...och en dörr slog igen
SÅ blev allt så fel. så jäkla fel. Och på några timmar har jag lyckats förlora en värdefull människa. av praktiska skäl.
Jag sitter själv och kan knappt förstå det. jag har sumpat något fint, något jag tycker om och respekterar.
Och det känns så tomt. Det känns som om någon har karvat ut allt mitt innehåll och bara lämnat skalet kvar. Det känns så oerhört tomt och meningslöst. Jag har förlorat honom, en vettig, sansad, humoristisk, intellektuell, godhjärtad, sympatisk, trygghetsskapande människa - och det gör ont.
Like a fallen piece we'll make a better start, but still end up alone.
Jag har skjutit bort något jag kunde ha börjat älska. Jag har klippt banden innan de skulle ha kunnat utvecklas till något fint som sedan ändå skulle ha gått sönder. I mina ögon var det dömt till att misslyckas, för så har alla mina tidigare relationer slutat. Jag gav det inte en ärlig chans, jag vågade inte tro på att det skulle fungera. Har jag låtit mina farhågor segra?
Somewhere, all that we leave behind, lingers on, longing for lullabies.
You live, you learn.
För nu sitter jag här och har skjutit mig själv i foten.
You love, you burn.
Tomhet. Tomt.
You win, you lose.
Har jag gjort fel?
Becoming you.
Men det gick så fort, han stängde av och även om jag ville be honom stanna upp, stanna kvar, stanna en stund, så hade jag tagit ett beslut och då fick jag väl acceptera det. Leva med konsekvenserna. Bita i det sura äpplet. För att ångra sig kan man väl inte göra i den stunden? Det är väl bara att kliva på det valda tåget och sedan låta tåget åka.
Men det känns så tomt. så... inget kvar.
Valde jag för fort och för logiskt? Kärleken är inte logisk...
... och en dörr slog igen. och jag grät. men accepterade.
Ett praktiskt val.
åååå guuuud.....
To look, but not to see
To kiss but never be
the object of your desire
I'm walking on a wire
and there's no one at all to break my fall.
Like a moth to a flame, only I am to blame
I've been told you're to have, not to hold.
Kan jag ens sova inatt... vad som nu ens återstår av natten
Jag sitter själv och kan knappt förstå det. jag har sumpat något fint, något jag tycker om och respekterar.
Och det känns så tomt. Det känns som om någon har karvat ut allt mitt innehåll och bara lämnat skalet kvar. Det känns så oerhört tomt och meningslöst. Jag har förlorat honom, en vettig, sansad, humoristisk, intellektuell, godhjärtad, sympatisk, trygghetsskapande människa - och det gör ont.
Like a fallen piece we'll make a better start, but still end up alone.
Jag har skjutit bort något jag kunde ha börjat älska. Jag har klippt banden innan de skulle ha kunnat utvecklas till något fint som sedan ändå skulle ha gått sönder. I mina ögon var det dömt till att misslyckas, för så har alla mina tidigare relationer slutat. Jag gav det inte en ärlig chans, jag vågade inte tro på att det skulle fungera. Har jag låtit mina farhågor segra?
Somewhere, all that we leave behind, lingers on, longing for lullabies.
You live, you learn.
För nu sitter jag här och har skjutit mig själv i foten.
You love, you burn.
Tomhet. Tomt.
You win, you lose.
Har jag gjort fel?
Becoming you.
Men det gick så fort, han stängde av och även om jag ville be honom stanna upp, stanna kvar, stanna en stund, så hade jag tagit ett beslut och då fick jag väl acceptera det. Leva med konsekvenserna. Bita i det sura äpplet. För att ångra sig kan man väl inte göra i den stunden? Det är väl bara att kliva på det valda tåget och sedan låta tåget åka.
Men det känns så tomt. så... inget kvar.
Valde jag för fort och för logiskt? Kärleken är inte logisk...
... och en dörr slog igen. och jag grät. men accepterade.
Ett praktiskt val.
åååå guuuud.....
To look, but not to see
To kiss but never be
the object of your desire
I'm walking on a wire
and there's no one at all to break my fall.
Like a moth to a flame, only I am to blame
I've been told you're to have, not to hold.
Kan jag ens sova inatt... vad som nu ens återstår av natten
Kommentarer
Trackback
