Att sticka ut med stil och finess
Efter julhelgen kan man antingen välja att bli trött och nere därför att julen är över eller så kan man istället låta sig uppfyllas av förväntan inför nyårsafton. Efter att ha testat det ena insåg jag hur mycket mer positivt det skulle vara om jag prövade det andra, så mitt val blev enkelt.
Gårdagen ägnades åt att strosa runt på mellandagsrean med min kompis för att hitta den ultimata nyårsklänningen, som alla kvinnor, tjejer, flickor vill försöka sig på att hitta varje år. Givetvis bestämmer sig alla dessa personer att gå ut och leta efter denna fantastiska klänning samtidigt vilket resulterar i armbågsträngsel och en evighetslång kö till samtliga provhytter. Om man sedan till denna situation lägger till ett stort ångmoln som cirkulerar som en massiv platta över kvinnornas huvuden, ett moln som består av en lätt frustration/viktpanik över att julhelgen innebar lite för mycket ätande än man hade planerat och att man nu vackert får sota för tre dagars goffande , ja, då får man en liten känsla över hur det känns att handla nyårsklänning på mellandagsrean.
Ack, dessa vedermödor ;P
Nå, jag efter att ha gett sig in i denna djungel av kläder, människor, värmeslag och dörrlarm som i tid och otid slår på sig och ackompanjerar kunderna med ett lätt exotiskt tjutande, ja, då insåg jag att drömmen om den perfekta dressen inte kommer kunna slå in. Det finns för t*san inte en enda snygg klännning i hela Uppsala!!! Vad hände med oss som inte vill bära svart utan gärna vill sticka ut lite? [Och med orden "sticka ut" menar jag verkligen inte att jag önskar se mer av senapsgula partypyjamasar med bruna paljetter och blårosa hönsfjödrar i affärerna. Nej, sticka ut med stil och finess är mina ledord.]
Nope... tyvärr försvann den chansen när smälta-in-och-vara-en-i-mängden-approachen kom in i butikerna. Jaha, vad återstår då? Jag får väl kort och gott sy mig en klänning. Kan Askungen kan väl jag!
En sväng in till en tygaffär och mitt sökande är över! Jag hittar ett mörkblått paljetttyg och ett snyggt klänningsmönster.
[Det gråa klänningsmönstret är vad som eftersträvas]
Alllt gott så här långt. Men när jag sitter med mitt mönster och mitt glittriga tyg framför mig inser jag att till och med Askungen fick hjälp. Ja, nu har jag inga sjungande småmöss tillgängliga, men jag har dock en väldigt sömnadskunnig vän med en symaskin.
Sagt och gjort. Efter flera timmar av mätande, nålande, klippande och sömnad - tadaa!!!
Den glittrar dessutom betydligt mer än vad man ser på bild, då hela tyget är bestrött med dessa ljuvliga små paljetter.
Min nyårsafton är räddad, jag har min ultimata nyårsklänning färdig!!!
Gårdagen ägnades åt att strosa runt på mellandagsrean med min kompis för att hitta den ultimata nyårsklänningen, som alla kvinnor, tjejer, flickor vill försöka sig på att hitta varje år. Givetvis bestämmer sig alla dessa personer att gå ut och leta efter denna fantastiska klänning samtidigt vilket resulterar i armbågsträngsel och en evighetslång kö till samtliga provhytter. Om man sedan till denna situation lägger till ett stort ångmoln som cirkulerar som en massiv platta över kvinnornas huvuden, ett moln som består av en lätt frustration/viktpanik över att julhelgen innebar lite för mycket ätande än man hade planerat och att man nu vackert får sota för tre dagars goffande , ja, då får man en liten känsla över hur det känns att handla nyårsklänning på mellandagsrean.
Ack, dessa vedermödor ;P
Nå, jag efter att ha gett sig in i denna djungel av kläder, människor, värmeslag och dörrlarm som i tid och otid slår på sig och ackompanjerar kunderna med ett lätt exotiskt tjutande, ja, då insåg jag att drömmen om den perfekta dressen inte kommer kunna slå in. Det finns för t*san inte en enda snygg klännning i hela Uppsala!!! Vad hände med oss som inte vill bära svart utan gärna vill sticka ut lite? [Och med orden "sticka ut" menar jag verkligen inte att jag önskar se mer av senapsgula partypyjamasar med bruna paljetter och blårosa hönsfjödrar i affärerna. Nej, sticka ut med stil och finess är mina ledord.]
Nope... tyvärr försvann den chansen när smälta-in-och-vara-en-i-mängden-approachen kom in i butikerna. Jaha, vad återstår då? Jag får väl kort och gott sy mig en klänning. Kan Askungen kan väl jag!
En sväng in till en tygaffär och mitt sökande är över! Jag hittar ett mörkblått paljetttyg och ett snyggt klänningsmönster.
[Det gråa klänningsmönstret är vad som eftersträvas]
Alllt gott så här långt. Men när jag sitter med mitt mönster och mitt glittriga tyg framför mig inser jag att till och med Askungen fick hjälp. Ja, nu har jag inga sjungande småmöss tillgängliga, men jag har dock en väldigt sömnadskunnig vän med en symaskin.
Sagt och gjort. Efter flera timmar av mätande, nålande, klippande och sömnad - tadaa!!!
Den glittrar dessutom betydligt mer än vad man ser på bild, då hela tyget är bestrött med dessa ljuvliga små paljetter.
Min nyårsafton är räddad, jag har min ultimata nyårsklänning färdig!!!
Kommentarer
Postat av: Sara
Kan det vara så att det är en Evy med en Martins symaskin som kom till undsättning? ;)
Superfin! Bra gjort!
Postat av: Camilla
Man skulle lätt kunna tro det, men Evy fick en symaskin i födelsedagspresent av sin kära mor, så min klänning fick den stora äran att inviga maskinen så där mitt i natten :)Tack, jag känner mig jättefin i den :)
Postat av: Evy
Det var mig ett nöje! Sjukt snygg blev du iaf!
Trackback
