En sån där söndag
Man kanske bara ska lägga ned. Bara ett tag. Är så otroligt trött och när man kikar i kalendern blir man inte direkt mer road. Uppgifter läggs på hög och dagarna tycks bara rinna en ur händerna.
Ja, ni har förstått rätt, det är en sån där söndag. En söndag när man inte är taggad på att en ny vecka ska starta, eftersom man vet att den kommer innebära en massa tråkiga saker. Förutom en sak.
På tisdag har jag varit tillsammans med H i ett år. Eller för att vara mer korrekt, vi tog vår första fika tillsammans och sedan dess flöt tiden ihop och jag kan inte säga exakt vilken dag vi blev tillsammans. Men det datumet, 28 februari kommer båda två ihåg, så kör i vind. Ett datum är lika bra som något annat.
Om man bortser från dagens mindre positiva syn så har det dock varit en bra helg. Det har storstädats i hela lägenheten och det känns verkligen, rena ytor, vad jag älskar detta. Det är dessutom härligt att inse att man har haft bordsytor under alla dessa högar med saker. Det har även hunnits med en familjemiddag på Peppar peppar, måste vara uppsalas bästa restaurang, bortsett från konsten på väggarna.
Sedan har det hunnits med att filas på en början till en forksningsöversikt till min c-uppsats och middag för mina föräldrar på söndagkvällen.
Så, nu sitter man här. Söndagkväll. Man är aldrig så lite taggat som då kan jag tycka. Hela veckan ligger framför en och alla dessa måsten som man vet måste avverkas under veckan ligger lite som ett ok över axlarna.
Jag hade i min vildaste fantasi tänkt ut att jag skulle sy mig en balklänning. En vackert marinblå balklänning. Jag var så övertygad av denna tanke - eftersom jag drömt om detta en hel natt - så jag gick och införskaffade mig ett mönster och köpte tyg. Började till och med klippa ut mönsterdelarna i tyg. Och så plötsligt så sitter jag här.
På lördag går festen av stapeln, och jag som trodde att jag skulle haft tid att faktiskt sy färdigt klänningen tills dess. Lika naivt som Askungen, som ska hinna med att sy sin klänning redan till samma kväll.
Så tittar man i sin kalender och ser alla dessa datum med deadlines, som lixom på något vänster sakta har krypit sig närmare utan att man har märkt det.
Precis som katten. http://www.youtube.com/watch?v=fzzjgBAaWZw
Jo, jag vet, jag har alltid tagit ut förlusten i förskott, även om det i väldigt många fall inte blivit någon förlust i slutänden. Men sådan är jag.
Nu ska jag återvända till min kära bok Det politiska tänkandets historia och hoppas att den kan ge en någolunda klar bild av Kant och Hegel.
Ja, ni har förstått rätt, det är en sån där söndag. En söndag när man inte är taggad på att en ny vecka ska starta, eftersom man vet att den kommer innebära en massa tråkiga saker. Förutom en sak.
På tisdag har jag varit tillsammans med H i ett år. Eller för att vara mer korrekt, vi tog vår första fika tillsammans och sedan dess flöt tiden ihop och jag kan inte säga exakt vilken dag vi blev tillsammans. Men det datumet, 28 februari kommer båda två ihåg, så kör i vind. Ett datum är lika bra som något annat.
Om man bortser från dagens mindre positiva syn så har det dock varit en bra helg. Det har storstädats i hela lägenheten och det känns verkligen, rena ytor, vad jag älskar detta. Det är dessutom härligt att inse att man har haft bordsytor under alla dessa högar med saker. Det har även hunnits med en familjemiddag på Peppar peppar, måste vara uppsalas bästa restaurang, bortsett från konsten på väggarna.
Sedan har det hunnits med att filas på en början till en forksningsöversikt till min c-uppsats och middag för mina föräldrar på söndagkvällen.
Så, nu sitter man här. Söndagkväll. Man är aldrig så lite taggat som då kan jag tycka. Hela veckan ligger framför en och alla dessa måsten som man vet måste avverkas under veckan ligger lite som ett ok över axlarna.
Jag hade i min vildaste fantasi tänkt ut att jag skulle sy mig en balklänning. En vackert marinblå balklänning. Jag var så övertygad av denna tanke - eftersom jag drömt om detta en hel natt - så jag gick och införskaffade mig ett mönster och köpte tyg. Började till och med klippa ut mönsterdelarna i tyg. Och så plötsligt så sitter jag här.
På lördag går festen av stapeln, och jag som trodde att jag skulle haft tid att faktiskt sy färdigt klänningen tills dess. Lika naivt som Askungen, som ska hinna med att sy sin klänning redan till samma kväll.
Så tittar man i sin kalender och ser alla dessa datum med deadlines, som lixom på något vänster sakta har krypit sig närmare utan att man har märkt det.
Precis som katten. http://www.youtube.com/watch?v=fzzjgBAaWZw
Jo, jag vet, jag har alltid tagit ut förlusten i förskott, även om det i väldigt många fall inte blivit någon förlust i slutänden. Men sådan är jag.
Nu ska jag återvända till min kära bok Det politiska tänkandets historia och hoppas att den kan ge en någolunda klar bild av Kant och Hegel.
Kommentarer
Trackback
