Både rakt och krokigt
Försover mig klantigt nog till mitt och Elsas korridorsprojekt: Defrost. Vi ska kort och gott avfrosta vår frys.
Förövrigt har jag hämtat mig efter min oproduktiva dag igår, som dock hade ett produktivt inslag då jag i största kvällsglädje gjorde av med slantar på underkläder på Lindex med Jojo... ja, har affärer öppet på kvällen mellan 19.00 - 21.00, serverar snittar och inte har någon trängsel till provrummen... Vad ska man göra?
Därefter pommes och green&garlicdipp på Max och sedan hem till Jo. Med en bacardi/bitterlemondrink sitter jag i skräddarställning på Johannas säng och bläddrar förstrött i något trevligt exemplar av Cosmopolitan och aggerar smakråd då Johanna går igenom sitt klänningsutbud inför den stora festen aka Reccegasquen på GH imorgon.
Men tillbaka till idag!
Uppe med tuppen, som då rimligtvis borde vakna vid tidig lunchtid - konstig tupp. Hackar is och diskar fryslådor. Går iväg på informativ [?] informationssökning på Engelska Parken mellan 13 och 16. Hem och torka rent frysen. Äta våfflor med Anna. Springer iväg till Reginateatern och tittar på fyra lyckliga män, som sjunger och skämtar och förgyller tiden mellan 19-22.
Varför efter en sådan givande torsdag är jag då på så förbaskat konstigt humör?
Det är en blandning av att det går både rakt och samtidigt krokigt! Jag satt och försökte förklara detta faktum för Anna, en kollega från i somras. Att det är för många trådar som drar i mig. Att jag bl.a. är tokstressad över skolan fast att jag har så mycket tid. Att jag vet att jag gör fel saker men samtidigt fortsätter att göra det.
När vi ändå ska tala om i-landsproblem kan jag nämna att jag minsann inte har någon passande sjal för att matcha min fantastiska gasqueklänning.
Måste av den anledningen tassa ned på stan imorgon... tass tass tass och införskaffa någon slags lagom lång sjal i något vackert tyg och dessutom köpa gräddvita rosor/nejlikor/blommor att ha i håret. Bildbevis när jag sannerligen kommer likna en kristallkrona kommer att dyka upp, var så säker.
Nu ska jag bara krypa ned under täcket, tända min sänglampa och läsa om Mordets praktik, vilket med största säkerhet kommer leda till att jag inte kommer kunna somna, vilket kommer få mig att vara mörkrädd ett tag och då vilja lyssna på min favoritgodnattsång för tillfället;
Bryan Adams – Here I Am - Spirit: Stallion Of The Cimarron/Soundtrack Version/End Title
Varför ska jag då ens läsa denna mördarbok, kan man ju undra? Tja, varför göra det lätt när man kan göra det svårt?
Både rakt och krångligt, jo jag tackar ja...
Förövrigt har jag hämtat mig efter min oproduktiva dag igår, som dock hade ett produktivt inslag då jag i största kvällsglädje gjorde av med slantar på underkläder på Lindex med Jojo... ja, har affärer öppet på kvällen mellan 19.00 - 21.00, serverar snittar och inte har någon trängsel till provrummen... Vad ska man göra?
Därefter pommes och green&garlicdipp på Max och sedan hem till Jo. Med en bacardi/bitterlemondrink sitter jag i skräddarställning på Johannas säng och bläddrar förstrött i något trevligt exemplar av Cosmopolitan och aggerar smakråd då Johanna går igenom sitt klänningsutbud inför den stora festen aka Reccegasquen på GH imorgon.
Men tillbaka till idag!
Uppe med tuppen, som då rimligtvis borde vakna vid tidig lunchtid - konstig tupp. Hackar is och diskar fryslådor. Går iväg på informativ [?] informationssökning på Engelska Parken mellan 13 och 16. Hem och torka rent frysen. Äta våfflor med Anna. Springer iväg till Reginateatern och tittar på fyra lyckliga män, som sjunger och skämtar och förgyller tiden mellan 19-22.
Varför efter en sådan givande torsdag är jag då på så förbaskat konstigt humör?
Det är en blandning av att det går både rakt och samtidigt krokigt! Jag satt och försökte förklara detta faktum för Anna, en kollega från i somras. Att det är för många trådar som drar i mig. Att jag bl.a. är tokstressad över skolan fast att jag har så mycket tid. Att jag vet att jag gör fel saker men samtidigt fortsätter att göra det.
När vi ändå ska tala om i-landsproblem kan jag nämna att jag minsann inte har någon passande sjal för att matcha min fantastiska gasqueklänning.
Måste av den anledningen tassa ned på stan imorgon... tass tass tass och införskaffa någon slags lagom lång sjal i något vackert tyg och dessutom köpa gräddvita rosor/nejlikor/blommor att ha i håret. Bildbevis när jag sannerligen kommer likna en kristallkrona kommer att dyka upp, var så säker.
Nu ska jag bara krypa ned under täcket, tända min sänglampa och läsa om Mordets praktik, vilket med största säkerhet kommer leda till att jag inte kommer kunna somna, vilket kommer få mig att vara mörkrädd ett tag och då vilja lyssna på min favoritgodnattsång för tillfället;
Bryan Adams – Here I Am - Spirit: Stallion Of The Cimarron/Soundtrack Version/End Title
Varför ska jag då ens läsa denna mördarbok, kan man ju undra? Tja, varför göra det lätt när man kan göra det svårt?
Både rakt och krångligt, jo jag tackar ja...
Kommentarer
Trackback
