När verkligheten dimper ned
Har levt i en trevlig och rar liten bubbla hela helgen, men nu är det ny vecka och då slår verkligheten till en med en stor rejäl käftsmäll och man tvingas att vakna upp och se hur dålig situationen faktiskt är.
Det är odiciplinerat, ostrukturerat, ohållbart och kaos. Med andra ord, det går värdelöst och käpprätt åt helvete med precis allt.
För att ösa ur mig ännu mera gnäll har jag ont i nacken också. Jag låg och vred och vände på mig hela natten och kunde inte sova eftersom tankarna bara snurrade runt runt över saker som jag borde göra. Allt detta ledde till att jag somnade jättesent runt halv fyra, vilket i sin tur gav resultatet att jag inte vaknade imorse förrän vid elva. Jag HATAR det här. Varför kan jag inte bara gå upp tidigt och få ut mer av min dag.
Har idag bara skumläst alla texter vi ska ha till imorgon, men hjärnan har inte kunnat följa med eftersom den varit för upptagen med att tänka på handledarmötet jag har imorgon och att jag där verkligen sitter fast och inte kommer någonvart med min uppsats. Jag tror någonstans att jag gått och blivit hjärndöd, eftersom huvudet verkligen inte vill fungera och tänka ut bra och smarta saker som jag kan ha användning av. OCH veckorna går bara snabbare och snabbare, det är redan vecka 41 och november kommer dyka upp när som helst och uppsatsen ska in i december och halva oktober har redan gått och jag måste välja vilken kurs som ska passa in i min examen, som jag måste läsa nästa termin och...
Jag känner att jag hela tiden gör fel saker. Jag är uppsplittrad på 1000 olika saker och jag skulle helst av allt bara vilja sätta mig ned och storgråta en stund för att lätta på trycket så att jag kan få mig själv att börja fungera igen. Det är kallt i mitt rum och jag tror kroppens alla muskler är på helspänn för att hålla ihop mig.
Om dagen varit bra? Jag har inte tid att tänka efter.
får antagligen bara inse att det inte kommer att bli bra.
Det är odiciplinerat, ostrukturerat, ohållbart och kaos. Med andra ord, det går värdelöst och käpprätt åt helvete med precis allt.
För att ösa ur mig ännu mera gnäll har jag ont i nacken också. Jag låg och vred och vände på mig hela natten och kunde inte sova eftersom tankarna bara snurrade runt runt över saker som jag borde göra. Allt detta ledde till att jag somnade jättesent runt halv fyra, vilket i sin tur gav resultatet att jag inte vaknade imorse förrän vid elva. Jag HATAR det här. Varför kan jag inte bara gå upp tidigt och få ut mer av min dag.
Har idag bara skumläst alla texter vi ska ha till imorgon, men hjärnan har inte kunnat följa med eftersom den varit för upptagen med att tänka på handledarmötet jag har imorgon och att jag där verkligen sitter fast och inte kommer någonvart med min uppsats. Jag tror någonstans att jag gått och blivit hjärndöd, eftersom huvudet verkligen inte vill fungera och tänka ut bra och smarta saker som jag kan ha användning av. OCH veckorna går bara snabbare och snabbare, det är redan vecka 41 och november kommer dyka upp när som helst och uppsatsen ska in i december och halva oktober har redan gått och jag måste välja vilken kurs som ska passa in i min examen, som jag måste läsa nästa termin och...
Jag känner att jag hela tiden gör fel saker. Jag är uppsplittrad på 1000 olika saker och jag skulle helst av allt bara vilja sätta mig ned och storgråta en stund för att lätta på trycket så att jag kan få mig själv att börja fungera igen. Det är kallt i mitt rum och jag tror kroppens alla muskler är på helspänn för att hålla ihop mig.
Om dagen varit bra? Jag har inte tid att tänka efter.
får antagligen bara inse att det inte kommer att bli bra.
Kommentarer
Trackback
