urklipp

Nu har jag varit duktig hela dagen och fjärrlånat böcker och skrivit mer på forskningsöversikten och det är nu på eftermiddagen som entusiasmen/orken tryter.

 Från ett av borden i vardagsrummet stirrar symaskinen stint på mig med sina Husqvarna-ögon.

Det ska väl vara själva faaan om jag inte skulle kunna få ihop min klänning, nu när jag ändå har investerat i mönster, tyg och tråd.

Med friskt mod och under mottot "Kan Lars Wallin så kan jag" går jag med bestämda steg bort mot symaskinen och tar tag i saken.

Banne mig, klänningshelvete, nu ska du sys...

Fortsättning följer

Man kanske bara ska lägga ned. Bara ett tag. Är så otroligt trött och när man kikar i kalendern blir man inte direkt mer road. Uppgifter läggs på hög och dagarna tycks bara rinna en ur händerna.

Ja, ni har förstått rätt, det är en sån där söndag. En söndag när man inte är taggad på att en ny vecka ska starta, eftersom man vet att den kommer innebära en massa tråkiga saker. Förutom en sak.

På tisdag har jag varit tillsammans med H i ett år. Eller för att vara mer korrekt, vi tog vår första fika tillsammans och sedan dess flöt tiden ihop och jag kan inte säga exakt vilken dag vi blev tillsammans. Men det datumet, 28 februari kommer båda två ihåg, så kör i vind. Ett datum är lika bra som något annat.

Om man bortser från dagens mindre positiva syn så har det dock varit en bra helg. Det har storstädats i hela lägenheten och det känns verkligen, rena ytor, vad jag älskar detta. Det är dessutom härligt att inse att man har haft bordsytor under alla dessa högar med saker. Det har även hunnits med en familjemiddag på Peppar peppar, måste vara uppsalas bästa restaurang, bortsett från konsten på väggarna.

Sedan har det hunnits med att filas på en början till en forksningsöversikt till min c-uppsats och middag för mina föräldrar på söndagkvällen.

Så, nu sitter man här. Söndagkväll. Man är aldrig så lite taggat som då kan jag tycka. Hela veckan ligger framför en och alla dessa måsten som man vet måste avverkas under veckan ligger lite som ett ok över axlarna.

Jag hade i min vildaste fantasi tänkt ut att jag skulle sy mig en balklänning. En vackert marinblå balklänning. Jag var så övertygad av denna tanke - eftersom jag drömt om detta en hel natt - så jag gick och införskaffade mig ett mönster och köpte tyg. Började till och med klippa ut mönsterdelarna i tyg. Och så plötsligt så sitter jag här.

På lördag går festen av stapeln, och jag som trodde att jag skulle haft tid att faktiskt sy färdigt klänningen tills dess. Lika naivt som Askungen, som ska hinna med att sy sin klänning redan till samma kväll.

Så tittar man i sin kalender och ser alla dessa datum med deadlines, som lixom på något vänster sakta har krypit sig närmare utan att man har märkt det.

Precis som katten. http://www.youtube.com/watch?v=fzzjgBAaWZw

Jo, jag vet, jag har alltid tagit ut förlusten i förskott, även om det i väldigt många fall inte blivit någon förlust i slutänden. Men sådan är jag.

Nu ska jag återvända till min kära bok Det politiska tänkandets historia och hoppas att den kan ge en någolunda klar bild av Kant och Hegel.

Tillökning i form av ett nytt kusinbarn, en liten flickbebis :) Lilla Wilma har blivit storasyster :)

Gosbebis...

Begin at the beginning and go on till you come to the end; then stop.

En mycket klok tanke, något händer och man låter det hända tills det slutar hända. Så önskar jag att jag kunde beskriva min härliga förkylning. Men i snart fyra veckor har jag haft denna otrevliga hosta och ni vet den där hängiga känslan man har i kroppen när man inte känner sig speciellt fit for fight. Så när jag äntligen trodde att jag skulle bli bättre, ja, då tar hela processen om igen, jag vaknar mitt i natten av att halsen känns som taggtråd och jag fryser som en darrande kanin.

