snälla tiden gå.
19.30 Träffar Johanna på Kalmarnation. Byter till Vdala och teologpub. Pratar. Dricker drinkar. Får hjälp att strukturera tankarna i tankelådor. Mår bättre, jag kan inte ha missbedömt. Det vi hade var bra! Andas lite lättare.
22. 45. Går och handlar på lutis.
22.53 är hemma och mår lite bättre. Knaprar på ostbågar. Snart sovdags. Igen.
---
Att något någonsin ordnar sig är omöjligt att tro.
Men natten faller över då och nu och sen.
Att någonting kommer knoppas eller någonsin stått i blom.
Nu när mina drömmar frusits ned.
Jag börjar tänka på vad som skrämmer mig mest;
det som är statiskt eller det som tar slut.
Då blir det vår igen. Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig att det ska bli.
Jag går upp igen, det trodde jag aldrig. Det tror man aldrig att man kan.
