Hemtentakaos
Hemtenta... Inlämning idag vid 16.00.
Kaos i huvudet.
Det går verkligen inte bra. Det vill inte fungera... Huvudet står på noll och vägrar samarbeta.
Istället kretsar Lund i mitt huvud. Lund och Lundakarnevalen. Hela helgen. En husbil med uplänningar.
Hela helgen. Och jag är fullkomligt livrädd och svartsjuk och har en kall klump i maggropen.
Jag har verkligen inte tid att ägna något energi åt det nu, jag har en tenta som ska skrivas. Men det verkar inte spela någon roll. Tanken dyker upp ändå.
Jag borde inte vara så här. Det borde ha gått tillräckligt lång tid för att jag inte ska bry mig. Men jag bryr mig.
Det kan inte hjälpas, jag är som fördömd att älska denna 29åriga tvåbarnspappa, och jag vill inget hellre än att fortsätta göra det. Hur bittert och ont det än gör.
Och hur dåligt positition det än sätter mig i, så kan jag inte sluta. Hela höstterminen var vi tillsammans. Hela vårterminen har vi fortsatt att träffas. Och jag vill inte tappa bort det. Jag vet redan nu hur tomt det känns att inte se honom. När han inte där. Hur ska det då gå när han avgår på riktigt? En tanke jag inte vill tänka på.
Hur många nergångar det än kan vara däremellan de gånger jag träffar honom, så väger höjdpunkterna upp det. Hårt men sant.
Alexander Rybak – Abandoned
Kaos i huvudet.
Det går verkligen inte bra. Det vill inte fungera... Huvudet står på noll och vägrar samarbeta.
Istället kretsar Lund i mitt huvud. Lund och Lundakarnevalen. Hela helgen. En husbil med uplänningar.
Hela helgen. Och jag är fullkomligt livrädd och svartsjuk och har en kall klump i maggropen.
Jag har verkligen inte tid att ägna något energi åt det nu, jag har en tenta som ska skrivas. Men det verkar inte spela någon roll. Tanken dyker upp ändå.
Jag borde inte vara så här. Det borde ha gått tillräckligt lång tid för att jag inte ska bry mig. Men jag bryr mig.
Det kan inte hjälpas, jag är som fördömd att älska denna 29åriga tvåbarnspappa, och jag vill inget hellre än att fortsätta göra det. Hur bittert och ont det än gör.
Och hur dåligt positition det än sätter mig i, så kan jag inte sluta. Hela höstterminen var vi tillsammans. Hela vårterminen har vi fortsatt att träffas. Och jag vill inte tappa bort det. Jag vet redan nu hur tomt det känns att inte se honom. När han inte där. Hur ska det då gå när han avgår på riktigt? En tanke jag inte vill tänka på.
Hur många nergångar det än kan vara däremellan de gånger jag träffar honom, så väger höjdpunkterna upp det. Hårt men sant.
Alexander Rybak – Abandoned
Kommentarer
Trackback
