urklipp

Antingen så är det för att det har blivit december, eller så det bara för att jag endast har på min dagsagenda att skriva uppsats, om detta tviste de lärde - men i vilket fall som helst så har jag tre dagar i rad vaknat upp vid 13.30.

Nog för att jag älskar att sova, men hjälp, det här är lite i värsta laget tycker även jag. Visst, må hända att jag måste erkänna att min dygnsrytm är lite inställd på att vakna upp runt 12.00 snåret... och nog har jag absolut kunnat sova vidare till 13. 00. Men that's it. Inte längre. Då har jag i panik skuttat upp ur sängen [kan man panikskutta?] och liksom tar svängen förbi badrummet, tillbaka in i sovrummet, in i köket och satt mig vid datorn för att börja skriva till 13.30. 

Men nu... nu går det ytterliggare en halvtimme innan jag hinner komma igång och då får jag lite smått panik. Dessutom mår jag lite dåligt över att jag missar allt dagsljus så då måste jag bestämt skynda mig ut på en måste-försöka-få-lite-dagsljus-i-ögonen-promenad och så går ännu mera tid.

På dagens promenad kunde jag iaf glatt konstatera att det är lite snö som fastnat på marken och då blir jag så glad ai hjärtat tt jag måste nynna på "We wish you the merriest, the merriest, the merriest..." för är det inte den sötaste låten, så säg?  http://www.youtube.com/watch?v=wq15Rx3I0eA 

Nå, nu har jag i alla fall suttit i si så där sex timmar och skrivit lite här och lite där på min uppsats. Jag tänker mig att jag fyller i den lite som en målarbok. Först måste man teckna upp konturerna - skriva rubriker - och sedan är det bara att fylla på med text.

Nå, om jag är snäll mot mig själv så har jag sex sidor med färdigskriven text och eftersom den lilla uppsatsen ska vara mellan tolv och femton sidor så tycke jag att jag ligger rätt bra till.

Men man kan inte riktigt slappna av än, det kan komma lite vad som helst - sjukdom, krig, zombieattack - som gör att jag hamnar efter i tidsschemat och plötsligt inte ligger lika bra till. Ja, i och för sig, om det skulle bli krig eller en liten zombie, låt oss kalla honom Sune, skulle få för sig att börja gnaga på mitt ben så tror jag nog inte att jag skulle behöva skriva färdigt min uppsats. Tror nog att det är en godtagbar ursäkt även för CSN och min institution.

Men man kan aldrig vara säker. Banne mig om jag inte skulle vara tvungen att tvångsmata Sune med hemska sojakorvar samtidigt som jag i panik skrev färdigt min uppsats och sedan med Sune i koppel - han har visst blivit lite mer foglig sen vårt första möte - gå upp till institutionen och lämna in uppsatsen i pappersform. Jäkla csn.

... Var var jag nu? Jo, jag sover på tok för länge. För två år sedan hade jag samma problem och då skaffade jag tillslut en väckarklocka, som jag ställde långt bort från sängen för att kunna komma iväg på mina föreläsningar. Nu har jag ingen direkt anledning som nu-måste-jag-verkligen-vakna-annars-kommer-jag-försent-till vad det nu än kan vara. Nu missar jag mest lite [?] tid i början av min dag och då måste jag helt enkelt vrida på dygnet för att få ut lika mycket skrivtid. Var hamnar jag då om inte att jag går och lägger mig vid 02 - 03 på kvällen och så blir allt bara en ond cirkel.

Men imorgon har jag i alla fall en plan, som gör att jag måste vakna tidigare. Då ska Ev komma över och så ska vi skriva på våra uppsatser från kl. 12.00.

Nu ska jag dock unna mig att titta på en film med det passande namnet "I don't know how she does it" vilken är baserad på en bästsäljare med namnet 28 timmar på ett dygn.  Vill gärna se om jag kan dra någon lärdom av den filmen och börja praktisera det på mina ack så korta dagar.

Men nu väljer jag att tåga ut från denna sida ackompanjerad av dagens bästa julsång: http://www.youtube.com/watch?v=V18WJiqgf9o ]

Au revoir