Hjärtefrågor

Det här är tredje gången jag sätter mig ned och försöker skriva ett inlägg. Det är på tok för mycket som händer just nu. Ja, som vanligt händer inget i mitt officiella liv, vi är lediga på min konstvetarkurs i en och en halv vecka för att skriva hemtenta om antiken. Instruktionerna är så pass luddiga att vi får skriva om exakt vad vi vill, hur vi vill, vara subjektiva eller objektiva, göra referat eller analys. Allt är tillåtet. Kan verka klurigt, men på något sätt kommer den att skrivas. Det är inte där mitt bekymmer ligger.

Nej, som vanligt när det gäller mina bekymmer är de ständigt sammankopplade med mina hjärtefrågor [!] ...

Jag har ett krypande obehag i maggopen och en allt större ångest, men jag kan egentligen inte på riktigt ångra något jag gjort. 

Meja – Regrets (I Have None)

Jag har lyckats försätta mig i en situation som jag inte har en minsta aning om vad det rätta beslutet borde vara. Det finns situationer man verkligen inte trodde att man själv skulle hamna i. Jag har suttit och funderat fram och tillbaka utan att kunna hitta någon som helst lösning om hur jag borde agera.

Låter det kryptiskt?

Guud, tyvärr är det lika svårbegripligt för mig som det faktiskt låter. Jag sitter litegrann i en räxsax, som jag själv har försatt mig i. Inte på något sätt en obehaglig räxsax, nej tvärtom, en på tok för bra situation för att den ska kunna få fortsätta.

Nå, då kan man lugnt fråga sig vad jag överhuvudtaget har att klaga på? Barn svälter i Afrika och här sitter jag och har det på tok för bra, oj oj vad synd det var om mig då....

Till mitt försvar måste jag säga att det inte är jättebra. Det hela började som en bra plan, jag spred mina risker på tre spelkort; hjärterkung, hjärterknekt och spader kung. Det fungerade för bra, allt flöt på smidigt och jag fick ut det mesta av det bästa. Jag åt kakan och hade den fortfarande kvar.

Men nu börjar priset betala sig, jag inser att jag har spelat för riskabelt med alltför höga, bra kort och att jag nog på alla sätt har frångått min hjärterdamprincip till att bete mig som spaderdam.

Jag har gjort en mentalpaus från ett visst kort. För i detta ögonblick har jag insett att jag har två vettiga hjärtekort som jag tycker väldigt mycket om och som på alla sätt förtjänar ett helhjärtat engagemang var för sig.

Nog för att jag ryggat skrämt för minsta yttring om känslor och förhållanden senaste halvåret, men nu har jag hittat två människor, så otroligt olika men vettiga, som delar förmågan att få mig att känna mig trygg.

Varför nu? och varför så här?

Men någonstans börjar jag nog inse vem mitt hjärta klappar varmast för. Vem jag på inget vis vill förlora.

Loving ain't easy
You know I feel your pain
Loving ain't easy
We've been crying in the rain

I'm talking 'bout love right here
Talking 'bout love right now

För med någon som du, kan jag lämna allt jag har.

Kommentarer
Postat av: bort med allt

Det kanske inte löser dina problem, men på temat "äta kakan och ha den kvar" så finns det alternativ. Man måste inte alltid välja, man kan få allt. Bra tips här: http://bortmedallt.blogspot.com/2010/11/dr-andie.html

2011-02-24 @ 09:25:51
URL: http://bortmedallt.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0