Hur ska det gå?

             

                             Hur ska det gå? Hur ska det gå?

Det händer inte så mycket nu. Dagarna tycks passera likadana för mig.

Jag har låst in mig i mitt lilla tornrum och sitter och försöker skriva på min hemtenta. Tre frågor klara, en kvar.

Utanför passerar solen, himlen är ljust blå för att sedan sakta mörkna och övergå i svart.

Jag tror att jag har ställt in mig själv på mental paus för tillfället. Ingenting känns dåligt, ingenting känns jätteskoj heller, det bara knallar på ändå.

Jag skriver, går till affären, pratar med Ellen, sitter i soffan och tittar ut genom fönstret, går tillbaka till mitt rum, lyssnar på Rosanne Cash och försöker komma på något intellektuellt.

Rosanne Cash – 500 Miles

Onsdag. Snart har veckan gått. Imorgon ska tentan in och jag ska förmodligen gå på en väldigt märklig fika, det kvittar egentligen. På fredag är det hem till Manon och kika igenom hennes garderob med maskeradkläder inför Burlesquefesten på kvällen. Förmodligen kommer det att bli bra.

På lördagen är det restaurangbesök på "Peppar Peppar" med familjen som gäller, de har väldigt god mat där. Efteråt är det ett besök på Konsert & Kongress. Möjligt att det blir 04-släpp på Uplands efter det oxå. Och sen?

Men vad är det jag egentligen har planerat? Jag vet... och det finns inte ens ett löfte om det.

I'm sadly predictable.

Tråkigt nog framstår det som höjdpunkten för helgen, även om det finns annat som är inplanerat och som är trevligt - och garanterat att det blir av - under helgen. 

Kommer jag dessutom att bli så besviken att mitt humör kommer att gå ut över min familj? Jag ska prompt försöka låta bli, speciellt när de ställer upp och försöker ordna så att allt ska bli så trevligt och bra som möjligt.

Hur ska det gå?

Om man inte vågar hoppas i risk om att bli besviken, men ändå vill hoppas för att ha någoting att kunna se fram emot... Hur ska man lösa det? Det finns många som anser att ta det säkra före det osäkra. Men det kvittar. Jag vet att jag kommer att hålla för öronen och blunda inför det för ett tag. Än vill jag försöka och riskera att bli en bränd ankunge.   
 
Tåget kommer att gå, vare sig jag är på eller inte. Men kommer jag ångra om jag inte är på när det åker?

                             ... Man ångrar det man aldrig gjorde ...

Ok, det är ett val, hur väl genomtänkt det nu än är - det må så vara - men det innebär att jag får sitta och titta ut genom mitt fönster, se dagarna passera och hålla hoppet uppe till helgen.


                     If you miss the train I'm on, you will know that I am gone

                     You can hear the whistle blow a hundred miles,

                     Lord I'm one, Lord I'm two, Lord I'm three, Lord I'm four,

                     Lord I'm five hundred miles away from home


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0