Status idag är att jag mår mycket bättre, men har fortfarande jätteont i halsen. Funderar på om halsfluss skulle vara aktuellt eller om det bara är ytterliggare en skitdryg förkylning jag har åkt på.

Igår var det i alla fall alla hjärtans dag. Sött och gulligt på alla sätt och vis. Det finns väldigt många som anser att alla hjärtans dag egentligen bara är en ren affärsidé då företagarna tvingar på kunderna behovet att köpa söta kärleksfulla saker till sin partner och om man är singel så känner man sig oerhört exkluderad. Absolut, man får tycka vad man vill om denna sak. Jag väljer hellre att se denna dag som kärlekens födelsdag. Den existerar varje dag hela året, men man tar sig lite extra tid denna dag och uppmärksammar att människor faktiskt tycker om varandra. Varje dag på nyheterna ligger fokus på att människor har varit dumma mot varandra på ett eller annat sätt, då kan det väl vara lite fint att faktiskt visa att vi kan vara väldigt snälla mot varandra också.

Nå, jag spenderade denna födelsedag med att ligga insvept i filt i soffan, hosta, dricka nyponsoppa i mugg och titta på mysfilm. Nyponsoppa får vara mitt förkylningstema, när man hostat tillräckligt mycket och man är urless på att dricka vatten och man bara mår illa, då är nyponsoppa räddningen på alla problem.

Sedan runt femsnåret fick jag kontakt från omvärlden och då tyckte jag att dagen blev bättre. Middag bestående av myskokt pasta och till detta ost, soltorkade tomater, körsbärstomater, ruccola, vitlök och sås av creme fraiche, senap och balsamvinäger. Tillsätt sedan tända ljus och god mjölkchoklad till efterätt och tittande på Love actually. Mysfaktor mycket väl godkänd.




Så där ja, nu har jag orkat skriva här också, ett steg i rätt riktning. Imorgon ska jag försöka ta mig till skolan och ha sista lektionen för terminen, sedan blir det bara handledarträffar och uppsatsskrivande resten av terminen. Huva.

Så, börja med början och sluta med slutet...

Slutet.

http://www.youtube.com/watch?v=21dfilSok-A&feature=fvwp

Har precis kikat igenom saras blogg där hon sammanfattar sitt och fästmannens år i Kenya. Anledningen till att jag kikar igenom den idag är för att de var hemma hos oss igår på middag, myste och pratade om sina upplevelser och sin glädje över att vara hemma igen.

När jag tittar på bilderna kan jag bara tänka: Vilka miljöer, vilka färger, hjärtat skriker lite och tar glädjeskutt av att se så färgrika platser när vardagen runtomkring en mest erbjuder en kylig gråskala.

Nog för att snö kan vara fint, speciellt när solen skiner då snöflingorna i solljuset förvandlas till små gnistrande flortunna diamanter. Men förutom det är jag inte något stort fan av vintern alls. Nog för att jag är född i en kall vintermånad, men jag är en sol - och värmedyrkare i själ och hjärta.

Dessutom ogillar jag gråa miljöer, måhända att jag har en estetikers synsätt, men ljus och färg får mig rofylld medan grått för mig inte har någon positiv inverkan.

Därför längtar jag till att solen och våren kommer igen. Spriande grönt, blommor och berusande dofter, ljusa kvällar... En tid när livet kan börja leva igen.



Inte för att livet inte lever nu, tiden går framåt och dagarna fylls med uppgifter och saker som avverkas. Nog levs det. Men inte på det där känslofyllda sättet, det där varma, passionerade, glada, euforiska, lyckliga sättet.

När den gråa tiden är förbi och tiden av värme och fäger tar vid. Livet blir alltid lite lättare på våren, folk öppnar upp sig och man önskar spendera tid utanför dörren hellre än att kura inomhus.

Visst, jag ska givetvis inte bara tala om vintern som grå. Den är visst både blå och vit. Men jag har aldrig riktigt tilltalats av kalla färgtoner. Både hösten med sitt eldhav, sommaren med sin frodiga växtlighet och våren med sina blommande fäger - det är mer min färgpalett.

