Blott en dag

Ett ögonblick i sänder...

Igår regn. Idag solsken. Det kunde lika gärna kvitta vilket som. Nu är man här igen.
Samma situation. Samma känsla.

Det är så här det kommer vara. Jaha... är det allt? Kommer saker bara kännas så här nu? 
Jag har sett både hägg och syrén som blommar, men de kommer ju ändå blomma över straxt, så vad är poängen?

Vad är poängen med något? Det är sommar, men den kommer ju försvinna vilket som.

Jag ser inte poängen, jag ser inte det vettiga... just nu ser jag faktiskt ingenting. jaha... då var man alltså här igen. Samma tårar, samma tomhet, samma känsla av ingenting.   

Jag ser inte fram emot något. Och det är väl antagligen jag själv som satt mig i den här sitsen...
Jag har inga undanflykter, inga personer att skylla på. Kanske trodde jag att det skulle bli bra? Kanske jag bara lät mig dras med i strömmen och lät mig själv hoppas?

Nu vet jag inte längre. Nu känns det genast bara så tomt och hopplöst.

Nicole Kidman and Ewan McGregor – Come What May - Original Film Version

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0