urklipp

               

                      Kort men intensivt skulle man kunna beskriva det.

Jag har tittat, lyssnat, hört och inte hört och försökt att förstå mig på teckenspråk på Västanviks folkhögskola i Leksand. Vissa saker tycker jag att jag har uppfattat - väldigt lite måste erkännas - medan jag andra gånger - mest hela tiden - har stirrat som ett fån och känt mig alldeles borta. Det är en väldigt märklig känsla att känna att man inte kan kommunicera med andra människor, människor som uppenbart försöker sig på att kommunicera med en själv. 

Just av den anledningen blir jag lite intresserad av att lära mig teckenspråk. Men det är väldigt mycket som hänt, en massa information som måste smältas först innan jag kan ta något beslut.

Jag fick i alla fall en liten guidad tur i Leksand idag. Såg den vackra vyn över Siljan, jag kan bara förställa mig hur vacker den kan vara på sommaren. Jag blev dessutom förevisad Arenan - där alla hockeymatcher med Leksands IF äger rum - Leksands kyrka, skolor, stationen, kulturhuset, församlingsgården och en massa dalamajstänger, som är kvar från förra sommaren. 

Fick även äta en väldigt god påskbuffé för 120 kr... Vet att det dessutom går att fika i Leksand, på SK - Siljans konditori. 
 
Gick upp väldigt tidigt idag, jag som är van att sova till långt in på dagstimmarna, så nu är jag kalastrött. Det blir en dusch och sedan ska jag krypa ner bland mjuka lakan och slockna som en liten trött rävunge.

Det känns... förvånansvärt bra måste jag säga. Nog har jag tänkt en massa, på allt det som jag pratade om innan jag åkte till Leksand, på alla varför och därför och det som blev sagt och inte sagt. Men än har ingen gråtattack gett sig tillkänna. Nog fanns den känslan på tågresan upp, men vad annat kan man förvänta sig när man sitter och lyssnar upprepande gånger på Nicole Kidman – One Day I'll Fly Away och Nicole Kidman – Come What May. 

Men sedan jag kom upp har det varit full fart och jag har varit för upptagen för att kunna tänka, hjärnan har varit helt fokuserad på att försöka sig på att avläsa ett helt nytt språk. Som mest avslappnad har jag suttit nedsjunken i en mjuk tvsoffa, druckit litervis med chaite med honung och tittat på Svenska Hollywoodfruar - jag som aldrig tittar på tv annars. 

                                                    ---
Ikväll är det månsken. Jag ser att den speglar sig i glasrutorna i huset tvärs mittemot mig. Ikväll är det en sådan kväll då jag önskar att jag kunde se den från mitt fönster. Att jag skulle få se det silvriga månskenet stråla mittemellan domkyrkotornen och ge mig en av de vackraste utsikterna i hela Uppsala att titta på. Men jag antar att klockan är för mycket, 23.31, för att den ska kunna befinna sig där jag vill ha den. Den har säkert befunnit sig där tidigare under kvällen men att jag är för sent ute. Antar att jag får se den där tidigt imorgonkväll istället. 

För att förtydliga så är jag alltså hemma i Uppsala igen. Det blev som sagt en väldigt kort, men intensiv tur upp till Dalarna. Men jag tror jag behövde miljöombytet, luftombytet. Och nu ikväll är jag fruktansvärt trött för att kunna fundera vidare, ögonen svider och vill helst inte hålla sig uppe särskilt länge till. Inte jag heller för den delen.

Jag vet inte riktigt hur saker och ting kommer att bli i fortsättningen. Förhoppningsvis blir det en förändring mot det som varit de senaste veckorna, månaderna. Men vad som än händer hoppas jag innerligt att det blir bättre, att jag kommer att må bättre. För så här orkar man inte gå någon längre tid, utan att önska sig själv en lång sömn i koma.

Jag hoppas att jag fortfarande kommer att ha kontakt med denna fina och vettiga person jag fått lära känna, men att den känsla jag nu har, kommer att växla mot en lång varm vänskap istället. Man kan alltid önska - för min egen skull.


                            Laugh and cry, live and die
                            Life is a dream we are dreaming
                            Day by day, I find my way
                            Look for the soul and the meaning

                            People run, sun to sun
                            Caught in their lives ever flowing
                            Once begun, life goes till it's gone
                            We have to go where it's going