När man minst av allt anar det..
Madonna – To Have And Not To Hold
Ibland är man nere och sedan av någon magisk anledning lyfts man upp bland molnen igen. Idag var en sådan dag. En dag där allt bara klaffade...
Ett sms vid kl. 05 på morgonen och jag känner värmen sprida sig i magen och ut i hela kroppen.
Tack för messet sist, jag tänkte precis samma sak rätt många gånger den kvällen. Jag skulle verkligen vilja kunna sova med dig...
Det är inte bara jag! Det är inte bara jag, som känner och vill saker. Ögonblicklig lycka strömmar genom mig. Just den stunden, just det ögonblicket... Jag kan nog knappt beskriva hur underbart det var, hur lättad jag blev, hur många obesvarade frågor som fick sitt svar.
Det kan tyckas som små detaljer, men de gör så otroligt mycket. Jag hade legat och vänt och vridit på mig i flera timmar, snurrat runt i täcket och inte fått en blund i ögonen. Men när man minst av allt anar det... Och efteråt lugnande allt det som var stressat och pressat ned sig inombords, kroppen blev alldeles loj och lycklig, hjärnan slutade reflektera och jag kunde äntligen somna.
Några timmar senare vaknar jag upp och är glad. Jag ler och tittar på min mobil och leende blir bara bredare. Jag stiger upp och tar mig in till stan. Hämtar ut mina biljetter och lyckas även att boka om min inställda tågbiljett till ett ny. Flyt! Går och köper födelsedagspresent till Matilda. Hinner hem och börjar packa, för att sedan gå och möta Clara och göra middag, ta en fika och uppdatera varandra om vad som händer i varandras liv.
Nu sitter jag här, har precis packat ned min cocktailklänning i min redan fullpackade väska och känner mig... jag vet inte... Det är någon slags blandning mellan lättsamhet och betänksamhet tror jag.
Men jag vet inte... Det är för många olika bud från olika håll och hjärnan försöker - kanske förgäves? - att reda ut vad som ska föreställa vara rätt eller fel, leta fram någon slags röd tråd som man kan gå efter.
Men jag orkar inte vara negativ. Jag tänker blunda för det jag inte vill höra och agera efter vad som känns rätt och inte vad som kanske vore mest förnuftigt. Just nu vill jag bara rida på känslan av att det känns så otroligt bra. Det där gjorde min dag. Inte svårare än så.
Försök sedan efter det att förklara för mig varför jag ska strunta i något, som känns så rätt och bra?
To love but not to keep
To look but not to see
Like a moth to a flame
Only I am to blame
Ibland är man nere och sedan av någon magisk anledning lyfts man upp bland molnen igen. Idag var en sådan dag. En dag där allt bara klaffade...
Ett sms vid kl. 05 på morgonen och jag känner värmen sprida sig i magen och ut i hela kroppen.
Tack för messet sist, jag tänkte precis samma sak rätt många gånger den kvällen. Jag skulle verkligen vilja kunna sova med dig...
Det är inte bara jag! Det är inte bara jag, som känner och vill saker. Ögonblicklig lycka strömmar genom mig. Just den stunden, just det ögonblicket... Jag kan nog knappt beskriva hur underbart det var, hur lättad jag blev, hur många obesvarade frågor som fick sitt svar.
Det kan tyckas som små detaljer, men de gör så otroligt mycket. Jag hade legat och vänt och vridit på mig i flera timmar, snurrat runt i täcket och inte fått en blund i ögonen. Men när man minst av allt anar det... Och efteråt lugnande allt det som var stressat och pressat ned sig inombords, kroppen blev alldeles loj och lycklig, hjärnan slutade reflektera och jag kunde äntligen somna.
Några timmar senare vaknar jag upp och är glad. Jag ler och tittar på min mobil och leende blir bara bredare. Jag stiger upp och tar mig in till stan. Hämtar ut mina biljetter och lyckas även att boka om min inställda tågbiljett till ett ny. Flyt! Går och köper födelsedagspresent till Matilda. Hinner hem och börjar packa, för att sedan gå och möta Clara och göra middag, ta en fika och uppdatera varandra om vad som händer i varandras liv.
Nu sitter jag här, har precis packat ned min cocktailklänning i min redan fullpackade väska och känner mig... jag vet inte... Det är någon slags blandning mellan lättsamhet och betänksamhet tror jag.
Men jag vet inte... Det är för många olika bud från olika håll och hjärnan försöker - kanske förgäves? - att reda ut vad som ska föreställa vara rätt eller fel, leta fram någon slags röd tråd som man kan gå efter.
Men jag orkar inte vara negativ. Jag tänker blunda för det jag inte vill höra och agera efter vad som känns rätt och inte vad som kanske vore mest förnuftigt. Just nu vill jag bara rida på känslan av att det känns så otroligt bra. Det där gjorde min dag. Inte svårare än så.
Försök sedan efter det att förklara för mig varför jag ska strunta i något, som känns så rätt och bra?
To love but not to keep
To look but not to see
Like a moth to a flame
Only I am to blame
Kommentarer
Postat av: Matilda
Ooo. I'm so happy for you, baby. Det galnaste har hänt här också. Eller ja, knappast så oväntat egentligen. Herr Svartsjuk har äntligen slutat tjura och insett att han måste slåss lite om han ska få en del av den här kakan. Så han var mäkta besviken när han förstod att jag skulle vara i Linköping så länge - han hade ju tänkt bjuda mig på födelsedagsmiddag (läs: och mer därtill). Haha. Nåväl. Nu har jag ngt att se fram emot väl tillbaka i Uppsala. We'll talk. Ses på fredag! Puss
Trackback