Nå, jag ska inte verka för pessimistisk. Tror att förkylningen och tröttheten har satt sig på hjärnan och därför blir allt lite värre än vad det egentligen är. Men jag ska försöka att bryta tankemönstret genom att göra något helt annat. Som att åka och äta middag med mina systrar. Och kanske köpa hem mer blommor till mitt hem, levande ting har en förmåga att förbättra alla rum med sin närvaro.

Livskraftigt är bättre än stagnation.

Världens bästa tajming för att bli förkyld och sjuk. Inte.
Feber, ont i huvudet, baciller i hela hjärnan - känns det som, jag har inte kontrollerat detta - och fryser som en liten kanin.

Men, det är på bättringsvägen nu, Hurra. Jag har till och med passerat två seminarier och lyckats överleva  med andningsuppehåll. Kan alltså omöjligt andas genom näsan och försöker även låta bli att nysa sönder mina kursare. Går si så där.

Men nu är den här veckan över, humaniorastudier tjohej,  och jag ska mest försöka hitta på någon lämplig vetenskaplig teori som jag kan applicera på min C-uppsats till imorgon. Puuuh, det känns som om jag inte gör mycket annat än att skriva uppsats. Men snart är det över... säger jag nu i början av terminen, men min förhoppning är i alla fall att det ska vara klart när den här terminen är över.

Förutom det så ska jag påbörja skrivandet av mitt resonerande referat - väldigt kontraproduktivt namn på uppgiften tycker jag - men jag säger ingenting om detta, nej, inte ett knyst, knappt ett pip. Pip.

Nå, för att försöka skriva om något roligt, idag har jag blivit inbjuden till mitt lilla kusinbarns dop och har av den anledningen investerat i ett tyg som förhoppningsvis kommer resultera i en snygg mörkgrön klänning. Eller om det krisar så får jag väl bara svepa om mig tyget i någon slags antikinspirerad toga eller bara ha den som en tre meter lång mantel, vad vet jag. 

Jag blev i alla fall fullkomligt lycklig när jag stod i tygaffären - något jag oftast blir när jag går dit och ser det färghav av möjligheter till snygga klänningar ligga där på rad. Jag skulle egentligen dit för att försöka hitta något snyggt grönt tyg till en paradhandduk i köket... ja, jag vet, jag var förmodligen en 50-tals hemmafru i mitt förra liv och nu spökar fortfarande de idéerna i mitt huvud. Vem vill på riktigt ha en paradhandduk i sitt kök nuförtiden?

Jo, jag, jag erkänner, helt och fullt, utan skam och tänker även propsa på att få tala om att pappersförvaring inte är speciellt snyggt att titta på i ett kök och om man istället väljer att dölja pappersinsamlingen bakom ett finare tyg kan man låtsas som att den inte existerar. Finfina påhitt.

Nå, tillbaka; Jag skulle handla grönt tyg till detta kökspåhitt men föll då handlöst för detta mörkgröna tyg och intalade mig att till ett februaridop så skulle den här mörka färgen bli riktigt snygg. Så jag köpte tyget, helt spontant, och nu sitter jag här och blir lite glad när jag tittar på det.



Nu gör den här bilden inte färgen på tyget någon rättvisa, men glansen kommer i alla fall fram.

---

Så, torsdag. hur blev det torsdag? Jag har alltså snytit mig igenom tre dagar och vips så hade hela veckan gått. Knas.

Vad vill man då ha på en torsdag? Jo, torsdagsmat. Det är inte fredag men samtidigt vill man ha något lite roligare att äta eftersom både jag och henrik är hemma ikväll. Alltså vardagsmat, men gärna med en lite roligare twist... Hmm... tasteline min vän, vad säger du?

Något med ost kanske... paprika.... hmm... kanske dags att kika in i kylskåpet och se vad man kan trolla fram, sådär spontant. Ska dock försöka att inte nysa på grönsakerna. Vore lite snöpligt.